En Annan Dag

Idag var jag på väg att dö. 

Eller inte riktigt så illa. Men typ. Nästan. 

Jag har på senare år utvecklat en helt bisarr pälsallergi. Alltså, sjukt är det. 

Tänker ju inte på de så ofta eftersom jag tidigare vistats ganska mycket med pälsbeklädda djur. Dock ganska sällan idag. 

Skulle till en bondgård idag. Kidsen skulle få rida. En trevlig aktivitet en solig söndag liksom. Tog ungefär fem minuter i hästens närhet. Inget klapp. Inget sniffandes. Inget rida för mig. Jag var bara i närheten...okej, jag höll i grimman, men det var också allt. Grimman är inte hästen liksom. 

Sen gick vi och fikade och någonstans här började det. Jag nös helt okontrollerat. Hårt liksom, typ som en man. Mina ögon började också tåras litegrann. Fikade klart och gjorde ett besök på toaletten. Och där dog jag. Likblek i ansiktet. Knallröda ögon. Röda fläckar i hela ansiktet för att inte nämna svullna läppar. Nu rann också mina ögon samt min näsa helt okontrollerat. 

Efter lite mutor lyckades jag få sällskapet att gå med på att vända hem igen. På väg hem insåg jag också att jag faktiskt började tappa känsel i ansiktet. Ungefär här ringde jag min mor och rådfrågade huruvida detta är normalt, hon frågade om jag kunde andas. Jo...lite ansträngt är det tyckte jag men jag KAN andas....

Okej. Slutsatsen. Aldrig mer gå i närheten av en häst. Alltså typ aldrig aldrig mer.

Typ 8 timmar senare är jag fortfarande inte bra. Observera då att jag, när jag kom hem, åt mina turbo-tabletter. Specialare från farbror doktorn. Och när inte ens dom små blå hjälper...ja...då är det fan illa. 

Bye bye polle, see you never again. 

Mvh,

Flicka_med_sorg_i_<3