En Annan Dag

 

Gjorde jag för några nätter sedan.

 

Satt på tåget på väg hem och ser en ung kille stå lutad över papperskorgen. För stort intag av alkoholhaltig dryck var orsaken. Han gick och satte sig och fortsatte hänga med huvudet, helt ensam. Mitt hjärta tog lite ont så jag plockade upp den vattenflaska jag hade i väskan samt en våtservett, gick och hakade av papperskorgen och ställde den nedanför honom, jag gav honom sedan mitt vatten och våtservetten. Gick sen och satte mig igen. Gick tillbaka lite senare och gav honom tuggummin. (kul att lukta spya liksom?!)

 

Han fick sedan sällskap av en kille som jag antar var hans vän. Han kom och satte sig bredvid mig och undrade vem jag var. Ja...Jag är jag, eller vadå? Han tyckte det var konstig, men snällt gjort. Att det idag inte finns sånna människor. Vadå tyckte jag, att vara medmänniska och hjälpa andra när man kan, hur jävla svårt är det liksom? Killen som fick mitt vatten tyckte det var nått skumt, frågade om det var drogat. Säger väl en hel del om vad man förväntar sig av människor runtom en idag. Eller?

 

Med det lilla jag hade i min väska kunde jag göra så att han fick vätska i sig, inte behövde ha spya utsmetat i ansiktet och på händerna samt inte behöver stinka apa ur munnen. Lite kan göra ganska mycket. Ibland.