En Annan Dag

Ibland går man ner sig i träsk. Ibland svartnar det. Livet blir tungt. De ljusa stunderna kommer inte lika ofta.

Kroppen lägger av och man blir trött. Lever på dagen och håller upp någon slags fasad. På natten kommer känslorna. Och tankarna. Om det som kunde varit. Det som är. Det som troligtvis aldrig blir.

Varför tänker man så förbaskat mycket på natten för?

Fattar ni vad jag menar?

Det sägs att depression är en av Sveriges största folkhälsosjukdomar. Jag pratar inte om depression. Detta är någonting annat. Tillfälligt. Som man orsakat själv. Som kanske orsakats av någon annan.

Shit vad deprimerande inlägg. Ska sluta nu. Nattsvammel bara. Godnatt.