En Annan Dag

Nytt år. 

Tiden går ju sinnessjukt fort. Hur gick det till...det var ju nyår nyss. 

Jaja. Nytt år. Nya möjligheter. Vissa dörrar kanske stängs, andra öppnas. Förändring. Lycka. Olycka. Det visar sig. 

Gott nytt år,

eller kanske fortsättning,

på er! 

Ibland krävs det endast en blick för att man skall fatta. 

En enda blick kan säga så mycket. Skrämmande egentligen. Hur väl man kan avläsa andra människor. Eller hur väl andra känner en. Eller hur lätt det är att tolka signaler.

Läskigt. Men ibland sjukt nyttigt. Så en fattar liksom. 

När en bör tänka om. 

Tänka rätt. 

Eller kanske tänka nytt. 

Ni vet...när man liksom vaknar och har så mycket energi! 

Då får jag allt som oftast lust att städa och fixa. Och sen nånstans när man kommit halvvägs...då tar energin slut. Då var det liksom inte lika kul längre. När kaoset är ett absolut faktum.  

Åh. Så jag hatar när det händer! 

Jag kanske borde förflyta mig från pallen (som står mitt i allt kaos) och göra klart ändå? Har ju trots allt andra saker jag vill göra idag...

Jag fick en kommentar på ett hemskt gammalt inlägg jag skrivit. 

Kommer inte riktigt ihåg vad som stod men i korta drag är det svårt att ta mig på allvar när jag citerar ordspråk inkorrekt och dessutom inte behärskar det svenska språket. Hen avslutar med att jag borde lära mig skriva. Eller nått år det hållet. 

Kära Linnea. Jag citerar min text gällande vad bloggen handlar om. 

Kräksjukan slår till. 

Eller? 

Alltså. Jag är typ aldrig sjuk. Inte mer än att jag är lite snorig och hostig kanske. Men vad är det som händer? 

När man vaknar och känner sig kräksjuk liksom. 

Nä, inte fräscht! 

Apropå kräks. Har någon lyssnat på dokumentären som handlar om bantningshysterin i Sverige?

Nu kan vi snacka sjukt!

En man har uppfunnit en mänsklig tarm-tapp. Som en öltapp fast till tarmen. Han har någon slags tapp på magen, efter att han ätit (hemma, på restaurang, hos vänner osv) kopplar han superenkelt på en slang som han sedan drar ner i toaletten. Efter det öppnar han tappen och "VIPS" så åker all mat ut. Som att kräkas liksom fast genom magen...

Fräscht.se 

Hur är människan funtad ibland, det undrar jag. Mannen har tagit patent på tarmtappen och säljer lite överallt i världen. Någon megahit har det ju knappast blivit eftersom den ännu inte är omtalad men ändå. 

Ett sant WHAT THE FUCK-moment!

Hur långt är människan beredd att gå för att uppnå skönhet? 

(Om vi nu förutsätter att skönhet är en slimmad och trimmad kropp alltså)

 

När en lagt ner sin själ i en kaka. 

(Jo, vissa bakar faktiskt så.)

Då är det fan sorg när man måste kasta den för att den inte gick att bjuda bort. 

Den som blev så fin! Pyntade ju till och med frostingen! 

Jag blev alltså magsjuk dagen efter och har därför inte varit på jobbet - vilket var platsen där den skulle ätas. Den kastas INTE för att den var en katastrof. 

Åh. Jaja, man kanske bakar en annan dag istället...

Att höra fel. 

Min ena tjej ropade nyss: 

Jag dog skrattdöden. 

Gustav Asa. He's the man! 

När en är helt sängliggandes är det ett himla fint påfund med hemkörningspizza. 

Jag slipper gråta av smärta över att behöva stå upp och mina barn blir glada. 

Win-win helt enkelt.

När mamma står med huvudet böjt över hinken och kräks för allt hon är värd, då står mina små änglar och klappar mig på ryggen. Tröstar. 

Så himla fina barn har jag! <3 

Idag är man inte så kaxig direkt. 

Undrar exakt vad det är som gör att man blir så ynklig när man är sjuk? 

Åh. 

Jag har ju såå saknat att baka. 

Nu har jag hittat en ny crew som gladeligen glufsar i sig mina bakverk och söta kreationer. 

Dagens blev en helt ljuvlig morotskaka! Har inte tjyvsmakat på den, men vet sedan tidigare att den är underbar. 

Lovely!

<3 

Då var hösten här. Den stormade in. (Ser ni det roliga..."stormade")

I alla fall. Med storm och rusk kommer också snoriga näsor och rossliga halsar. 

För första gången på många år kan jag nu med gott samvete vabba. Inte för att samvetet kanske är SÅ gott men jag kan i alla fall utan folk som kastar onda ögon eller surar. 

Bortsätt från de jag skulle träffat kanske som måste boka in en ny tid i sin kalender. Men det kan dom gott göra! 

Idag var jag på väg att dö. 

Eller inte riktigt så illa. Men typ. Nästan. 

Jag har på senare år utvecklat en helt bisarr pälsallergi. Alltså, sjukt är det. 

Tänker ju inte på de så ofta eftersom jag tidigare vistats ganska mycket med pälsbeklädda djur. Dock ganska sällan idag. 

Skulle till en bondgård idag. Kidsen skulle få rida. En trevlig aktivitet en solig söndag liksom. Tog ungefär fem minuter i hästens närhet. Inget klapp. Inget sniffandes. Inget rida för mig. Jag var bara i närheten...okej, jag höll i grimman, men det var också allt. Grimman är inte hästen liksom. 

Sen gick vi och fikade och någonstans här började det. Jag nös helt okontrollerat. Hårt liksom, typ som en man. Mina ögon började också tåras litegrann. Fikade klart och gjorde ett besök på toaletten. Och där dog jag. Likblek i ansiktet. Knallröda ögon. Röda fläckar i hela ansiktet för att inte nämna svullna läppar. Nu rann också mina ögon samt min näsa helt okontrollerat. 

Efter lite mutor lyckades jag få sällskapet att gå med på att vända hem igen. På väg hem insåg jag också att jag faktiskt började tappa känsel i ansiktet. Ungefär här ringde jag min mor och rådfrågade huruvida detta är normalt, hon frågade om jag kunde andas. Jo...lite ansträngt är det tyckte jag men jag KAN andas....

Okej. Slutsatsen. Aldrig mer gå i närheten av en häst. Alltså typ aldrig aldrig mer.

Typ 8 timmar senare är jag fortfarande inte bra. Observera då att jag, när jag kom hem, åt mina turbo-tabletter. Specialare från farbror doktorn. Och när inte ens dom små blå hjälper...ja...då är det fan illa. 

Bye bye polle, see you never again. 

Mvh,

Flicka_med_sorg_i_<3

Sprang in i min förra chef idag. Vi pratade om mitt nya jobb och hur jag trivs och lite såntdär...

När vi avslutade samtalet sa hon:

"Du är verkligen saknad ska du veta!"

Det värmde. Hon är genuin och äkta på ett sätt man sällan ser idag så det kändes himla fint. Inte bara massa svammel bara för att det skulle låta bra, 

Det gjorde mig glad.  

Såg denna. Tyckte den var kul. 

Även fast jag faktiskt ogillar lathet...

Insåg just att det var sjukt länge sedan jag skrev av mig. 

Fick en plötslig spontan längtan efter det. Varifrån den nu kom. Med tanke på min icke existerande tid alltså. 

Har lämnat mina fantastiska kollegor och bytt ut dom mot andra fantastiska kollegor. Skillnaden är att jag numera jobbar 8-16 måndag till fredag...och har kavaj. Och ett svinstort (!!!) kontor. Med datorer, telefoner, egna nummer, massa viktiga papper, visitkort, nycklar jag absolut inte får tappa bort...och mitt namn på dörren. 

Typ så.

Mer om jobbet kanske kommer. Anledningen till att jag pluggade det jag pluggade är nu min verklighet. Min fantastiska verklighet. Men också en tragisk och fruntansvärd verklighet. Ibland. 

Hemlig eller vadå? 

Det var nog allt för nu. 

På återseende. Eller heter det på återskrivande när det är text? Oavsett. Toodels! 

Är bättre än andra. Ni vet...fuldagar och snyggdagar. 

Alla har vi dom oavsett om man ser ut som en supermodell eller ett träsktroll. Har förvisso inte belägg för det sista men jag vill tro det. Att träsktrollen också har snyggdagar. 

Tänkt blogga massor. Har ett helt lager med saker jag vill få ur mig. 

Det enda som kommer nu är: detta är en bättre kväll. Så jävla fint. Fler kvällar som denna vill jag ha på min meny! <3