En Annan Dag

Tankar, Funderingar, Reflektioner...

Ariel, sjöprinsessan.

Kategori: Allmänt


Dagens humor/Dagens kärlek. 

Jag vill börja med att poängtera att jag inte kan sjunga. Inte för fem öre.

Min dotter sa idag "mamma, du låter precis som Ariel i den lilla sjöjungfrun när du sjunger!". Sen gjorde hon en imitation av låten. 

Det är dagens kärlek. Även om jag sjunger sämre än en groda gnäggar tycker mina barn jag sjunger himla vackert. Det är kärlek det <3 


Pappor som inte är pappor.

Kategori: Barn och familj


En man tar hand om sitt/sina barn. En pojke gör det inte. Busenkelt. 

Antingen tar man hand om barnen ordentligt och är schysst och tänker på 

BARNENS BÄSTA 

istället för sitt eget bästa eller så gör man det inte. 
Hur JÄVLA svårt kan det vara?




Felhörning.

Kategori: Barn och familj


Att höra fel. 

Min ena tjej ropade nyss
Mamma, det är ett program som handlar om Gustav Asa! 

Jag dog skrattdöden. 

Gustav Asa. He's the man! 



Mina fina barn.

Kategori: Barn och familj


När mamma står med huvudet böjt över hinken och kräks för allt hon är värd, då står mina små änglar och klappar mig på ryggen. Tröstar. 

Så himla fina barn har jag! <3 

Idag är man inte så kaxig direkt. 

Undrar exakt vad det är som gör att man blir så ynklig när man är sjuk? 


Ny höst - nya utmaningar.

Kategori: Barn och familj


Då var hösten här. Den stormade in. (Ser ni det roliga..."stormade")

I alla fall. Med storm och rusk kommer också snoriga näsor och rossliga halsar. 

För första gången på många år kan jag nu med gott samvete vabba. Inte för att samvetet kanske är SÅ gott men jag kan i alla fall utan folk som kastar onda ögon eller surar. 

Bortsätt från de jag skulle träffat kanske som måste boka in en ny tid i sin kalender. Men det kan dom gott göra! 


Mamm-lek.

Kategori: Barn och familj


Istället för barnlek.

Barnlek = när föräldrar tvingas umgås för att barnen vill leka. 

Mammlek är alltså motsatsen. Där barnen tvingas umgås för att mammorna vill umgås. 

Jag har haft massa lek i veckan. Där mammorna umgås för att dom vill och där barnen leker fint tillsammans. 

Perfekt kombination va?

Vi vuxna har pratat om allt mellan himmel och jord medan barnen har haft kul...

Det kan knappast bli bättre än så!


Från morgon till kväll...

Kategori: Allmänt


Har vi haft aktivitet. Det har varit turborulle hela dagen. 

Idag har varit en så himla fin dag. Vi har varit upptagna från ganska tidig morgon ända tills det var dags att sova. Dags att sova för gryn alltså, jag är som ni kanske förstår fortfarande vaken. 

Men en så himla fin dag. 
På alla sätt! 

Kärlek på denna typen av dagar!
Nöjda barn och nöjd mamma, det kan knappast bli bättre än så! <3 


Kloka barn - dumma föräldrar?

Kategori: En Annan Dag


Det har vid två tillfällen uppståt lite "obekväma" situationer för mig på sista tiden. 

Jag sitter på bussen med mina barn. Bussen stannar vid hållplatsen och där står två mörkhyade män och väntar på en annan buss. Min ena dotter pekar då och säger "mamma titta, dom där ser inte ut att komma från Sverige!". Bussen var fullsatt och majoriteten hörde säkert. Jag ska inte sticka under stol med att jag tyckte det var lite jobbigt med detta uttalande och att jag förklarade att det är ofint att peka och kommentera på det sättet.  

Nästa situation var också i anslutning till en buss. Denna gång var det däremot busschauffören som var mörkhyad. Han kom gåendes mot oss och min ena tjej säger högt och tydligt så att alla runtom också hör "titta mamma, hans hud är svart!". Lite jobbigt var det även denna gång. 

Sen har jag funderat. Varför i hela jävla fridens namn ska man tycka att det är pinsamt/jobbigt/skämmigt? Barnen konstaterar ju faktiskt bara fakta! De första männen kom inte från Sverige och chauffören var faktiskt svart i huden. 

Hade en diskussion med mina barn om att det finns en människoart som kallas för "rasister" och att den typen av människa (om dom bör kallas för det) inte gillar människor som kommer från andra länder/har annan hudfärg. Och att det kan upplevas stötande om man pekar och uttalar sig om folk med annan hudfärg än sin egen.

Men varför? Varför skall jag egentligen behöva diskutera detta med mina barn? Som faktiskt bara konstaterade fakta!! 

Är vi vuxna så rädda att upplevas rasistiska att vi också uppmanar våra barn att inte observera människor med mörkare hy? Hallå, det är en färg liksom. Snacka om att vi då för över en ganska skruvad samhällsnorm. Vilket jag faktist tycker det är när man är rädd för att diskutera hudfärg eftersom man då kan bli kallad rasist. En färg, vi får inte diskutera eller märka en färg för att vi per automatik ses som "dåliga individer". 

Nej. Vet ni. Om mina barn påpekar någons hudfärg, ja...då gör dom det av konstaterande och nyfikenhet och jag tänker inte säga att det är fel. Däremot kommer jag alltid påpeka att det är fel att peka - för det är det. Men att inte få prata om det uppenbara känns bara sjukt. Oavsett om det gäller hudfärg, någon som sitter i rullstol eller har en grön tuppkam med massa skrot i ansiktet! 

Tack och godnatt! 


Min kloka unge.

Kategori: Barn och familj



Fick en fråga om jag ville ha en teckning idag. Sa att jag kunde tänka mig en glad färgglad teckning att hänga på mitt blivande kontor. 

Barnet frågade då var jag har mitt kontor och vad jag kommer jobba med.

Försökte förklara utan att göra det alltför dramatiskt. Men vad det handlar om i stora drag liksom. 

Dottern tittar på mig länge och säger sedan:
"Du är en fin mamma du, med ett stort hjärta som hjälper andra barn som inte har det lika bra som mig".  

Jag dog lite. 
Mitt hjärta smälte ner till en grynig massa och jag kramade om henne länge...så himla liten och så himla klok och förståndig. 
Så himla fin!



Barnvagn VS Rollator

Kategori: Allmänt



Barnvagnsmaffian. Ni vet. Dom där vansinniga mammorna som genom sina barnvagnar hävdar sin plats. De kör helt obarmhärtigt över alla som står i deras väg...

Jag har stött på det nya fenomenet "rollatormaffian". Gamlingar med rollator som med flit kör på en för att visa att dom vill komma fram. Jo, det är sant! Helt sjukt. Och som "hyfsat normal" brukar man ju vika undan för någon med rollator. Men det gör mig så jävla arg att man på grund av ett "handikapp" anser sig ha mer rätt till vissa saker. Som att ta sig fram till jordgubbarna! Jag stod och hjälpte en person med att lägga ner lådor med jordgubbar i en påse. Jag känner hur jag blir påkörd. Ignorerar och tänker det var en olyckshändelse. Jag blir påkörd igen och vänder mig då om för att ta emot ursäkten. Där står det en liten jävla surgubbe och blänger argt. Jag samlar krafter och ler vänligt (eftersom han uppenbarligen har ont/problem med kroppen). Han blänger på mig surt och kör fram sin rollator på mig IGEN. Medvetet!! Jag blir då riktigt förbannad, frågar vad som är mest fel på honom, kroppen eller huvudet? Jag tar sedan tag i rollatorn och kastar iväg den så den landar i högen med bananer en bit bort samtidigt som jag garvar högt och säger "hur kaxig är du nu gubbjävel?!".

Eller så gjorde jag inte alls det. Jag stod förmodligen kvar. Rabblade massa fula ord i huvudet, gav honom en trött blick och fortsatte med det jag gjorde. Eventuellt tog jag lite längre tid på mig...som straff. 

Men alltså. Alla klagar på tonåringarna idag. Mammor med barnvagn. Och så vidare. Och är det inte gamlingarna som klagar mest? Seriöst, borde inte dom själva reflektera över hur de beter sig? Eller har de tjänat samhället tillräckligt för att nu återgå till "jag är fem år och det är synd om mig"? 

Skärpning. 





Feta barn.

Kategori: Barn och familj



Är det inte så att vi som föräldrar ansvarar för näringsintaget för våra barn? Är det inte vår uppgift att som föräldrar se till att barnen orkar med det barn ska orka och att barnen håller någon slags normalvikt? 

Har den sista tiden sett flera feta barn. Ja, feta. 

Har en 2-åring som bor i samma område som mig. 
Han är typ så fet att magen övergår i fötter. Det är skrämmande. Han kommer vaggandes tillsammans med hans föräldrar som är lika feta dom. Jag säger inte att man som förälder måste vara pinnsmal, det jag säger att att man måste se till att barnen inte lider. Att vara fet är ett val man gör. Du kan välja bort onyttig mat och du kan välja att motionera. Men hur är det med barnen, har de samma valmöjlighet? 

Såg en pojke idag på bussen. Han kanske var 10-ish. Han var ungefär dubbelt så stor som mig. Och då är jag ändå inte pinnsmal. 
(Nej, jag är inte grotesk men några kilo lättare skulle inte skada). Alltså en ung pojke! Det är helt sjukt. Jag kom på mig själv med att fundera vart hans föräldrar köper kläder åt honom. 

Jag tycker det är ledsamt att föräldrar gör så mot sina barn. Ja, dom GÖR så MOT barnen. 
En form av barnmisshandel faktiskt. Att låta barnen bli groteskt överviktiga är knappast inte att ta ansvar för barnens hälsa...

Om man själv väljer att proppa munnen full av onyttigheter, fine, men förstör inte barnen för Guds skull!




Egoistiska mammor.

Kategori: Barn och familj

 
Blir ibland ganska så irriterad när jag åker kommunalt med mina barn. Det finns andra mammor och/eller pappor som också gör det och jag slås ofta av en tanke.
Eller snarare kanske observation, som varje gång gör mig lika arg.
 
Egentligen är det löjligt att gå omkring och bli arg på folk men fan, jag kan ttne låta bli i dessa fall!
 
På både tåg och bussar finns det väldigt tydliga skyltar om att barnen skall kliva av först. Jag tycker att det är ganska uppenbart varför barnen skall kliva av först. Och för er som inte fattar så handlar det helt sonika om att barnen inte skall lämnas kvar på bussen. Att man liksom skall försäkra sig om att barnen hinner av. En vuxen syns bättre och har dessutom styrkan, reaktionen och modet att skrika åt chauffören om han stänger dörrarna för tidigt.
 
Mina barn skulle förmodligen bryta ihop och inte hinna reagera och det skulle nog ta en stund innan någon annan reagerar också.
 
Därför, just därför fattar jag inte dessa föräldrar som kliver av själva först. Framförallt inte när det handlar om små barn. Idioter eller vadå? Alltså, det finns jättetydliga skyltar, som jag kan tycka inte borde behövas. Men uppenbarligen gör dom det. Även om vissa tycks skita i skyltarna och prioritera sig själva först. Men seriöst liksom...vad är det för fel på er?
 
 
 
 
 

Vissa morgnar.

Kategori: Barn och familj


Vaknar man och känner att man verkligen inte är utvilad. Ganska ofta vaknar jag och känner att jag inte är utvilad. 

Ibland har man varit uppe för sent. Ibland är man utarbetad. Ibland haft jättemycket att göra. Ibland har man tröstat ett barn som är ledset efter en mardröm. Ibland vaknar man själv efter en mardröm. Ibland kan man inte sova. Ibland har man sällskap i sängen av ett barn eller två. 

Anledningarna kan vara många. Men faktum kvarstår att barnen absolut är en bidragande faktor. Om man inte har barn och känner sig trött...ja, då vilar man. Det är inte riktigt lika lätt med barn. 




Barnkalas.

Kategori: Barn och familj


Detta med barnkalas va.

Sjuttielvatusenmiljonermiljarder barn som alla är höga på socker som springer runt-runt-runt-runt. Runt, runt, runt, runt, runt och så runt.

Jag arrangerade själv ett kalas för ett tag sedan. Närmare 40 inbjudningar gick ut. Och ja...jag kan ju säga att jag förstår varför man endast låter kalaset pågå i 2 timmar. Vill ni veta? Jo, därför att man själv behöver rehabilitering i minst 2 veckor efteråt. Någon som är allergisk mot allt. Någon gillar inte den dryck som serveras. Någon ramlar och slår sig. Någon blir sur för att det var fel godis i påsen. Någon blir skitarg för att någonting man inte förstår gick fel.

Alltså. Barn kan vara fantastiska. Men barn kan också vara fruktansvärda. Som små små monster.

Tänk att man har två barn. Jag har två. Och jag kan ibland känna att mina beter sig som monster. Tänk då 40 barn....Ja, ni fattar va?

What the fuck liksom?!

Kategori: Barn och familj


Åkte tåg igår. I samma vagn fanns där en familj med två barn. Ett barn i 1-års åldern och ett i 3-års åldern. På ett ungefär.

1-åringen slog till 3-åringen. Vilken normal familj som helst hade troligtvis tyckt att 1-åringen skulle be om ursäkt.

Detta verkade dock inte vara en normal familj. För denna familj tyckte att 1-åringen nu skulle pussa 3-åringen. Inte ett förlåt, ingen ursäkt. Utan en puss.

Jag satt och gapade. Inte på riktigt kanske men det var känslan i kroppen.

Vad är det för sjukt?

Ett gammalt dagis mina barn gick på tyckte att barnen skulle kramas. Ett förlåt och en kram. Jag motsatte mig faktiskt detta. Ska man kunna tvingas att krama någon man bråkat med? Ska man behöva tvingas krama den som just kastat en sten i huvudet på en? Till vilken nytta? Att förövaren skall få lätta sitt samvete eller?

Nej. Sjukt. Det tycker jag faktiskt. Alla äger rätten till sin egen kropp och jag tycker det är fullständigt skruvat att be barn pussas/kramas när/istället för att be om förlåtelse.

Fatta om alla vuxna gjorde så. Snacka om att socialen skulle få mycket att göra.


The joke is on me!

Kategori: Barn och familj


Kul. Skitkul att jag var iväg och åt glass idag med två grisar.

Detta resulterade tydligen i choklad. På mig. På mitt ena bröst. Typ ungefär där man har sina...ja, ni vet.

Kul att ingen sa någonting. Kul. Verkligen. Tyckte väl att folk tittade lite konstigt. HA HA HA va...

Film och popcorn.

Kategori: Barn och familj


Film och popcorn med barnen.

En bra aktivitet för att slippa anstränga hjärnan. För att kramas. För att gosas och få lite välbehövlig närhet. För att slippa tänka.

För att bara vara.

Barns uppfattning

Kategori: Barn och familj


Min dotter på 5 sa just:

"Jag ska gifta mig med Jenny. Det finns ingen annan jag vill ha!"

Underbara barn!

(Namnet är ändrat)



Kroppsfixering.

Kategori: Barn och familj

 
Ja, alla är vi väl lite kroppsfixerade. Vare sig vi vill eller inte. Alltid finns det nått att gnälla över. Att man är för tjock. Att man är för smal. För slapp eller för tunn. För hård eller för mjuk. För många valkar eller för lite former. Listan kan göras oändlig.
 
Men så tragiskt ändå. Att vi inte kan vara nöjda. Och att vi, om vi nu inte är nöjda inte tar tag i det. Jag är en av dom, utan tvekan. Anser då och då att jag skulle må bra (vara snyggare?) om jag bara så vore några kilo lättare. Sen finns det förstås ett hälsoperpektiv på det hela. Att kroppen de facto inte mår bra av fet mat, för mycket socket osv. Inte för att jag är en sån som stoppar i mig vare sig fet mat eller socker i överdrivna mängder. Men jaja...ni fattar.
 
Det som gör mig riktigt ledsen däremot är att detta inte endast verkar vara ett vuxet fenomen. Att skolkidsen också håller på, kanske ännu mer är hemskt, men förståeligt. Men....men, men, men...att det har krupit ner på dagisnivå! Japp, jag säger DAGIS! Det är bara rent ut sagt absolut jävla vidrigt.
 
Min ena tjej berättade att en "kompis" till henne sagt att hon hade stor mage och skrattande hade frågat om hon hade en bebis i magen. Men VA??? Vill här poängtera att hon inte på något sätt är överviktig eller ens kraftig. Hon ligger precis där hon ska viktmässigt.
 
Blev så chockad att jag kläckte ur mig "Vet du vad du ska säga då hjärtat....säg: Du tycker jag är tjock, jag tycker du är ful - jag kan banta!" Lika fort som orden flugit ur min mun ångrade jag mig. Hon tittade oförstående på mig och undrade vad hon skulle säga. Jag tog mitt förnuft tillfånga och svarade att hon skulle säga till kompisen att det inte är snällt att säga så och att om hon fortsätter får hon säga till en fröken.
 
Men seriöst. På riktigt. Allvar liksom. Hur sjukt är inte det?? Det är dagisbarn, inte ens fyllda 6 år som håller på såhär.
 
Inser att jag kommer att behöva jobba ännu hårdare för att stärka mina tjejors självkänsla. Att de ska kunna stå raka i ryggen och säga ifrån. Att lära sig att respektera sig själva och att inte ta skit. Och att själva kunna känna sig så pass trygga i sina kroppar att de bara rycker på axlarna när en eller annan idiot fäller en urbota dum kommentar.
 
 

Barnet - din bästa accessoar!

Kategori: Barn och familj

 
Rubriken är aningens sarkastisk. Kanske. Eller?
 
Varför skaffade du barn för? Alla andra gjorde det? Det bara blev så? Du tyckte det skulle vara fränt att ha en unge? Ett sätt att slippa jobba och ändå få in lite pengar? Eller hade du en inre brinnande längtan efter barn?
 
Tycker att det finns på tok för mycket föräldrar som har barn- och som inte borde ha barn. Föräldrar som inte bryr sig. Som inte finns där. Som inte tar hand om sina barn. Som lämnar bort dom stup i kvarten för att det egna livet ropar ens namn högt.
 
Seriöst. Vad fan liksom. Har du skaffat barn får du fan ta lite ansvar. Det är inte ansvar att gå med gravidmage och en cigg i mungipan (jävla idioter), det är inte seriöst att skita i ungen och leva sitt eget liv, det är inte seriöst att klä upp barnet i fancy kläder och hävda att lilla Lisa inte får leka för att hon kanske råkar skita ner sig (allvarligt, det är ett BARN!), det är inte seriös att lämna bort barnet hela tiden för att du själv tycker att du har roligare saker för dig, det är inte seriöst att jämt vara på språng och att ungen kommer i andra hand och det är fan är inte seriöst att inte finnas där.
 
Jag ser så jävla många kassa föräldrar att jag blir mörkrädd. På riktigt. Jag vill inte påstå att jag är nån jävla supermorsa, men jag kan fan stå rak i ryggen och säga att jag är en ganska så jävla grym morsa utan att skämmas.
 
Jag slutade snusa direkt när jag blev gravid. Jag lever mitt liv med barnen. Jag tar hand om mina barn. Jag har på 9 månader anlitat barnvakt 1 gång!! Jag låter mina barn leka i dom kläder dom har och tänker att tvättmaskinerna idag faktiskt fungerar ganska bra. Mina barn kommer alltid, alltid, i första hand och jag finns där. Alltid.
 
Jag är ingen curlingmorsa. Jag har ett eget liv också. Men mitt liv levs inte på bekostnad av mina barns välmående. Något som betydligt fler föräldrar borde lära sig.