Skulle köpa skor idag. Till små människor. Dom provar vartenda par i hela butiken. Minst två gånger. Går utefter hyllorna och söker med blicken efter någon oupptäckt par. Ena flickan som redan valt sina (efter mycket om och men) sätter sig på golvet för att vänta på systern som fortfarande velar mellan 17 olika par.

Hon som sitter på golvet börjar pilla på ett par svarta finskor som står i hyllan närmast. Det är ett par typiska "pojkskor". När hon frågar mig "Är det här ett par bebisskor?" så bara slinker orden ur min mun "Nej, det är ett par pojkskor...ehh...ett par finskor menar jag ju!". Vaddå pojkskor? Vem är jag att säga att det är pojkskor?

När vi sen går in i en butik med bara herrkläder tittar hon med stora ögon på en grön slips. Jag säger att det är ett plagg pappor brukar ha när de klär upp sig (jajaja, jag vet...nu klev jag i samma fälla igen!). Då säger hon...den där lilla, lilla kloka varelsen "När jag bli mamma ska jag också ha slips!". Fina, fina du! Jag svarar att klart hon ska ha slips om hon vill ha det. Det är fint.

Sen går vi förbi ett ställ med kalsonger. I regnbådens alla färger. Hon tittar storögt på alla färger, smeker över tyget och pekar ut vilka hon tycker är fina. Sen säger hon igen "När jag blir mamma ska jag ha sånna här!". "Absolut!" svarar jag tillbaka. Sen säger jag att hon inte behöver vara mamma för att ha kalsonger. Hon kan ha det ändå om hon vill...

Men hur blev jag såhär? Delar upp saker efter kön. Fan, jag som ändå tycker att jag varit ganska duktig. Hittills i alla fall. Har liksom aldrig varit den där mamman som promt propsat på rosa...även fast jag själv ääääälskar rosa!  Jag har liksom tyckt att jag köpt ganska neutrala saker, både i kläd- och leksaksväg. Men ja...nu står jag där och berättar att det är pappor som har slips och pojkar som har svarta finskor. Tur att hon är så klok och struntar i vad jag säger!