Att vara ensam...
Kategori: Tankar
Hade en föreläsning idag. Den handlade om ensamhet. Att vara ensam och hur man kan uppleva det. Att alla någon gång under livet upplever känslan av att vara ensam och att man kanske oftas tror att äldre känner så mer ofta men att det de facto dokumenterats att det är de yngre som känner utanförskap. Ha, konstigt eller? Med alla krav vi har på oss så är det väl inte så jävla konstigt om man ibland känner ensamhet och tomhet? Eller, är jag ute och cyklar kanske?
De sa under föreläsningen att det egentligen räcker med att man vet om att det finns en enda person som tänker på en. Att det fyller tomheten. Allvarligt, vet ni vad ni pratar om eller? Jag skulle vilja påstå att jag vet att folk tänker på mig, inte fasiken gör det att jag klänner mig mindre ensam ibland. För det gör jag. Känner mig ensam alltså. Ibland.
Det är en hemsk känsla!
