Trasiga människor.
Kategori: Tankar
Finns det gott om på denna planet. Konstigt egentligen. Alla vet knepen för att inte bli trasiga. Hur kommer det sig då att man ändå känner smärta? Blir ledsen? Känner ett ont i bröstet man inte kan hjälpa? Att man känner sig o-hel? (jag vet...fantastiskt mycket fel i mina formuleringar men ärligt, det skiter jag i)
Vem är hel? Kan någon säga "jag är hel" utan att skämmas? Alla är vi nog trasiga på vårt egna sätt. Oavsett om det handlar om övergrepp i barndomen till separationsångest när vi flyttar hemmifrån.
Så jävla tragiskt egentligen. Faktiskt. Tragiskt. Vem är hel? Jag skulle vilja träffa den människa som säger sig vara hel och intervjua denne ingående och få förklarat för mig vad knepet är. Varför denna person är immun mot....livet?
Har bloggat om det tidigare men står fast vid att dom som ständigt går runt med ett leende på läpparna är lite sjuka. Mer sjuka än övriga folk i samhället. Det är inte friskt. Det är liksom lite sjukt...(duh, är det inte friskt bör det vara sjukt) Men ändå...ni fattar...tror jag. Att vara konstant och ständigt glad är inte nomalt.
Eller är det bara jag? I min sjuka värld som tänker så??
