En Annan Dag

Tankar, Funderingar, Reflektioner...

Ja, så kan det vara...

Kategori: Allmänt



❤️

❤️

❤️

Kategori: Allmänt

Lycka.

Kategori: Allmänt


Jag är så jävla lycklig. 
Ja. 
Faktiskt. 

Massa bidragande faktorer till det. Men att känna lycka rusa genom kroppen, studsa fram och att konstant le och brista ut i skratt i tid och otid. 

Livet är ta mej fan helt jävla fantastiskt. Magiskt.

Glad måndag på er!
❤️


*klick*

Kategori: Allmänt


Ibland säger det klick. 

Och man bara vet. Man känner det lika tydligt som en sten i skon. 

Klick. 
Fem bokstäver. 
En känsla. 

Ljug.

Kategori: Allmänt


Folk som ljuger.
Är det medfött? Tror en att det är till nått bra? Framstår en som bättre? Vill en låta bli att skada? Vågar en inte se sanningen?

Jag blir trött. Trött och provocerad. Jag vill sätta dit. Få folk att inse att de är avslöjade. Få folk att stå till svars för sina lögner.

En brist hos mig kanske. Varför är jag så mån om sanningen? Varför är jag så mån om att folk inte ska leva i verkligheter som inte existerar? 

Ja. 
Varför? 



Pappor som inte är pappor.

Kategori: Barn och familj


En man tar hand om sitt/sina barn. En pojke gör det inte. Busenkelt. 

Antingen tar man hand om barnen ordentligt och är schysst och tänker på 

BARNENS BÄSTA 

istället för sitt eget bästa eller så gör man det inte. 
Hur JÄVLA svårt kan det vara?




Ja...?

Kategori: Allmänt




Skit.

Kategori: Tankar


Vissa människor är så brutalt fulla av skit. 

Seriöst. 

Man hör folk prata, säga saker, skriva saker, smsa saker, lägga ut på nätet och så vidare...som är skit.

Alltså. Folk argumenterar emot sig själva. Fattar inte hur man inte själv fattar. 

Att göra det någon gång, jaja, har säkert jag också gjort. Någon gång. Men att det blir ett repetitivt mönster...det är inte sunt. Eller okej. Det är nästan lite sjukt. 

Varför liksom? Allt detta jävla skitsnack. Seriöst?!? 
VAD ÄR PROBLEMET? 
Har man svårt att stå för det man säger/skriver? Faller man för stunden och skiter i det? Är man egoist och tänker på sin egen njutning? 

Eller? Vad? VAD? 

Jag förstår inte. 


En spontan lunchdejt.

Kategori: Allmänt


Idag har jag lunchdejtat. Fick inte ens betala för mig själv. Propsade på att jag skulle betala för drickorna men det gick mitt sällskap inte med på. 

Satt över en timme och pratade om allt mellan himmel och jord. Tappade bort tiden. Skrattade massor. Så jävla fina människor stöter man på ibland. 

Jag kan ganska ofta undra vad det är för fel på folk. Många saknar vett, omtanke, respekt och hänsyn för andra än sig själva. Många beter sig riktigt illa och kommer ofta undan med det, tyvärr. Har alla de fina människorna fått alla bra egenskaper, så pass att det inte räckte till resten eller? 

Oavsett. 
Min lunchdejt idag. Den människan. 
Ett hjärta av guld och lite till. 




Så jävla sant!

Kategori: Allmänt





Sanning?

Kategori: Allmänt


Har hört att det tar ungefär 3 år innan man lärt känna en person ordentligt. Att man först då kommer till något slags vägskäl. Att man efter det beslutar om man ska fortsätta umgås. 

Kan det stämma verkligen? 

Jag har haft folk jag känt betydlig lägre än så som jag valt att inte umgås med. Har iofs stött på folk som jag känt i mindre än tre år som jag också valt bort. Men då är det ju för att individerna ifråga har varit idioter. 

Men tre år...jo...kanske är det den tid det tar för att verkligen lära känna en person. Desto mer man umgås desto fler sidor kommer fram. Ibland fina sidor, men oftast dåliga. De fina visas väl upp i början för att fånga intresset liksom...

Alla borde visa sina fula sidor från början. Slipper man engagera sig i skit. 


Klok människa.

Kategori: Allmänt




Kunde inte sagt det bättre själv...

Kategori: Allmänt






Kloka barn - dumma föräldrar?

Kategori: En Annan Dag


Det har vid två tillfällen uppståt lite "obekväma" situationer för mig på sista tiden. 

Jag sitter på bussen med mina barn. Bussen stannar vid hållplatsen och där står två mörkhyade män och väntar på en annan buss. Min ena dotter pekar då och säger "mamma titta, dom där ser inte ut att komma från Sverige!". Bussen var fullsatt och majoriteten hörde säkert. Jag ska inte sticka under stol med att jag tyckte det var lite jobbigt med detta uttalande och att jag förklarade att det är ofint att peka och kommentera på det sättet.  

Nästa situation var också i anslutning till en buss. Denna gång var det däremot busschauffören som var mörkhyad. Han kom gåendes mot oss och min ena tjej säger högt och tydligt så att alla runtom också hör "titta mamma, hans hud är svart!". Lite jobbigt var det även denna gång. 

Sen har jag funderat. Varför i hela jävla fridens namn ska man tycka att det är pinsamt/jobbigt/skämmigt? Barnen konstaterar ju faktiskt bara fakta! De första männen kom inte från Sverige och chauffören var faktiskt svart i huden. 

Hade en diskussion med mina barn om att det finns en människoart som kallas för "rasister" och att den typen av människa (om dom bör kallas för det) inte gillar människor som kommer från andra länder/har annan hudfärg. Och att det kan upplevas stötande om man pekar och uttalar sig om folk med annan hudfärg än sin egen.

Men varför? Varför skall jag egentligen behöva diskutera detta med mina barn? Som faktiskt bara konstaterade fakta!! 

Är vi vuxna så rädda att upplevas rasistiska att vi också uppmanar våra barn att inte observera människor med mörkare hy? Hallå, det är en färg liksom. Snacka om att vi då för över en ganska skruvad samhällsnorm. Vilket jag faktist tycker det är när man är rädd för att diskutera hudfärg eftersom man då kan bli kallad rasist. En färg, vi får inte diskutera eller märka en färg för att vi per automatik ses som "dåliga individer". 

Nej. Vet ni. Om mina barn påpekar någons hudfärg, ja...då gör dom det av konstaterande och nyfikenhet och jag tänker inte säga att det är fel. Däremot kommer jag alltid påpeka att det är fel att peka - för det är det. Men att inte få prata om det uppenbara känns bara sjukt. Oavsett om det gäller hudfärg, någon som sitter i rullstol eller har en grön tuppkam med massa skrot i ansiktet! 

Tack och godnatt! 


Livet.

Kategori: Allmänt


Idag känns det som att mitt blod är kolsyrat. Som att tårkanalerna svämmar över. Som att mina armar är fulla av vilda fjärilar. 

Så glad är jag. 

Har fått så himla himla fina ord idag. Ibland betyder ord ingenting. Ibland massor. 

Idag betyder ord massor. 

Insikt.

Kategori: Allmänt


Ibland behöver man komma till insikt med vissa saker. Det behöver alla. Ibland...





Precis så!

Kategori: Allmänt






Trasigt?

Kategori: Allmänt





Livet.

Kategori: Tankar


Ligger på en solstol på balkongen och funderar över livet. 

Såg en stjärna falla. Önskade mig såklart någonting. Men det tog ett tag, vad ska man önska liksom? 

Livet. Det är konstigt. Lätt. Komplicerat. Svårt. Underbart och ibland en gåta. 

Fick för några veckor sedan höra att jag blivit tuff och att jag skaffat mig skinn på näsan. Jo, så är det nog. 

Jag synar egoismen i kanterna och behandlar folk som dom behandlar mig. Visar samma intresse. Orkar inte bry mig lika mycket om allt längre. Har nog liksom slappnat av och känner mig ganska så säker på mig själv. 

Om folk kör över och prioriterar annat, då kommer jag också göra det. Om folk inte är schyssta, varför ska jag då lägga massa energi på att försöka vara den som är större. Behandla andra så som du själv vill bli behandlad. Absolut. Till en viss gräns. Men sen får det räcka. Orka vara den snälla och duktiga hela tiden? 

Om man bryr sig om varandra är man schyssta. Punkt. Så jävla svårt är det väl inte? Nej. Det är det inte. Och om man inte är schysst, nej...då bryr man sig inte så mycket. Och vad är då vitsen?

Kan man verkligen förvänta sig mer än vad man ger? Skulle inte tro det va...

Det var allt. Kvällsfilofsofi på högsta nivå.

Godnatt. 




Dom finns överallt.

Kategori: Allmänt


Jag pratar om psykfall. Eller de med "psykiska funktionsnedsättningar" som det så fint heter. 

Detta är en grupp jag jobbar med och också respekterar. Men det är också viss skillnad på att möta dessa individer professionellt kontra privat. Och kanske framförallt med barn. 

Mötte en man idag. (Som jag inte känner till!) Jag såg direkt att nått var fel. Det var liksom hela uttrycket. Sättet han förde sig, tittade på omgivningen och... ja, jag kan se sånt ganska lätt. Jag fick i alla fall en oskönt känsla i kroppen. 

Denna man höll sig i närheten och jag gjorde mitt bästa för att jag och barnen skulle vara långt ifrån honom. Förgäves visade det sig...

Satt på tåget och kände mig iakttagen. Mycket riktigt, ha satt och glodde...

Ignorerade honom som sig bör. 
Kände efter ett tag en flyktig smekning mot mitt ben och funderade på om jagseriöst  själv behöver söka hjälp... 
Hör sedan en svag röst som upprepar "ursäkta", "ursäkta", "ursäkta", "ursäkta" gång på gång. 

Vänder mig mot honom och han påpekar snällt: 
"Du har en reva i kjolen" 
och pekade mot precis det ställe där jag tyckte mig känna en lätt beröring. 

Jag vet inte vad som var värst; Att ha en knappt synlig reva i kjolen, att han påpekat detta öppet eller att han pillat på mitt ben genom revan...

I efterhand kunde jag givetvis komma på tusen fiffiga svar. Typ "och det uppmärksammade du minsann!". Men utkom bara "jaha, hoppsan"...

Bättre lycka nästa gång.