Jag höll på att DÖ idag. Jorå, så var det! För sjuttielfte gången denna vecka. Jag blir lite dum i trafiken. (Egentligen inte, men andra kan möjligtvis kanske tycka så). Jag ska liksom hålla på och hävda min rätt. Skitdumt. För vad är lilla jag mot en bil? (skriver ju lilla jag eftersom jag faktiskt blir det i jämförelse mot en bil...) Men är det ett obevakat övergångsställe så har jag FÖRETRÄDE! Hörde ni det va? Ni ska STANNA! Så...ja...jag går ut i vägen. Kör ni på mig är det ert fel, inte mitt. Jag har rätt att vara där. Ni är SKYLDIGA att stanna. Så är det. Jätte enkelt faktiskt.

Men dom här jävla cyklisterna nurå. Vafaaan? Jag kliver av bussen. Och precis utanför bussen är det en cykelbana. Jag måste då naturligtvis gå över cykelbanan för att komma till gåbanan, vilken jag såklart var på väg till. Tror ni inte att det kommer en cykel då med siktet inställt på mig. Jo, hon häll på att köra in i mig. Jag skojar inte! Alltid dödsallvarlig jag. Hon plingade, väjde i ABSOLUT sista sekund och gav mig en arg blick som sa nått i stil med "flytta påre tjockis, det här är mitt revir". Kanske. Tror jag. Förmodligen. Eventuellt.

Men vem kom på den dumma, dumma lösningen? För det är ju urbota dumt att göra så. Att placera cykelbanan precis utanför bussen. Tänk om det kommer ett helt tåg av cyklister. Ska jag inte kunna gå av bussen då kanske för att jag inte vill bli påkörd?

Nää...skriver ett brev till Herr Statsminister i morgon och klagar!