En Annan Dag

 

Jag ska nu snart börja skriva uppsats och tankarna kretsar väl ganska mycket kring den valda rubriken. Har varit lite flaxigt, lite fram- och tillbaka men ja...självskadebeteende i någon form är väl ändå det vi återkommer till.

 

Vad passar inte då bättre än att verkligen sätta sig in i dessa människors handlingar? Att liksom uppleva detta själv. Kanske inte slajsa upp hela armen men liksom lite, lite...testa liksom. Känna smärtan. Blodet...

 

 

Nej. Jag är verkligen inte seriös nu. (sarkasmens okrönta drottning...did someone mention my name?)

 

Men. Jag vill säga ett men här...jag har de facto skadat mig själv den senaste veckan. 2 gånger! Dock inte med flit. Med rätt så mycklet oflit faktiskt. Först lagar jag mat och stänker upp kokande mat på mitt bröst. Ja, inte på själva bröstet liksom utan högre upp. En sisådär 5 cm nedanför nyckelbenet. Jag saknar numera hud. Just det. Där. Precis där. Jag saknar hud. Det blev en illröd hudsaknande fläck. Kul. Fint ärr det lär bli.

 

Men kompisar, än värre är...att jag faktiskt ser ut som en såndär som sitter och köttar sönder armarna. Inte så roligt det heller nej. Det är jag faktiskt lite ledsen över.

 

Jag står alltså och steker mat och ska pilla lite i pannan. Jag lutar liksom min handled mot kanten och registrerar på tok för sent att den ju är kokhet. Jag har nu ett 3,5 cm långt märke tvärs över handleden. Det saknar absolut mer än både ett och två och kanske tre hudlager, blöder lite ibland, vätskar lite ibland och är absolutabsolut illrött. Det mina vänner, kommer bli ett ärr att skämmas över.

 

Mina slutsatser...? Förutom att jag har skadat mig själv en himlans massa? Tja...eftersom båda incidenterna inträffade under matlagning kanske det är bäst att sluta laga mat eller nått? Då blir man ju i alla fall smal som kompensation...