En Annan Dag

Jag är ingen alkoholist som dricker vin varje dag. Ville bara poängtera det. Blev visst mycket vin i mitt förra inlägg.

Vet inte varför det alltid ska vara vin med i bilden. Att slappa liksom. Med vin. Att mysa. Med vin. Att äta gott. Med vin. Att titta på solnedgången. Med vin.

Ja, ni hör ju. Det låter mysigt, visst? Men nä, så mycket kan man väl inte dricka. Eller...? Nä.

Men vad hände med min "lediga dag"? Hon tvättar. Hon skruvar. Hon målar och hon fixar.

Är det såhär livet ska se ut eller? Nej vet ni. Vad hemskt. Jag röstar på slappa dagar i en hammock med någon man tycker om. Att få gunga in kvällen hand i hand. Att njuta av solens sista strålar med ett glas vin i handen. Och om det nu är vinter...ja...då sitter man väl i en soffa, med en filt, ett glas vin och myser varandra varma.

Det är så det BORDE vara. Fan. Jag älskar ordet borde.

Skita i att skruva. Måla. Tvätta. Diska. Dammsuga. Skura. Och allt annat. Jadu, det vore nått va.

Jag <3 dig.

Jordbro. Platsen där alla bär kniv och man blir bestulen på alla värdesaker. Oavsett tidpunkt på dygnet.

Kan meddela att snubben som steg på såg ut att ha varit med om 7 svåra år. Med knivar inblandat.

Men. Jag överlevde. Och mina värdesaker fick jag behålla.

Det var ju tur. Annars hade jag fått en tår i ögat. Eller två kanske eftersom jag har två ögon.

90 timmar nästa vecka.

Oskönt för kroppen. Skönt för plånboken.

Skitfint att vara vaken när man borde, verkligen borde, sova.

Klockan ringer om några timmar. Typ...kärlek på det. Eller typ absolut inte kärlek på det.

Ibland fattar man ingenting. Ibland fattar inte andra heller.

Ibland vill man inte förstå. Fast man kanske gör det ändå.

Fattar ni?

Fick en ordentlig kyss på kinden idag. Av typ världens sötaste människa. Även om hon är lite (ganska mycket) knasig.

Hon blev så glad över att få hjälp med en skitsak att hon kastade sig över mig. Det var lite gulligt faktiskt.

Kärlek på fina människor.

Jag fick också höra "det är ju jävligt tur att du har ett huvud i alla fall" av en hånskrattande person.

Hur kan jag inte älska mitt jobb?

Jag är tydligen "helt jävla sjuk i huvudet" som tycker man ska duscha.

Spännande människor jag möter i mitt arbete. Snälla människor. Trevliga. Friska, verkligen.

Eller i väntan på bussen i alla fall. För bussen kommer ju så småningom.

Slår det mig att det är stört kvavt ute. Huden är liksom klibbig. Ganska äckligt faktiskt.

Trots att jag inte är äcklig. Men det känns äckligt.

Nu vet ni.

Finns ju betydligt sexigare saker att ägna sig åt en söndag kväll än att städa.

Lämnade hemmet i kaos och får således stå mitt kast och ägna min kväll till att vika tvätt och andra upphetsande aktiviteter.

Hur svårt kan det vara att göra sakerna på en gång? Åh, att man (jag) aldrig lär mig. Suck på det.

Fattar inte varför den försvinner så himla fort. Helt sjukt är det.

Några dagar utan ordentligt solande och *poff* är den borta. Svensk hud eller vadå?

Sitter i solen nu. Hoppas den jobbar bra. Räknar ner minuterna tills jag måste släpa mig härifrån.

Och håller tummarna jag fått lite färg i alla fall.

Du saknas mig.

Ikea-syndromet.

När man glömmer hälften av det man tänkt köpa och kommer hem med en massa annat man inte tänkt köpa.

Låter väl ganska rimligt?

Åkte tåg igår. I samma vagn fanns där en familj med två barn. Ett barn i 1-års åldern och ett i 3-års åldern. På ett ungefär.

1-åringen slog till 3-åringen. Vilken normal familj som helst hade troligtvis tyckt att 1-åringen skulle be om ursäkt.

Detta verkade dock inte vara en normal familj. För denna familj tyckte att 1-åringen nu skulle pussa 3-åringen. Inte ett förlåt, ingen ursäkt. Utan en puss.

Jag satt och gapade. Inte på riktigt kanske men det var känslan i kroppen.

Vad är det för sjukt?

Ett gammalt dagis mina barn gick på tyckte att barnen skulle kramas. Ett förlåt och en kram. Jag motsatte mig faktiskt detta. Ska man kunna tvingas att krama någon man bråkat med? Ska man behöva tvingas krama den som just kastat en sten i huvudet på en? Till vilken nytta? Att förövaren skall få lätta sitt samvete eller?

Nej. Sjukt. Det tycker jag faktiskt. Alla äger rätten till sin egen kropp och jag tycker det är fullständigt skruvat att be barn pussas/kramas när/istället för att be om förlåtelse.

Fatta om alla vuxna gjorde så. Snacka om att socialen skulle få mycket att göra.

Så kanske det är?

Skulle ju sova vid 23. Det gick ju åt skogen. Verkligen.

Kan jag skylla på att syrsorna låter så förbaskat?

Godnatt <3

Eftersom jag undvek chips kompenserade jag det genom att ofrivilligt äta tårta.

Jag säger ofrivilligt eftersom jag i princip var tvungen att äta tårta.

När någon fyllt år kan man inte riktigt tacka nej.

Men det var himla gott vill jag lova!

Kan stolt informera er om att jag inte smakade ett enda chips! Inte ett enda. Alls.

Så det så!

Du.

I mitt <3:a

Idag...idag föll hon. Hon rasade. Hon snubblade så jävla hårt. Föll huvudstupa.

Hon köpte en chipspåse.

Hon har varit stört duktig med maten. Hon har inte syndat i form av så mycket sött eller friterat (chips typ). Nej, hon har inte varit manisk. Hon har ätit både hamburgare, pizza och en och annan glass i sommarvärmen men överlag inget galet onyttigt liksom.

Sen idag...vet inte vad som hände. Helt plötsligt stod jag i kassan och såg chipspåsen blippas in av kassörskan. Och nu...ja, nu ligger den i mitt skåp och typ lipar åt mig eller nått.

Klarar jag mig i två timmar utan att smaka, då har jag väl ändå gjort mig förtjänt av att smaka eller? För då har jag ju uppvisat ganska bra självdisciplin ändå. Väl? Typ.

Ja. Vi säger så.

Ingen bak dök upp idag. Blev inget bak. Eftersom den jag skulle bakat med har en bak och hon inte kom dök det inte upp en bak. Och det blev inget bak.

En annan dag. När energi och glöd infinner sig. Blev shopping istället. En del kul, en del inte-så-kul och en del nödvändigt.

Hade ju för övrigt en poäng med att skriva. Den har jag glömt nu. Gammal? Jag? Ha-ha-ha. Men typ. På riktigt. Sjukt glömsk. Ibland i alla fall.

Jaja, blir en tidig kväll istället. Flyr stan i morgon. Ska bli stört skönt måste jag säga. Återkommer söndag kväll. Inte så dumt alls om jag får säga det själv. Inte dumt alls. Tiden kommer förhoppnings flyga fram. Sen är det måndag - ny vecka. 80 timmars jobb. Men också en del ledigt. Trevligt. Vin. Soliga dagar. Förhoppningsvis både sol i sinne och på skinne'.

Tills vidare... <3

Idag är en dag som tillägnas bak. Rumpor av alla dess sorter. Stora, små, obefintliga, överväldigande, vältränade, mindre vältränade...

Nej. Givetvis skojar jag. Jag ska baka. Det står massa bak på menyn. Och då menar jag inte min egen eller de som kommer att joina mig i detta onyttighets-träsk. Utan att vi kommer baka en himla massa. Massa gott!

Tänkte först att vi skulle bjuda in på bullfest men det rann ut i sanden...

En annan dag...

Vilken vuxen förnuftig och mogen människa har gosedjur i sängen?

Frågan man kan ställa sig är varför i så fall. Jag tror jag eventuellt har ett svar.

Har ni?

Dagbok. Det är inte så himla dumt egentligen.

Nej. Det är överkurs att börja med "Kära dagbok..". Men att få skriva ner händelser och kanske lite tankar. Reflektioner över livet och vart man befinner sig.

Ett sätt att sortera liksom. Sortera upp det som är bra eller dåligt. Att få se det på pränt. Att kunna se det utifrån och inte bara som en grötig massa i huvudet.

Ja. Typ. Så.

Firar vi idag! Skål på er <3

Alltså. Det luktar sweet Mary Jane i min lägenhet. Jag är oskyldig vill jag tillägga på en gång!

Grannen under. Jadu...dessa sommarmånader. Det verkar vara hans favorittid att sitta på balkongen och blossa...

Hur mycket ska man dela med sig av saker? Hur mycket detaljer ska man ge bort till andra? Hur mycket ska man berätta?

- Typ visa upp privata sms någon skickat, är det okej?
- Att delge vad någon annan sagt i förtroende?
- Att dela med sig av pinsamma saker någon annan gjort?
- Att försöka göra sig lustig på någon annans bekostnad i ett större sällskap? - Att älta bekymmer man har med någon med allt och alla?

Ja, gott folk, vad är okej? Jag antar att det har med integritet att göra. Vissa har mycket av den varan. Andra har ingen alls. Självrespekt och respekt för andra. Respekt för sina egna känslor, såväl som för andras känslor. Förståelse för vad som kan såra och förnedra. Och att veta när man bör hålla tyst och inte.

Jag tycker det är helt okej att prata om sig själv. Om sina egna känslor och upplevelser. Men lämna alla andra utanför. Typ så. Faktiskt.

Pratade med en vän igår om att dejta. En av hennes kompisar hade sagt "Men XX, idag är det annorlunda! Man dejtar flera samtidigt, hur ska man annars hinna med?!"

Hon, min vän alltså, ställde sig tveksam till detta. Hon hade sagt till den hon dejtat mest att hon varit på en annan dejt och han hade typ blivit sur. Så ja...hon konstaterade att hon inte skulle dejta olika personer samtidigt. Jag kontrade med att om hon nu ska dejta flera är det ju bara att låta bli att berätta detta för killen. Vi skrattade gott åt det båda två.

Men...är det okej att dejta flera samtidigt? Eller? Alltså, så länge man dejtar finns det ju inget som säger att man ska vara varandra trogna liksom. Det är ju inte som att man är tillsammans direkt. Och om man inte är tillsammans, har man förpliktelser gentemot varandra då?

Man kan ju diskutera moralen i att dejta flera parallellt. Men moral är det många som saknar.

Man måste kyssa många grodor innan man hittar sin prins. Eller?

Träffade en god vän idag. Pratade fantasier. Som jag ämnar uppfylla nästa vecka.

Lyssna på detta: en filt i solen, bikini, en bra bok, god picknick, massa cigg och champagne.

Alltså, hur fel kan det bli liksom?

Japp. Jag är brun.

Det är ganska besvärlig måste jag säga, när allt ens smink blir för ljust för att man blivit för brun.

Allt mitt smink, inklusive det mörkaste jag har, är på tok för ljust.

Å ena sidan borde man (jag) inte bry mig eftersom jag typ inte använder smink på sommaren. Å andra sidan kan det vara schysst att ha möjligheten att göra sig lite fin. Om man vill liksom.

Mission för veckan - köpa nytt smink!

Packade sillar. Men vad gör det om hundra år?

Brun blir jag!! :D

Ibland måste man ta hand om sig själv. Vad det innebär är ju olika för alla. Dricka vin, dansa tills solen går upp eller nått annat kanske?

Nu ska hon i alla fall njuta!

Tröttsing. Japp, skulle kunna vara mitt andra namn just nu.

Fattar inte varför. Jag har ju varit iväg och latat mig liksom.

Undrar hur länge en person skulle kunna sova? Tänk att sova, vakna, äta lite, sova lite till. Vakna, kissa, somna om. Typ så...hur länge skulle det vara fysiskt möjligt innan det vore omöjligt att somna om igen?

Kul. Skitkul att jag var iväg och åt glass idag med två grisar.

Detta resulterade tydligen i choklad. På mig. På mitt ena bröst. Typ ungefär där man har sina...ja, ni vet.

Kul att ingen sa någonting. Kul. Verkligen. Tyckte väl att folk tittade lite konstigt. HA HA HA va...

Alltså. Dessa stora båtar. De som går till typ Finland och tillbaka. Jag har en fundering.

En heter Silja Line. "Silja" uttalas svenskt. Men "Line" uttalas engelskt. Om man skulle vara korrekt skulle det ju uttalas precis som det står och inte "Silja Lajn". Hur kommer det sig att vi uttalar ena halvan svensk och andra engelskt?

Det är ju inte som att vi uttalar våra efternamn med engelskt uttal direkt.

Hur kommer detta sig?

Man drömmer nog fint för att kompensera.

Drömde massa fint inatt. Drömde 1 dålig dröm men massa massa fint.

Det kanske är så. Faktiskt. Att man drömmer fint för att kompensera för allt annat.

Jag tror det.

Kompenserar kroppen saker som må ta ont dagtid genom att skänka oss vackra drömmar nattetid?

Dagens fundering.

Idén kläcktes inte av mig. Men det är en vacker tanke jag ämnar hålla mig kvar vid.

Jag älskar skärgården och snabba båtar. Punkt.

Finns det ju vissa som håller på med. Himla trist om jag får säga det själv.

Fast...jag ska inte neka till att egenplockade frukter och bär är trevligt. Ganska så ljuvligt faktiskt.

Bloggade ju om det för några dagar sedan. Men är det inte konstigt va? Vad drömmar kan göra. Eller hur dom är utformade.

Jag drömde att någon som står mig nära var gravid i vecka 19 och att JAG skulle ringa till ett sjukhus en tidig morgon och begära en skrapning eftersom hon tyckte det var jobbigt. Varifrån detta kommer har jag ingen aning om. Individen som blev gravid är liksom lite äldre och skulle dessutom sällan be mig om den typen av hjälp. Dessutom är väl inte skrapning ens ett alternativ i vecka 19.

Drömde att jag blev jagad. För ovanlighetens skull (sarkastisk så det sjunger om det). Jag designade värsta hemmet i skogen. Gick till fienden nattetid och stal gift och sprutor som de tänkt använda på mig. Jag skapade hemliga rum i skogen med snäckor som bara jag kunde se. Jag åkte till stan nattetid och knyckte kläder från butiker. Vill tillägga att dessa kläder hängde i luften - tänk typ julslingor mellan två byggnader. Jag tog ett par snygga men stretchiga jeans eftersom jag var tvungen att kunna röra mig smidigt samt ett svart linne. Jag lyckades förgifta två av de män som var ute efter mig. Sen vaknade jag. Så störd dröm. På riktigt.

Sen drömde jag om någon. Vi träffades. Stod i en hall och pratade. Jag ville kyssa denna person. Personen var bestämd - vi skulle bara prata. Jag var envis och fick min vilja igenom. Det var en himla fin dröm faktiskt. Massa kärlek. Hur kan man inte gilla det liksom?

Ja. Drömmar va. En härlig blandning av panik, skräck och kärlek. Lovely.

Analysera gärna om ni kan. Den som kommer med ett vettigt svar eller förklaring, kan få en hemmagjord medalj i form av en kaka med glasyr skickad med posten. På riktigt.

Min syster kom idag med veckans bästa kommentar (komplimang). Japp, jag är sjuk som tycker den tillhör veckans bästa. Men hon kommenterade på att jag gått ner i vikt och sa:

1. "Det finns ingenting kvar av dig!"

2. "Du är ju anorexiasmal för fan!"

Nej. Hon har absolut fel i båda fallen. Jag stämmer inte in på något av det hon sa. Men jag tar det som att det är högst märkbart att jag faktiskt gått ner i vikt. Och det är ju kul.

Tycker jag.

Tid. Vad är tid? En måttangivelse. På vadå? Tänk om man kunde spola tid. Både bak och fram.

Vad bekvämt det vore.

Månen. Så jävla vackert.

Tyvärr kund jag inte fånga på bild hur stor den faktiskt är. Förlåt, ser ut att vara. Hur stor den ser ut. Försökte zooma men det enda som händer är att bilden blir grynig. Telefoner vet ni. Bifogar bild i alla fall.

Idag är tydligen årets bästa dejt-dag.

Så alla sugna singlar kan ju förslagsvis bjuda ut någon på dejt idag. Årets bästa dag tydligen. Idag blir flest kära och skaffar partner.

Nu vet ni. Ut och hitta kärleken!

Igår åkte jag stor långsam båt. Idag blev det liten men ruggigt snabb båt.

Älskar att känna vinden mot ansiktet. Hur tårarna rinner för att det går så snabbt. Hur havet liksom delar sig och hur båten hoppar över vågorna. Det är ren och skär lycka som rusar genom kroppen.

Blev en tur till en sandstrand idag. Nu ligger jag parkerad på privat brygga. Jag och mina tankar. Solen skiner för fullt och huden luktar bränt. Precis som det ska va...

Vad är det med mig och att nattblogga?

Alltid på natten. Eller inte alltid. Men oftid. Hitte-på-ord. Tyckte det var bra. Betyder ofta liksom. Eller mer än ofta fast inte alltid. Nu vet ni det.

Men vad är grejen med det liksom?

Hon kan hon. Den där Pink.

"Right from the start
You were a thief – you stole my heart
And I your willing victim
I let you see the parts of me
That weren’t all that pretty
And with every touch you fixed them.

Just give me a reason
Just a little bit’s enough
Just a second, we’re not broken just bent
And we can learn to love again
It’s in the stars
It’s been written in the scars on our hearts
We’re not broken just bent
And we can learn to love again

I’m sorry I don’t understand
Where all of this is coming from
I thought that we were fine"

Ja, jag har klippt och klistrat i texten. So sue me!

Men den är vacker. Spelas på radion typ stup i kvarten. Kärlek eller vadå? Ja, hon kan hon den där Pink.

Pratade om tårar idag.

Att jag tidigare vid en specifik separation aldrig grät. Inte en enda enda gång grät jag. Folk trodde det var nått fel.

Min förklaring? Eller teori kanske. Att jag redan hade gråtit så mycket. Jag hade förbrukat de antal tårar som hörde till den relationen. Till den personen. Det fanns inga tårar kvar. Ingen smärta heller i och för sig. Jag var klar.

Men kan det vara så? Att man får ett visst antal tårar till varje person. Oavsett om det är en vän eller en kärlek. Att man har, säg 10'000 tårar till en kärlek och kanske 5'000 för vänner. Och när man förbrukat dessa, ja, då är dom slut. Kanske att man fortfarande kan känna smärta - om man inte känner sig klar. Eller om man är oklar. (Samma sak - jag vet.) Men att tårarna liksom torkat. Dom är förbrukade. Kroppen orkar liksom inte med att gråta mer. "Gråt inte över spilld mjölk". Någon gång måste man sluta. Typ så? Eller vad tror ni?

Men ibland. Om man inte är klar. Om man liksom tvivlar. Då kan det ta så jävla ont...även utan tårar.

La btw upp en bild för någon vecka sedan. Den tyckte jag var lite fin. Att gråta - det är kroppens uttryck för smärta när orden inte räcker till. Eller nått i den stilen i alla fall (eftersom jag börjar bli senil kommer jag inte ihåg exakt just nu).

Men ibland, ibland, tror jag att tårarna liksom absorberas av kroppen. Den kan inte producera mer. Dom är slut. Uppanvända. Och då kommer det inga tårar. Allt som finns kvar är ett svart hål. Ett tomt hål. Ett sår. En känsla. Smärta. Ont. Om man inte är klar alltså.

Det tror jag.

Vackert. För "Gud vet hur många gånger idag jag tjatat om det som är vackert!". Men likväl. Vackert.

Satt ute en stund. Går inte att titta sig mätt på allt det vackra.

Men ganska så vackert ändå. Faktiskt.

När jag äntligen kommer ut i skärgården. Vad händer då? Det börjar regna. What the fuck liksom?

Skitväder.

Att det är finare väder längre ut. Längre bort. Ofta är det ju bättre väder längre ut i skärgården.

Vi hoppas på det.

En. Eller kanske två dagar ombord på fin båt. Massa gott att grilla. Gott att dricka. Gott sällskap och sol. Det är vad som väntas. Förväntas.

Kanske kan jag njuta. Sluta tänka några minuter. Koppla av. Vila från verkligheten. Kanske.

Nu checkar jag ut.

Kanske bloggar senare. Kanske bjuder på en bild. Kanske återkommer med en tanke eller två.

Annars...på återseende?

No worries, det är bara till i morgon.

Kärlek <3

Besök en fredag är absolut inte fel.

Jag måste seriöst vara sjuk. Säkert dödligt sjuk. Typ blodcancer eller nått.

Jag är så förbaskat jävla trött. Typ hela tiden. Och ignorera mitt inlägg om att jag la mig 05 för några kvällar (mornar) sedan. Det har inget med saken att göra.

Jag har varit trött ganska länge nu. Spelar ingen roll hur mycket/lite jag sover. Är typ lika trött för det.

Extra trött senaste dagarna. Men det kan nog ha sin naturliga förklaring - som jag faktiskt behåller för mig själv.

Men ändå. Järnbrist sa någon. Vatten någon annan. Hm. Kanske ska börja med att utesluta dessa två innan jag skriver ett testamente och beställer gravsten?

Smart flicka.

Konstigt. Hade ett långt inlägg till "drömmen". Men det försvann någonstans mellan att jag tryckte på "publicera" och att det faktiskt lades upp på bloggen.

Orkar knappast skriva om hela.

Men är det inte konstigt att man ibland vaknar och är så desorienterad att man inte vet om det du drömt faktiskt hänt eller inte.

Jag hade en fin dröm inatt. Var tvungen att kolla både Facebook och mess när jag vaknade för att försäkra mig om huruvida det endast var en dröm eller inte.

Knasigt. Ibland vill man inte sluta drömma, om drömmen är bättre än verkligheten liksom. Och ibland vill man bara att drömmen ska suddas ut, om den är hemsk.

Kanske därför det endast kallas för dröm när det är bra. Just för att man drömmer. En dröm.

Var i centrum en vända. Och hon hittade....en ny bikini. Bara sådär. Jag som typ aldrig hittar snygga bikinisar i min storlek bara snubblade över en. Så jävla skitsnygg är den! Me lurve! <3 Och...den var på rea.

Det var dagens humörhöjare måste jag säga! :)

Kommer med glädje strutta runt i den i morgon.

Text saknas.

Insåg just att jag inte alls börjar alla mina inlägg med "alltså". Struntprat med andra ord.

Nevermind.

Nu behövs tända ljus på balkongen. Det är mörkt ute!

Gott sällskap, vin, filtar och tända ljus. Det gillar min balkong. Och jag.

Alltså... Shit, jag börjar typ alla mina inlägg med "alltså" tror jag.

Nevermind.

Det jag skulle komma till var dessa fel-sms som skickas.

En bekant sa för inte så länge sedan att hon är expert på att skicka sånna. Typ "Hej, välkommen till klubben!". Jag med. Hemskt är det. Ibland riktigt hemskt. Det borde så finnas en delete-knapp man kan använda innan mottagaren hunnit läsa.

Tror det är när man tänker på någon, men ska messa någon annan. Hjärnan kopplar liksom inte. Man går på rutin liksom. Eller kanske är hjärnan frikopplad? Man tänker inte alls och så blir det fel. Kanske jättefel till och med.

Men hur svårt kan det vara? Att messa rätt sak till rätt person? Jag skyller helt ogenerat på att jag trots allt börjar bli till åren och att hjärnan således inte är lika välfungerande som tidigare...

Att brännmärka sig själv. Mhm...det verkar jag ha en grej för att göra. Det är nästan som ett slags omedvetet självskadebeteende. Faktiskt. Helt sjukt är det. Eller inte sjukt egentligen...men...ja...

Fast jag kan inte, med rent samvete, säga att jag ensam står för alla skador. Det förekommer att andra också märker mig. Kanske medvetet, förhoppningsvis omedvetet.

Senast nu är det ett finger. Kan knappt göra någonting alls med det. Anledningen? Pff...den är så dum så jag kommer inte att dela med mig av vad som hänt tyvärr. Lite värdighet vill jag behålla.

Men jag måste seriöst sluta med detta nu. Jag vill gärna slippa fula ärr överallt för att jag inte kan hålla koll på mina egna kroppsdelar. Eller för att andra inte jan hålla koll på mina kroppsdelar kanske?

Men vad är grejen liksom? Lärde man sig inte när man var typ 3 att hålla sig borta från varma saker?

Ett kvällsdopp. Med gott sällskap samt 7000 ankor. Usch. Jag ogillar verkligen ankor. Äckliga jävla djur. Giriga jävlar som bara är ute efter mat.

Sällskapet var desto trevligare.

Men vad hände med solen? Allt jag ser är gråa moln.

Är inte en okej tid att lägga sig. Nej. Det är det faktiskt inte.

Man blir ganska trött dagen efter. Men jaja, kvällen var trevlig i alla fall. Oväntad. Men trevlig.

Skratt, tårar och en hel del skumma diskussioner. En bra kväll med andra ord.

Har jag gjort mig förtjänt av nu. Tycker jag.

Happy onsdag!

Blir det på barnens rum. Jag är så himla nöjd. Och med hjälp av lite flinka fingrar gick det ju som på räls.

Åh. Jätte, jättenöjd! :D

Jag vet. Jag tjatar. Men alltså, solen <3 Som en drog jag inte kan få nog av.

Helt stört ljuvligt.

Vad har man på sig när man går på en dejt som sträcker sig från förmiddag till...ja...så länge man vill? Ska man ha med sig ombyte liksom eller ska man lunka runt i samma kläder? Det känns ju lite ofräscht.

På dagen har man väl lättare kläder eftersom det är varmt ute. Men på kvällen då, om man ska ut och äta. Då vill man väl vara mer dressad? Och om man inte åker hem emellan - vad har man då på sig?

Hm. Detta får nog inte stå för dagens fundering. En fundering bara. Diskuterades för några dagar sedan och tanken slog mig just...

Ibland går man ner sig i träsk. Ibland svartnar det. Livet blir tungt. De ljusa stunderna kommer inte lika ofta.

Kroppen lägger av och man blir trött. Lever på dagen och håller upp någon slags fasad. På natten kommer känslorna. Och tankarna. Om det som kunde varit. Det som är. Det som troligtvis aldrig blir.

Varför tänker man så förbaskat mycket på natten för?

Fattar ni vad jag menar?

Det sägs att depression är en av Sveriges största folkhälsosjukdomar. Jag pratar inte om depression. Detta är någonting annat. Tillfälligt. Som man orsakat själv. Som kanske orsakats av någon annan.

Shit vad deprimerande inlägg. Ska sluta nu. Nattsvammel bara. Godnatt.

En av dom klokaste människorna jag känt sa "man vet inte vad man har innan man är på väg att förlora det/har förlorat det".

Ett ordspråk som förekommer ganska ofta. Ingen nyhet direkt att det är så. Men varför? Det kan ju bli dagens fundering. Svar belönas!

För är det inte så? Att man faktiskt inte vet innan det är för sent. För det är ju först när det är för sent man fattar. Inser. Hittar svaren.

Sjukt ju. Egentligen. Vilka jävla spratt livet spelar oss.

Det är ju skitfint väder ute!

Solen. Jag <3 dig.

Vad händer med solen egentligen?

Nu när jag äntligen har semester så försvinner solen. Jag tänkte ju sola och bli brun nu liksom...

Jaja, tur jag har fint folk som kommer över de kommande dagarna. Det gör ju att dagarna fylls av solsken ändå.

Finns det visst överallt och där man minst anar det. Ibland ploppar dom upp på de mest oväntade ställen.

Jag ska göra om, eller snarare göra förbättringar, i barnens rum och har världens jätteprojekt där. En montering av någonting som väntas vara stört jobbig. Och vad händer då? En räddande ängel erbjuder sig från ingenstans att hjälpa till.

Hur tackar man nej till det liksom? Nä, knappast på sin plats eftersom jag dragit ut på det just för att jag tvivlar på min egen förmåga. Skönt.

Middag, mitt fantastiska sällskap och ett glas vin får kompensera de timmar jag tror att det kommer att ta.

Ibland får man oväntat besök. Eller oväntad hjälp. Det är ju lite fint.

Så fastnar hon i soffan. Gör jag typ faktiskt verkligen aldrig. Men idag gjorde hon det.

Först barnfilm. Den byttes sedan ut mot vuxenfilm. Och nej. Jag tittar inte på porr på tv'n. Utan vanlig film. Kan den (filmen) utan och innan. Vet inte om det då kan klassas som bra underhållning. Eller nått...

Sen kom jag återigen att tänka på detta med att vara kvällsmänniska. Såg att klockan börjar närma sig mycket. Fattar inte grejen. Jag var helt slut idag. Däckade av utmattning i soffan tidigare idag. Borde vara ap-trött men så fort klockan blir över 12 så är det som att systemet slås på. Hjärnan aktiveras och kreativiteten flödar. Aldrig är jag så kreativ och fundersam som under nattetid. Hur kommer det sig? Svar tas tacksamt emot!

Film och popcorn med barnen.

En bra aktivitet för att slippa anstränga hjärnan. För att kramas. För att gosas och få lite välbehövlig närhet. För att slippa tänka.

För att bara vara.

Min dotter på 5 sa just:

"Jag ska gifta mig med Jenny. Det finns ingen annan jag vill ha!"

Underbara barn!

(Namnet är ändrat)

Hur vet man om man gjort rätt. Eller om man gjort fel?

Vart hittar man det där jävla facit? Vart hittar man svaren? Hur vet man?

Men en sak går väl att konstatera, att så länge man inte vet kan man inte hänga kvar vid hur det varit. Det är inte schysst...

Mot någon. Eller mot något.

För exakt ett år sedan flyttade jag in i min lägenhet. Exakt ett år sedan. Vid den här tidpunkten satt jag på en pall i mitt egna kök, drack cola och åt överbliven bulle till middag.

Kyl och frys var fulla av diverse läckerheter som både oxfilé och skaldjur men jag ville inte ödsla tid på någonting annat än att få njuta. Njuta av min egen lägenhet. Av tystnaden. Av lugnet. Av tystnaden och av friden.

Ikväll byter jag dock colan och bullen mot vin.

Godkväll.

Arbetsmiljön kan variera. Från arbetsplats till arbetsplats. Bevis:

Idag fick jag höra en lustig (läskig) sak. En person skrek "jag vet inte vad du tänker med för hjärna...en blodig jävla hjärna!!" till mig. Alltså, verkligen skrek.

Ganska läskigt faktiskt. Framförallt när man inte riktigt vet om hen verkligen menar det. Eller vad hen faktiskt tänker på insidan. Eller vad rösterna säger åt hen att göra/säga...

Det är nackdelen med att jobba med schizofrena individer. Att man ibland inte vet...

Är det rätt många kvinnor som har i sina väskor. Jag är en av dom.

Och...jag kan informera er om att det, trots att jag skall föreställa vuxen, är pinsamt när man ska rota fram nått ur väskan och hela asken trillar ut. Skamsen får man böja sig ner och plocka upp ask och tamponger som flugit all världens väg.

Nej, det är inte kul att krypa omkring på marken och samla ihop tamponger!

Så det så. Lägg dom små blodsugarna på en plats i väskan där dom inte kan ramla ut. Ett tips bara.

Hittade detta i den mest fantastiska bok någonsin. Som ni ser behöver par göra dessa för att överleva.

Fantastiskt tycker jag.

Kan man tappa matlusten, må illa och kräkas för att det är varmt och kvavt ute?

Slutar kroppen fungera. Stänger ner. Lägger av.

Varför blir det så?

Den som har ett svar får en kaka.

Smala läppar, stora läppar, förstorade läppar, ena läppen större än den andra, plutande läppar, fylliga läppar, välformade läppar. Ja, listan kan göras lång. Läppar, på allas munnar. Kanske inte bara just nu utan det har nog varit så ganska länge.

Jag förstår att man vill ha ett par fina läppar, det gör jag. Vem vill inte det liksom? Men den stora frågan är ju om vi ska klippa och klistra i våra kroppar för att få till ett par perfekta läppar. Och när vi ändå är inne på det - vad är "perfekt"? Det är kanske upp till betraktaren? Eller faktiskt...till ägaren? (förutsätter helt ogenerat att folk fixar sig för sin egen skull och därför gör de korrigeringar denne anser bra/attraktiva)

Med det sagt önskar jag er en trevlig onsdag.

Jag älskar verkligen mitt jobb. Jag hade seriöst inte kunnat få ett bättre tror jag.

Vet inte om det är för att personalen är underbar eller om det är för att jag passar så bra in med klientelet. Detta med att prata högt för sig själv och tro sig se saker stämmer inte bara in på schizofrena utan även på mig...

Skojar bara.

Eller?

Är det inte alla som är välsignade med. De flesta har väl mer mage än mindre mage. Fattar ni vad jag menar?

Jag skyller helt och hållet på det faktum att jag fött barn. Vad har ni för ursäkter?

Jag kommer däremot ge ett ett grymt tips på hur man enkelt kan fixa lite magrutor om man har 5, 10, 15, 20, 25 eller ännu fler kilos övervikt...

Varsågoda!

Måste ju bara visa!

Jag var på stranden förra veckan. Såg den sjukaste fågel jag någonsin sett! Storleken var ungefär som en örn fast med böjd näbb som fågeln i "Alice i underlandet" (se dront, författarens anmärkning). Den störtdök ner i vattnet och fiskade upp stora jävla fiskar som den girigt glufsade i sig. Trots att det vimlade av fiskmåsar var det inte en enda som vågad närma sig monsterfågeln!

Pervers som jag är var jag ju tvungen att kolla in fisken efter att fågeln flugit därifrån. Hittade mest bara sönderhackade rester. Däremot fick jag syn på detta (se bild nedan). Ganska så jävla äckligt faktiskt. Men också ganska så fascinerande. På nått sjukt jävla sätt.

(Författaren tillägger att den mätte ungefär 25-ish centimeter.)

Får jag höra att jag är medicin för själen. Att min existens är bättre än riktig medicin.

Det var ju lite fint faktiskt.

Ska jag göra. Sjukt spännande.

Det är sovande natt så tja...man får liksom betalt medan man sover. Lite bättre än vad ni har det va? ;)

Skämt åsido...eller inte...men alltså. Jag får sova på jobbet. Jättecoolt ju. Jag kommer inte behöva lämna sängen alls (om inte någon hotar med självmord dvs och det lär ju inte hända varje natt direkt...).

Första natten blir det nu. Ganska tacksamt faktiskt på sätt och vis. Man kommer upp i många timmar på kort tid! Jobbar jag 3 nattpass är jag plötsligt uppe i närmare 80 timmar och det mina vänner...det är inte så illa!