Idag har jag åkt båt. Snabb båt. Första gången för i år. Fantastiskt är det. Lugnet, spänningen och känslan av att flyga fram över vattnet är oslagbar. Livet när det (nästan) är som bäst.
Har också hunnit med att köpa stolar till balkongen.
ÄNTLIGEN!
Nu är typ mitt balkongprojekt klart. Balkongen är så himla himla fin. Finns igen mer jag känner att jag vill göra. Jag har min solhörna och min matplats. Min gröna oas. Nu hoppas vi bara att vädret blir lite trevligare så att man kan sitta ute om kvällarna och njuta av vin, värme och trevligt sällskap! <3
Har vi haft aktivitet. Det har varit turborulle hela dagen.
Idag har varit en så himla fin dag. Vi har varit upptagna från ganska tidig morgon ända tills det var dags att sova. Dags att sova för gryn alltså, jag är som ni kanske förstår fortfarande vaken.
Men en så himla fin dag.
På alla sätt!
Kärlek på denna typen av dagar!
Nöjda barn och nöjd mamma, det kan knappast bli bättre än så! <3
Ikea är ju ett sånt här hopplöst ställe. Jag är som var och varannan människa jag känner, jag behöver med andra ord alltid någonting därifrån.
Det kan vara så att man behöver...en osthyvel! Och sen kommer man därifrån med minst tre knökfulla påsar och många hundralappar fattigare. Förstår inte riktigt hur det går till. Allt är ju så himla billigt, man köper ju knappast massa dyra saker liksom (de prylarna har man ju oftast).
Alltid massa folk. Alltid hittar man massa saker. Och alltid kostar det massa pengar. Ikea är en "massa" som trots allt är ganska trevligt.
Det har vid två tillfällen uppståt lite "obekväma" situationer för mig på sista tiden.
Jag sitter på bussen med mina barn. Bussen stannar vid hållplatsen och där står två mörkhyade män och väntar på en annan buss. Min ena dotter pekar då och säger "mamma titta, dom där ser inte ut att komma från Sverige!". Bussen var fullsatt och majoriteten hörde säkert. Jag ska inte sticka under stol med att jag tyckte det var lite jobbigt med detta uttalande och att jag förklarade att det är ofint att peka och kommentera på det sättet.
Nästa situation var också i anslutning till en buss. Denna gång var det däremot busschauffören som var mörkhyad. Han kom gåendes mot oss och min ena tjej säger högt och tydligt så att alla runtom också hör "titta mamma, hans hud är svart!". Lite jobbigt var det även denna gång.
Sen har jag funderat. Varför i hela jävla fridens namn ska man tycka att det är pinsamt/jobbigt/skämmigt? Barnen konstaterar ju faktiskt bara fakta! De första männen kom inte från Sverige och chauffören var faktiskt svart i huden.
Hade en diskussion med mina barn om att det finns en människoart som kallas för "rasister" och att den typen av människa (om dom bör kallas för det) inte gillar människor som kommer från andra länder/har annan hudfärg. Och att det kan upplevas stötande om man pekar och uttalar sig om folk med annan hudfärg än sin egen.
Men varför? Varför skall jag egentligen behöva diskutera detta med mina barn? Som faktiskt bara konstaterade fakta!!
Är vi vuxna så rädda att upplevas rasistiska att vi också uppmanar våra barn att inte observera människor med mörkare hy? Hallå, det är en färg liksom. Snacka om att vi då för över en ganska skruvad samhällsnorm. Vilket jag faktist tycker det är när man är rädd för att diskutera hudfärg eftersom man då kan bli kallad rasist. En färg, vi får inte diskutera eller märka en färg för att vi per automatik ses som "dåliga individer".
Nej. Vet ni. Om mina barn påpekar någons hudfärg, ja...då gör dom det av konstaterande och nyfikenhet och jag tänker inte säga att det är fel. Däremot kommer jag alltid påpeka att det är fel att peka - för det är det. Men att inte få prata om det uppenbara känns bara sjukt. Oavsett om det gäller hudfärg, någon som sitter i rullstol eller har en grön tuppkam med massa skrot i ansiktet!
Har både hört och sett ungdomar idag. Skrikandes galna ungdomar.
Men åh så jag förstår dom. Har man gått i skola i 12 år och klarar dig är det väl knappast konstigt att man vill skrika ut sin lycka? För det är ju det dom gör...
Skriker rätt ut. Frihet. Lycka. Vissa gråter, vissa skriker och vissa visar snarast ingenting. De som inte visar nått måste det ju vara nått fel på...
Min frizon. Mina tankar. Mina åsikter. Min blogg. Mina ord. Skriver om allt och inget, på mitt sätt. Ett ton sarkasm, och kanske lite humor - det gör livet lite härligare.
