Jag sa en sak idag. En klok sak. Eller sa och sa, jag skrev snarare. Jag skrev "Tanken är din enda fiende". Tyckte jag var smart. Ibland om man kollar på tecknat så tänds det en glödlampa ovanför huvudet, ni vet, så vart det för mig idag. Jag blev liksom häpen över min egen smarthet. Haha, nej, nu ljuger jag. Det blev jag inte. Jag är faktiskt smartare än jag ser ut. Öh? (hur fasiken lät det där egentligen???)

Men i alla fall. Jag tyckte jag var smart. Och någon (ajja bajja på dig!!) gjorde narr av mig. Javisst. Bara sådär! Den individen tyckte jag skulle skiva en självhjälpsbok. Löjligt. Jag? Nej du, inte då.

Men, jag tänkte liksom på detta när jag var på väg hem. Så jävla bra citat. Ibland slår hon huvudet på spiken. (Jag vet, helt galet att prata om sig själv i tredje person, men det kan bli så ibland) Har jag inte rätt kanske? Är det inte tanken som stoppar dig från allt det där härliga? Allt det du egentligen vill göra? Det du vill säga? Va va va? Har jag inte sååå rätt?

Jag drömmer om massa saker. Men min hjärna säger åt mig att det inte är bra. Att det är farligt eller att jag inte borde. Borde är ju för övrigt, eventuellt, det mest överksattade ordet. Borde borde strykas ur ordlistan så vi slutar borda saker. Ojdå, nu blev det visst fel. Jag menar...borde borde inte finnas. Eller borde borde det?

Slutsvamlat. Jag ville nog bara säga Trevlig helg på er!