Jag läste en barnbok igår. Utefter rubriken kan ni nog gissa vilken. För, kanske, sista gången.

Först läser man (jag i detta fall) om hur drottningen vill döda henne för att hon är så vacker. Sjukt. Påminnner om hur det är mellan tonårsflickor idag. Inte så att de vill döda varandra men denna ständiga tävlan och hets om vem som är snyggast, det är inte klokt. Sen ska jägaren skära ut hennes hjärta och lever, det lär ju lämna fina minnesbilder hos barnen, NOT. Sen kommer hon i alla fall till dvärgarna. Och där får hon bo, hon är ju ett vackert flickbarn. Sen får drottningen reda på att hon lever och beslutar då att själv döda henne. Dvärgarna har präntat Snövit med att absolut inte öppna dörren för någon. Det är någonstans här jag börjar tröttna på Snövit. Hur dum får man vara liksom? Hon öppnar en gång, dör nästan. Blit tillsagd att inte öppna dörren för någon. Hon öppnar dörren en till gång och dör nästan. Dvärgnarna är på henne och säger att hon absolut inte får öppna dörren för någon då det säkert är drottningen. Och vad gör våpet? Jo, nu öppnar hon visserligen inte dörren men fönstret. Och tar emot en sak från en främling. Men är hon trög eller? Eftersom hon gifter sig med prinsen sen måste hon väl besitta en ålder av åtminstonde 15 kanske? (borde mao vara lite smartare kan jag tycka)

Men hallå. Har hon ingen hjärna eller? Och jag kan känna att, visst det är bra att vi lär våra barn att inte ta emot saker av främlingar. Men gör vi inte det ändå? Jag vet att jag gör det. Måste man få flickorna att framstå som hjärndöda? "Dumma lilla flicka som inte fattade bättre"

Usch, vilken saga. En sak är säker i alla fall. Inte är det från Snövit alla brunetter har fått en "smarthetsstämpel" från i alla fall.