Om man ska till logopeden på DS går man till hus 4 (tror jag det var). Det är samma hus som alla psykiskt sjuka befinner sig i...verkligen ALLA psykiskt sjuka. De har både öppenvård, sluten vård samt diverse olika vårdavdelningar. Alla samlade på samma ställe. Och så alla barn med talsvårigheter dårå.

Jag ogillar egentligen att kalla det psykiskt sjuk. Känns som att den benämningen är så...stereotyp? Nedvärderande? Kategorisernade? Jag vet inte...hittar inte riktigt ordet men...det låter så negativt. Psykiskt sjuk...då är man ju koko i bollen liksom...fast det kanske man inte alls är. Alla har det svårt ibland...vissa svårare än andra. Jaja, ni fattar säkert....

Men nu kommer mitt dilemma. Eller min fundering. Tanke.

Sist jag var där stod det en flicka (kvinna?) utanför och rökte. Hon såg ganska snäll ut...men man kunde liksom se att...ja....att det var nått som kanske inte stod rätt till. Jag tycker man kan se det i ögonen på vissa. Hon tittade först på mig och sen på (den lilla) flickan jag gick med. Jaja, tänkte jag...det var väl inget. Sen kommer hon mot oss och hälsar glatt på den lilla flickan och ungefär här någonstns känner jag att det liksom blir lite obehagligt. När hon vänder sig mot oss ser jag hennes andra halva av ansiktet. Hon är helt förstörd. Uppskuren typ. Ser ut som att någon hällt syra i ansiktet på henne och sen rispat med kniv. Jag vet ju faktiskt inte om hon gjort det själv eller om någon annan gjort det mot henne. Men jag kan känna att det tillsammans med att hon beter sig på ett sätt som inte tillhör det "social accepterade" och att jag vet att hon är en intagen (syns på sjukhuskläderna) gör mig lite obekväm. Hade det bara varit jag hade jag inte brytt mig så värst. Hon behövde nog bara en kram. Men när jag går med en liten flicka och den här tjejen har riktat in sig på henne känns det liksom lite...obekvämt.

Jag hälsade tillbaka, log på ett sätt som jag tror uppfattades trevligt och mumlade till flickan jag gick med att vi var tvugna att skynda oss till leksaksaffären för en belöning...Och varför i hela friden gjorde jag så då? Jävla skitjag som tror att alla är farliga. Men det är nått med barn. Att man liksom vill skydda dom från allt och alla. Som farbröderna i mataffären som ska pilla på dom. Säkert gubbsjuka.

Kanske borde jag göra ett stop själv på plan 4 när jag ändå är där? :O

Men jag kan liksom känna att det blev lite fel när de gjorde placeringarna av de olika avdelningarna på DS. Kanske borde man inte blanda barn och "psyksikt sjuka"? Egentligen ska man ju kunna det men ändå...barn kan väl få vara barn?