Dagens svåra.
Kategori: En Annan Dag
Och hur svårt är inte det då? Även om man vet liksom...?
Soleeeeen!
Kategori: Allmänt
Att få känna solen bränna är en så sjukt fantastisk känsla.
Hade liksom glömt hur underbart det är. Satt ute någon timme idag och kan nu,såhär på kvällskvisten, känna att jag fått färg. Huden liksom stramar på ett visst sätt när man grillat sig själv. Jag njuter. Varje liten cell i min kropp vrålar (!) av glädje. Mitt skinn skriker av lycka och jag svämmar över av tillfredsställelse.
Cancer säger du? Ha, säger jag. Alla dör vi ändå...
Jag visste det!
Kategori: Humor
Jag visste väl att det finns en anledning till att man tröstäter!!
BEVIS!!:
Snack.
Kategori: Tankar
Varför snackar folk så jävla mycket skit? Det undrar jag. Igen.
Att folk inte vågar stå för det dom säger. För det dom tycker eller det dom känner. Utan att man följer strömmen, lättaste vägen, inte vill sticka ut.
Man säger saker man tror att ingen blir ledsen eller stött av. Man säger saker man tror låter bra i andras öron. Man hittar på och ljuger för att försköna sanningen en smula (eller en hel jävla bulle ibland).
Suck. Det gör mig lite trött. Mycket trött.
Hur svårt ska det vara liksom? Ärlighet varar längst. Man kan välja sina tillfällen men seriöst...ärlighet varar längst. Det är svårt. Ibland uppstår det konflikter. Ibland blir man osams. Ibland blir man skitförbannad. Men det är väl ändå bättre än att man stoppar huvudet i sanden och hoppas på det bästa? Att det där jobbiga ska försvinna av sig självt? För...*ding, ding, ding*...det gör det inte. Någonsin. Av sig självt.
Kroppsfixering.
Kategori: Barn och familj
Ja, alla är vi väl lite kroppsfixerade. Vare sig vi vill eller inte. Alltid finns det nått att gnälla över. Att man är för tjock. Att man är för smal. För slapp eller för tunn. För hård eller för mjuk. För många valkar eller för lite former. Listan kan göras oändlig.
Men så tragiskt ändå. Att vi inte kan vara nöjda. Och att vi, om vi nu inte är nöjda inte tar tag i det. Jag är en av dom, utan tvekan. Anser då och då att jag skulle må bra (vara snyggare?) om jag bara så vore några kilo lättare. Sen finns det förstås ett hälsoperpektiv på det hela. Att kroppen de facto inte mår bra av fet mat, för mycket socket osv. Inte för att jag är en sån som stoppar i mig vare sig fet mat eller socker i överdrivna mängder. Men jaja...ni fattar.
Det som gör mig riktigt ledsen däremot är att detta inte endast verkar vara ett vuxet fenomen. Att skolkidsen också håller på, kanske ännu mer är hemskt, men förståeligt. Men....men, men, men...att det har krupit ner på dagisnivå! Japp, jag säger DAGIS! Det är bara rent ut sagt absolut jävla vidrigt.
Min ena tjej berättade att en "kompis" till henne sagt att hon hade stor mage och skrattande hade frågat om hon hade en bebis i magen. Men VA??? Vill här poängtera att hon inte på något sätt är överviktig eller ens kraftig. Hon ligger precis där hon ska viktmässigt.
Blev så chockad att jag kläckte ur mig "Vet du vad du ska säga då hjärtat....säg: Du tycker jag är tjock, jag tycker du är ful - jag kan banta!" Lika fort som orden flugit ur min mun ångrade jag mig. Hon tittade oförstående på mig och undrade vad hon skulle säga. Jag tog mitt förnuft tillfånga och svarade att hon skulle säga till kompisen att det inte är snällt att säga så och att om hon fortsätter får hon säga till en fröken.
Men seriöst. På riktigt. Allvar liksom. Hur sjukt är inte det?? Det är dagisbarn, inte ens fyllda 6 år som håller på såhär.
Inser att jag kommer att behöva jobba ännu hårdare för att stärka mina tjejors självkänsla. Att de ska kunna stå raka i ryggen och säga ifrån. Att lära sig att respektera sig själva och att inte ta skit. Och att själva kunna känna sig så pass trygga i sina kroppar att de bara rycker på axlarna när en eller annan idiot fäller en urbota dum kommentar.
Dagens sanning.
Kategori: En Annan Dag
Dessa Asiater.
Kategori: Tankar
Dom är bra på mycket. Säkert.
Men, men...dom är ju också experter på att komma på de mest udda, sjuka och konstiga samt onödiga prylar.
Ett av mina första blogginlägg handlade om en manick gjord på bubbelplast som aldrig tog slut. Det var i form av en nyckelring. Alla vet att bubbelplast är kul - en stund. Men vem uppfinner en sån grej liksom.
Listan kan göras lång. Men jag hittade denna sak, glass?, som jag verkligen i te förstår mig på. Vad är poängen liksom?
Skyller allt på blogg-appen!
Kategori: Allmänt
Alltså, bloggen har legat nere. Igen. Jag vet.
Men grejen är att nu skyller jag på bloggappen. Jag använder numera oftast min telefon - till allt. Då min övriga elektroniska utrustning för tillfället är lite svajig är det ganska skönt med fånen. Och eftersom bloggappen inte fungerat har jag inte heller bloggat.
Ser att några tappra går in och tittar ändå. Gulliga ni är.
Men ja, nu fungerar den igen. Så nu ska jag också börja blogga igen.
Tjohoo!
Tunnelbanan.
Kategori: Tankar
Varför envisas folk att sitta bredvid en när det finns massa tomma säten, typ överallt?
Och vad är grejen med att inte respektera andras personliga utrymme. Att liksom ta massa plats. Låta de fylliga låten flyta ut över både det egna, men också grannens säte.
Och att med hela kroppen följa med i svängarna ala "jag har druckit 4 öl och har jävligt taskig balans"
Nä, skärpning.
Barnfilm.
Kategori: Tankar
Vad är det barnfilmer sänder ut för budskap egentligen?
Snubben blir förälskad. Vill gifta sig och ja...glömmer hur du ser ut och måste testa skon på alla som bor i närheten. Snacka om casanova liksom. Hur seriös var han när han kvällen innan snackade om att hon var hans stora kärlek?
Snark.
Barnet - din bästa accessoar!
Kategori: Barn och familj
Rubriken är aningens sarkastisk. Kanske. Eller?
Varför skaffade du barn för? Alla andra gjorde det? Det bara blev så? Du tyckte det skulle vara fränt att ha en unge? Ett sätt att slippa jobba och ändå få in lite pengar? Eller hade du en inre brinnande längtan efter barn?
Tycker att det finns på tok för mycket föräldrar som har barn- och som inte borde ha barn. Föräldrar som inte bryr sig. Som inte finns där. Som inte tar hand om sina barn. Som lämnar bort dom stup i kvarten för att det egna livet ropar ens namn högt.
Seriöst. Vad fan liksom. Har du skaffat barn får du fan ta lite ansvar. Det är inte ansvar att gå med gravidmage och en cigg i mungipan (jävla idioter), det är inte seriöst att skita i ungen och leva sitt eget liv, det är inte seriöst att klä upp barnet i fancy kläder och hävda att lilla Lisa inte får leka för att hon kanske råkar skita ner sig (allvarligt, det är ett BARN!), det är inte seriös att lämna bort barnet hela tiden för att du själv tycker att du har roligare saker för dig, det är inte seriöst att jämt vara på språng och att ungen kommer i andra hand och det är fan är inte seriöst att inte finnas där.
Jag ser så jävla många kassa föräldrar att jag blir mörkrädd. På riktigt. Jag vill inte påstå att jag är nån jävla supermorsa, men jag kan fan stå rak i ryggen och säga att jag är en ganska så jävla grym morsa utan att skämmas.
Jag slutade snusa direkt när jag blev gravid. Jag lever mitt liv med barnen. Jag tar hand om mina barn. Jag har på 9 månader anlitat barnvakt 1 gång!! Jag låter mina barn leka i dom kläder dom har och tänker att tvättmaskinerna idag faktiskt fungerar ganska bra. Mina barn kommer alltid, alltid, i första hand och jag finns där. Alltid.
Jag är ingen curlingmorsa. Jag har ett eget liv också. Men mitt liv levs inte på bekostnad av mina barns välmående. Något som betydligt fler föräldrar borde lära sig.
Dagis VS. Förskola
Kategori: Barn och familj
Vad är grejen med att man inte får säga dagis idag?
När jag var liten gick man på dagis. Idag går man på förskola. Att säga dagis idag har blivit tabu. Förbjudet. Fult. Vad är grejen med det liksom? Personal på DAGIS säger till barnen att dom inte får säga dagis, för det heter faktiskt FÖRSKOLA!
Ja, man går på en typ av skola innan man börjar skolan. Man lär sig räkna, man lär sig alfabetet och man lär sig att sitta still i ring på golvet och sjunga sånger. Men va? Hallå liksom? Hur seriöst är det då på en skala? Att lära genom att ha kul och uppmuntra. Absolut, det gör jag hemma också. Jag tränar alfabetet och jag tränar räkning. Jag tränar dock inte på att sitta i ring och sjunga. Men jag tränar på att vänta på att alla ätit klart innan man får lämna bordet, jag tränar på att städa undan efter sig själv, jag tränar på att tacka, på att säga förlåt, på att samsas och turas om osv. Ska jag kalla det att hemskola mina barn eller?
Jag har en stark känsla av att det faktiskt är personalen som ligger bakom detta påhitt att kalla det förskola. Det ger det liksom en lite bättre klang i lilla örat. Lite mer fancy liksom. Som att personalen blir mer värda. Det ger en lite bättre status i samhället att säga att man är "förskolelärare" istället för en simpel "dagisfröken". Men vaddå liksom? Alla vet väl för fan att om man jobbar med småbarn är man dagisfröken och inget annat?
Jävla trams.
Egoistiska människor.
Kategori: En Annan Dag
Äcklar mig. Det finns egoism och egoism. Men när egoismen går ut över andra. När andra drabbas av att man tänker på sig själv och sin egen njutning, då är man riktigt jävla mycket ute och cyklar.
Det finns få saker som äcklar mig. Denna typ av egoism är en av dom få sakerna.
Mys-tv.
Kategori: Allmänt
Kollar mys-tv.
Det består av stulna barn, kidnappade tonårstjejer, stulna kroppsdelar och svartsjuka män som mördar sina fruar.
Fantastiskt.
Vet inte vad som är värst faktiskt, att det förekommer och visas på tv eller att jag finner en märklig dragning och känner att jag måste titta.
