En Annan Dag

Känns ju lite fint. 

Solen skiner. 

Sol i sinne o sol på skinnet. 

Kan inte bli bättre än såhär! 

❤️

Jag blev bjuden på middag i veckan. 

Så jävla fint 😍

En skärgårdsbåt som tog tre timmar från stan. En middag, massa skratt, vin och...ja...fint sällskap. Så jävla bra dag. Taxi hem och småprat halva natten. 

Det är att njuta mina vänner. 

Yolo - faktiskt.

Man lever en gång. Se för fan till att njuta. 

Nu ska jag fortsätta min lördag på bästa sätt!! 

Gör det ni också! 

Länge sedan jag skrev i dig inser jag. Jag har varit upptagen med annat. Eller andra...men jag lovar att jag ska bli bättre! 

Så sjukt fina människor det finns. Jag har haft en helt galet bra helg och umgåtts med helt sanslöst fina människor. 

Människor är underbara. 

Det finns bara ett minus. Och det är väl att det är måndag idag. Spelar ingen roll att jag trivs med mitt jobb - det är lika tungt med måndagar ändå! Tur det blir en kort vecka. 2-dagarsvecka. Det är faktiskt kort. Sen har flickan någon trevlig aktivitet varje dag denna vecka. Ja, faktiskt. Varje dag. Helt galet egentligen. Mest längtar jag tills på onsdag. Och tisdag. Och torsdag. Och fredag såklart. Och sen lördag. 

Godnatt 💤💤💤

Ungefär som fotboll. 

Massa människor som fascinerat står och stirrar in i en eld. Fast i fotboll är det en boll man stirrar på. Ingen eld. (Konstaterar det uppenbara)

Är det inte lite konstigt egentligen? 

Människan är en varelse. En levande sak liksom. Kött och blod och lite organ. På det kommer sen lite uppväxt och lite livserfarenhet. Och lite miljö. Och lite omgivning. 

Men vad är det som gör att en passar bättre med en annan då? Uppväxt och miljö är en ganska så avgörande faktor. Lika barn leka bäst ni vet. Men sen då...vad är det sen? 

Varför dras man till vissa och inte till andra? Hur kommer det sig att man kan tycka att en person är så fruktansvärt ohälsosamt attraktiv och en annan inte. Förstår ni vad jag menar? Det där jävla klicket. Vad består det av egentligen? 

Mvh/ 

Hon som undrar men egentligen skiter i det och älskar klicket för det! 

Jag älskar klick. 

❤️

❤️

Har haft så sjukt mycket att göra på jobbet. Nästan 20 timmars övertid förra veckan. Ett plus är ju betalningen, men shit vad det sliter! 

Har redan rekat med chefer, när detta är över checkar jag ut och lämnar landet. Flyr til solen. Njuter av sol och god mat. Skratt och sena nätter. 

Det är man fasiken värd efter några veckor sjukt intensivt arbete! 

En person sjöng denna för mig en gång. Kom att tänka på den idag. 

Himla vacker låt. 

Blev spontant överraskad på jobbet idag. 

Fick middagsmat och sällskap bara sådär. 

Utan förvarning. 

Så himla fint. Så fina människor finns det. Massa kärlek på dem. 

Med våren?

Det är svinkallt ute! På riktigt riktigt kallt ju. Oskönt. Som bara den. 

Jag är så jävla lycklig. 

Ja. 

Faktiskt. 

Massa bidragande faktorer till det. Men att känna lycka rusa genom kroppen, studsa fram och att konstant le och brista ut i skratt i tid och otid. 

Livet är ta mej fan helt jävla fantastiskt. Magiskt.

Glad måndag på er!

❤️

Solen skiner och det är absolut dags att börja fixa med balkongen. 

Alltså, hur mycket skräp kan det finnas på en balkong egentligen? 

Svar: Massor. 

Ut med det gamla och in med det nya! 

Så himla härligt. 

Balkonginvigning nalkas! ❤️

Ibland säger det klick. 

Och man bara vet. Man känner det lika tydligt som en sten i skon. 

Klick. 

Fem bokstäver. 

En känsla. 

Alltså. 

Discon.

Jag har fortfarande träningsvärk från helgen. Antingen är jag stört otränad eller så har jag inte haft så kul på länge. Tror snarare på det sista. 

Non-stop dans i fem timmar med sjukt fina och roliga människor. Så jävla underbart. 

Nått mer som är underbart är ju detta väder. Känna lyckorus ila genom hela kroppen. Kläder åker av. Tunnare skor plockas fram. Hormoner sprutar åt alla håll. Folk är glada och har liksom vaknat upp från någon slags grå vardag. 

Vår.

Sol. 

Värme och kärlek till folket <3 

Folk som ljuger.

Är det medfött? Tror en att det är till nått bra? Framstår en som bättre? Vill en låta bli att skada? Vågar en inte se sanningen?

Jag blir trött. Trött och provocerad. Jag vill sätta dit. Få folk att inse att de är avslöjade. Få folk att stå till svars för sina lögner.

En brist hos mig kanske. Varför är jag så mån om sanningen? Varför är jag så mån om att folk inte ska leva i verkligheter som inte existerar? 

Ja. 

Varför? 

Dagens humor/Dagens kärlek. 

Jag vill börja med att poängtera att jag inte kan sjunga. Inte för fem öre.

Min dotter sa idag "mamma, du låter precis som Ariel i den lilla sjöjungfrun när du sjunger!". Sen gjorde hon en imitation av låten. 

Det är dagens kärlek. Även om jag sjunger sämre än en groda gnäggar tycker mina barn jag sjunger himla vackert. Det är kärlek det <3