En Annan Dag

Det finns flera olika typer av självskadebeteende. Vissa svårare att förstå än andra.

Att folk väljer att skära i sig själva är någonting jag har svårt att förstå. Samtidigt som jag förstår. Det är onödigt och jävligt dumt, men ändå förstår jag principen bakom.

Detsamma gäller mat. Att antingen äta för mycket eller för lite. Att liksom känna kontroll och att man genom att ha störda matvanor kan kontrollera och plåga sin kropp.

Men...att bonka och slå på sig själv med en hammare tills man ser blåmärken. Det fattar jag inte. Alltså verkligen inte.
Att lätta på trycket och bli av med ångest. Jaja, men vad får man ut av det. Är själva blåmärkena beviset på smärta som lämnat kroppen eller? Inget blod. Inga spyor. Ingen svält. Nej, jag fattar verkligen inte.

Trots det är det en verklighet för vissa. Skulle ibland önska jag kunde krypa in i huvudet på folk. För att förstå. För att ändra negativa tankar. För att stoppa vansinniga handlingar.

Önska kan man alltid.