En Annan Dag

Tankar, Funderingar, Reflektioner...

Mammorna i lekparken

Kategori: Allmänt


Förundras dagligen över hur människor fungerar. Idag var det "mammorna i lekparken" som stal min uppmärksamhet.

De står i en klunga. Alla ser ungefär likadana ut. Ljusrosa läppglans på någon över 35 är inte så attraktivt, bara så ni vet. Små chicka scarfsar knutna runt halsen alá flygvärdinna. Alla står med en unge på höften och en i parken. Smårop om att Beatris inte ska smutsa ner sig är egentligen den enda uppmärksamhet de lekande barnen får. Vet inte om jag ska bli arg eller ledsen. De kastar knappt en blick på mig. Jag passar inte in. Dels ser jag ung ut, dels har jag inte partymake med ljusrosa läppglans, jag vägrar att sätta på mig finkappan samt att jag faktiskt leker med barnen.

Barn gillar mig. Har de alltid gjort. När jag är på ett dagis så blir jag automatiskt lektant. Eller kanske inte tant men ja...lektjej då. Alla ska dra och slita i mig. Alla vill visa och berätta. (sidospår hoppsan...)

Men det här med lekparker. Varför går man dit om man inte vill leka med barnen? Jag köper läget att man ibland är trött. Ibland vill jag också helst gå hem eller sitta på en bänk och fippla med mobilen. Men alltid? Nej, jag är där med mina barn. Jag vill därför också se till att mina barn har så kul de bara kan ha. Dessa mammor står alltid i klunga och hänger. (ja, jag råkar veta vilka dom är)

Är alla gammla så trötta? Så rädda för att bli smutsiga? Byt kläder då för fasiken! Kan de liksom inte umgås på andra arenor än lekparken? Jag träffar hellre mina vänner utan barnen. Eller iaf inte i lekparken. Kan liksom inte fokusera på nått då. Då vill man ju prata med både vännen och barnen. Jag föredrar att ägna mig helhjärtat åt vad jag gör....med den jag är.

Konstigt är vad det är.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: