Fula gubbar.
Kategori: Barn och familj
Detta är ett fenomen som oroar mig nu när jag själv har barn. Dessutom hjälper det ju inte att man var och varannan dag läser om situationer i tidningen. Inte hjälper det heller att jag när jag var (OBS!) yngre själv råkade ut för både en och annan. Jag har liksom sugit till mig alla sjuka jävlar som en magnet.
Har tidigare bloggat, tror jag, om en farbror som kastat lystna blickar på mina barn, observera att flickorna vid tillfället var ungefär 3 år gamla. Nu har jag stött på farbror nummer två. Denna man stannade inte vid de lystna blickarna utan han gav också ifrån sig stönande ljud. Så jävlajävlajävla sjukt.
När det hände blev jag först rädd och kände en instinkt att fly fort som attan. Sen mitt i flykten blir jag liksom så sjukt förbannad och har lust att vända tillbaka och säga alla fula ord jag kan komma på. Eller inte kanske, men jag har god lust att säga både en och två saker till sjuklingen.
Hur är människan funtad egentligen? Det är ETT BARN! Sjuka jävel liksom. Så fruktansvärt himla mycket fel i huvudet måste dom ju ha, dom där pedofilerna...
Jag är absolut för den där tekniken där man först krossar pungkulorna med en hammare. En och en givetvis. Sen montera fast den lille pillesnoppen i ett skruvstäd och sakta, sakta klämma åt. Ända tills skruvstädet är helt ihoptryckt...sen...näää, nu ska jag sluta. Vad jag mer kan tänka mig ska jag vara tyst om. Men inte är det snälla saker i alla fall...
