Egoism.
Kategori: Tankar
Jag har bloggat om detta förut. Jag vet. Men det är en fråga jag gång på gång återkommer till. Vad är egoism och är det någonting som alla har. Och om alla har det, kan vi styra det? Är det någonting som liksom kommer med åren, är det någonting som är medfött eller är det någonting vi lär oss?
Jag hävdar att människan styrs av det. Andra jag känner tycker annorlunda. Men att liksom sätta sig själv främst. Jag stöter på det ganska ofta. För ofta.
Jag är tvärtemot. Jag är allt annat än egoistisk. Jag ger av mig själv. På alla sätt. Jag viker mig dubbel för andra. Jag finner mig. Jag accepterar. Jag blundar. Jag finns där.
Andra viker sig inte dubbla för andra. Dom finner sig inte. Dom accepterar inte. Dom ser. Och dom finns inte där. Dom tar.
Jag tar inte. Jag ser, men blundar. Tills jag får ont i ögonen.
Jag bara finns till. Varför kan inte alla andra också bara finnas till. Vara snälla. Tänka mindre på sig själva. Tänka mer på andra. Sluta ta och börja ge. Börja acceptera. (givetvis inte det som är dåligt...det borde ingen acceptera. Punkt.
