Kroppsfixering.
Kategori: Barn och familj
Ja, alla är vi väl lite kroppsfixerade. Vare sig vi vill eller inte. Alltid finns det nått att gnälla över. Att man är för tjock. Att man är för smal. För slapp eller för tunn. För hård eller för mjuk. För många valkar eller för lite former. Listan kan göras oändlig.
Men så tragiskt ändå. Att vi inte kan vara nöjda. Och att vi, om vi nu inte är nöjda inte tar tag i det. Jag är en av dom, utan tvekan. Anser då och då att jag skulle må bra (vara snyggare?) om jag bara så vore några kilo lättare. Sen finns det förstås ett hälsoperpektiv på det hela. Att kroppen de facto inte mår bra av fet mat, för mycket socket osv. Inte för att jag är en sån som stoppar i mig vare sig fet mat eller socker i överdrivna mängder. Men jaja...ni fattar.
Det som gör mig riktigt ledsen däremot är att detta inte endast verkar vara ett vuxet fenomen. Att skolkidsen också håller på, kanske ännu mer är hemskt, men förståeligt. Men....men, men, men...att det har krupit ner på dagisnivå! Japp, jag säger DAGIS! Det är bara rent ut sagt absolut jävla vidrigt.
Min ena tjej berättade att en "kompis" till henne sagt att hon hade stor mage och skrattande hade frågat om hon hade en bebis i magen. Men VA??? Vill här poängtera att hon inte på något sätt är överviktig eller ens kraftig. Hon ligger precis där hon ska viktmässigt.
Blev så chockad att jag kläckte ur mig "Vet du vad du ska säga då hjärtat....säg: Du tycker jag är tjock, jag tycker du är ful - jag kan banta!" Lika fort som orden flugit ur min mun ångrade jag mig. Hon tittade oförstående på mig och undrade vad hon skulle säga. Jag tog mitt förnuft tillfånga och svarade att hon skulle säga till kompisen att det inte är snällt att säga så och att om hon fortsätter får hon säga till en fröken.
Men seriöst. På riktigt. Allvar liksom. Hur sjukt är inte det?? Det är dagisbarn, inte ens fyllda 6 år som håller på såhär.
Inser att jag kommer att behöva jobba ännu hårdare för att stärka mina tjejors självkänsla. Att de ska kunna stå raka i ryggen och säga ifrån. Att lära sig att respektera sig själva och att inte ta skit. Och att själva kunna känna sig så pass trygga i sina kroppar att de bara rycker på axlarna när en eller annan idiot fäller en urbota dum kommentar.
