Självskador.
Kategori: Allmänt
Satt på jobbet häromdagen och tittade på "Hos Malou vid 10" eller vad det heter. Handlade om en tjej med självskadebeteende. Både en kärlek till blod men även i form av svält och så vidare.
Hon hade även tidigare fått en borderlinediagnos. Hon menade att det snarare borde kallas någonting i stil med emotionell personlighetsstörning. Hon studerade till socionom och menade att alla socionomer borde ha en stor inkänningsförmåga för att kunna utföra ett bra jobb.
Ni som följt mig vet att jag tidigare bloggat om HSP. Higly Sensitive Person (eller nått liknande). Jag är absolut inte borderline, ville bara säga det på en gång innan ni börjar undra.
Men jag tänker att hon kanske faktiskt har en poäng.
Faktiskt.
De jag har studerat med är en himla blandning av människor. Vilket är bra. Men jag anser också att det absolut finns de i min klass som borde ha sökt sig till andra yrken. Som kommer att sitta på ett socialkontor om 10 år som riktiga "sockärringar" och gnälla över livet, deras egna relationer, ha fula kläder, vara kritiska och misstänksamma till alla klienter som kommer och så vidare. En missnöjd människa kort och gott.
Det jag menar är att man bör kunna känna in människor ganska så bra för att kunna göra ett bra jobb.
Jag är duktig på att känna in människor.
Jag är en bra människokännare.
Jag har fel ibland, men det är fan riktigt jävla sällan.
Jag behöver spendera typ fem minuter, om ens det, med en individ för att kunna dra personlighetsdragen.
Det är lite sjukt faktiskt.
Jag gör det liksom automatiskt.
Jag har haft fel typ 2 gånger i mitt liv.
Jag är känslig.
Därför tror jag att jag blir en bra socionom.
Jag vet inte riktigt vart jag ville komma med detta. Men bloggen är till för mig.
Mitt ventialtionhål.
Ibland i alla fall.
