En kvinna på cykel. Det är i sig inte så vansinnigt roligt. Det som heller inte var så kul var att hon cyklade på bilvägen. Fattar inte det riktigt...om sanningen ska fram.
Det jag tyckte var hysteriskt kul var att hon hade på sig ett par orangea skidglasögon. I centrala Stockholm. Hon såg seriöst helt sinnes ut. Håret stod rakt ut pga vinden. Alldeles rödblossig i ansiktet och dessa fantastiskt fula glasögon som absolut inte passar in någonstans förutom i fjällen!
Informerade ju er om att jag klagade på en chaufför igår.
Fick mail tidigt imorse av SL.
De beklagade det som hänt och menade att det absolut inte får gå till så i trafiken och att arbetsledaren skulle kontaktas omgående för att han i sin tur omedelbart skulle prata med den chaufför som körde linjen.
Personen som skrev mailet skrev också att hen hoppades jag var nöjd med sättet de hanterade situaionen på.
Det var nämligen en av mina frågor igår, hur de hanterar dessa situationer. Skrev ju att detta är oacceptabelt och tog upp det där med barnen. Att om det hade varit barn i bussen hade det kunnat gå riktigt illa. Även för vuxna i och för sig men det är nåt visst med barn...(det däremot skrev jag inte)
Detta gjorde mig hur som helst ganska nöjd. Skönt att folk som inte kan bete sig blir upplysta om att andra faktiskt reagerar på det dom gjort och inte bara sväljer skiten och kniper käft.
Nej. Mer pondus åt folket.
Man ska stå upp för sig själv och sina medmänniskor!
Idag klagade jag faktiskt. Fan, jag kommer bli en sån där sur jävel som kommer störa mig på alla som inte kan uppföra sig. Jag är ingen sur jävel men jag blir rätt störd på alla som inte kan uppföra sig. Hur kan det vara så jävla svårt liksom? Är folk så pantade i skallen? På riktigt? Har en känsla av att jag som tant kommer bli en riktig moralkärring som kommer gå runt och muttra åt alla som inte har vett att uppöra sig som en bör.
Jag klev på bussen idag, på skitgott humör. Chauffören tittar knappt och muttrar nått ohörbart. Är ganska mycket folk som ska av och plötsligt tröttnar han så han får för sig att det är en god idé att stänga dörrarna. Det han missade var att han stängde dörrarna mitt på en kvinna som var på väg av med sin barnvagn. Ojoj, detta bådar inte gott tänkte jag.
Vi närmar oss hållplatsen där jag skall gå av...och han kör förbi. En man ropar då att han glömde stanna. Chauffören börjar då skrika att vi måste plinga. Mannen hänvisar till att skylten lyser rött. Vilket jag kan intyga eftersom det var jag som plingade. Chauffören blir vansinnig och sitter och gestikulerar med handen mot huvudet och skriker (jag menar verkligen skriker) diverse otrevligheter ända fram till hållplatsen (han körde tillbaka). När vi sedan närmar oss hållplatsen och folk börjar göra sig redo för att kliva av tycker väl busschauffören att han skall ge igen så istället för att köra fram till själva hållplatsen TVÄRNITAR han ungefär 10 meter innan. Och då menar jag TVÄRNITAR!! Jag som satt kvar på mitt säte flög in i sätet framför.
Här blir jag vansinnig. Hur fan är människan funtad? Jag tänker lite såhär...hade det funnits barn på bussen hade det varit många tårar som rullat. Och ännu värre om barnen stått upp...vi snackar alltså typ eventuellt utslagna tänder, näsblod, bulor och diverse blåmärken. Uttrycket "flyga som en vante" hade aldrig varit så passande.
Jag valde dock att inte säga till den redan förbannade chauffören då jag månar om mitt liv.
Min frizon. Mina tankar. Mina åsikter. Min blogg. Mina ord. Skriver om allt och inget, på mitt sätt. Ett ton sarkasm, och kanske lite humor - det gör livet lite härligare.
