En Annan Dag

Alla har vi upplevt det. 

Tror jag.

Killar som inte duschar. Finns säkert tjejer med för den delen. Men killarna är nog överrepresenterade tror jag. 

Raggardusch. Att spraya ner sig med parfym för att dölja eventuella dåliga dofter. Hade en killkompis som brukade vända sina strumpor ut och in för att kunna ha dom en dag extra. Inte okej. 

Inte okej att vända på strumporna. Och inte okej att inte duscha. Och inte okej att dölja dålig doft med parfym. 

En dag på stan med vän gör gott för själen. God lyxlunch (usch vad jag hatar alla uttryck där folk envisas med att sätta "lyx" framför de mest vardagliga saker), men det var verkligen lyxlunch. 

Avhandlade allt mellan himmel och jord, och lite till. 

Dagar som denna borde man ha fler av. Definitivt. 

Alltså. 

KAN FOLK STÄNGA MUNNEN NÄR DOM TUGGAR TUGGUMMI ELLER?! 

Det är så JÄVLA äckligt med folk som sitter som guldfiskar och låter käften glappa på vid gavel för att visa omgivningen så mycket som möjligt av sitt svalg. 

Seriöst. Var det ingen som någonsin berättade för dessa människor att det är ohyfsat och ganska vidrigt?

En tanke slog mig idag. 

Åkte buss och chauffören var en sån där trevlig man. Han hälsade trevligt på alla, inte sådär tillgjort för att han måste liksom. En kvinna vinkade förbi bussen och han höjde handen för att tacka när bussen passerade. 

Blev lite varm i hjärtat och tänkte att det var en trevlig man. Väluppfostrad liksom. Det var så okrystat och normalt. Förstår ni? Genuint ärligt och tillmötesgående. 

Sen slog en tanke mig. Vad vet man egentligen om folk? På riktigt liksom? Han kanske är skitfin utåt men har som hobby att kasta pil på passerande hundar eller skinnflår alla människor som tuggar tuggummi med öppen mun. 

Alltså. Det vi ser är ju bara en liten liten bit av varje människa. En bråkdel. 

Om det finns skavanker på den lilla bråkdelen, tänk då vad som gömmer sig i skuggorna. Eller är det så att de som blottar sina brister är de som inte har fler och att de som visar upp den där fina ytan är de som egentligen sitter på massa mörka hemligheter? 

Ja. Vad vet jag...?

Den känslan som säger en att det är nått man glömt. Att man har missat något. Att det är någonting man skulle gjort men som man inte gjort.

Varför infinner den sig egentligen? 

Har gått igenom min kalender och min telefon men kan för mitt liv inte komma på en enda sak jag glömt. 

Hiemskt är det. 

Hur kommer det sig att tiden ibland går så otroligt sakta men ibland bara rasar iväg. Som sand mellan fingrarna, den bara försvinner. 

Tiden går fort när man har kul sägs det. Så är det nog...

 

Mitt nya knark.

Min nya kärlek.

 

 

 

 

Spenderad i mjukisbyxor. 

Vad härligt det är att vara sjuk hurrni. Så fantastiskt givande. 

Var ute för första gången idag sedan typ...3 dagar tillbaka? Frisk luft är underskattat, jag lovar!

Förhoppningsvis kan jag kanske komma iväg på en liten promenad imorgon. 

Vore fint. 

Sämsta alla <3-dag någonsin tror jag. Inte för att jag är någon storfirare men lite mysigt vill man väl ha det. 

Men glad <3-dag på er!

Den kan vara bra att ha ibland. Ni vet när man liksom känner att nått är fel. Man bara vet. 

Det sprider sig som ända ut i fingertopparna. 

Ibland har man inte en susning om vad det är utan bara en känsla. Ibland vet man betydligt mer än så. 

Rätt konstigt ändå. Hur kroppen är skapad. Eller är det hjärnan, logiken och förnuftet som samverkar?

Kvinnlig intuition säger vissa. 

Magkänsla säger andra. 

Jag säger ingenting. 

För måste man alltid ha en förklaring? Man bara vet. 

Satt på bussen förra veckan. 

Det kliver på ett äldre par och mannen beklagade sig högljutt att alla på bussen satt en och en på sätena. 

(Först vill jag poängtera att detta uttalande är ganska så löjligt. Om det finns lediga "sektioner" går man väl inte och sätter sig med någon annan heller.)

Det fina här var i alla fall att en ganska ung kille, 25-årsåldern, klädd i träningskläder (såg lite badboy ut) genast reser på sig och erbjuder sitt säte. Så himla vackert. 

Jag kan känna att människorna idag är ganska egoistiska. Dom tänker för det mesta på sig själva rakt igenom. Ibland blommar dom upp och visar fina sidor men sen kommer den där egoistiska sidan fram igen. 

Vet inte vad det handlar om riktigt. Lathet? Att dom är bortskämda? Att dom inte orkar? Att dom inte bryr sig? 

Vetefan faktiskt. Vet bara att jag tycker det är fult. Det är en ful egenskap som folk borde lägga av med asap. 

Att ha ont, det har vi väl alla haft. 

Typ brutna ben.

En tå som slagit i dörrkarmen.

Klämda fingrar. 

Föda barn. 

Men shit, att ha så ont att man typ kräks. Det är ju fan långt ifrån okej alltså! 

P.s. Pratar verkligen vara kroppslig smärta nu och inte psykisk. Även om den kan visa sig genom fysisk smärta...

Är det inte så att vi som föräldrar ansvarar för näringsintaget för våra barn? Är det inte vår uppgift att som föräldrar se till att barnen orkar med det barn ska orka och att barnen håller någon slags normalvikt? 

Har den sista tiden sett flera feta barn. Ja, feta. 

Har en 2-åring som bor i samma område som mig. 

Han är typ så fet att magen övergår i fötter. Det är skrämmande. Han kommer vaggandes tillsammans med hans föräldrar som är lika feta dom. Jag säger inte att man som förälder måste vara pinnsmal, det jag säger att att man måste se till att barnen inte lider. Att vara fet är ett val man gör. Du kan välja bort onyttig mat och du kan välja att motionera. Men hur är det med barnen, har de samma valmöjlighet? 

Såg en pojke idag på bussen. Han kanske var 10-ish. Han var ungefär dubbelt så stor som mig. Och då är jag ändå inte pinnsmal. 

 

Om man blev tvingad, under pistolhot, att tatuera in en låttext i svanken med stora svarta bokstäver,

vad skulle man då välja?

 

- Du ger mig bra vibrationer?

- Om sanningen ska fram, vill du ligga med mig då?

- Får jag int en körv så hoppa jag i älva?

- Pants off in the hallway?

-I'm sticking it in?

- I've been locked out of heaven?

 

Eller annat jättebra förslag?

 

 

Går en reklam på tv nu som jag tror handlar om att man på flera hotell kan twittra, instagramma och facebooka. 

Jag blir liksom lite arg. 

Ska man inte umgås med sitt sällskap istället? 

Tycker det är ganska tragiskt att människan är så beroende av dessa sociala medier. 

Har jobbat hela veckan så det ska bli himla skönt med helg nu! 

Trevlig helg på er! 

Hur vet man att man har en snygg-dag?

Svar: När man inom loppet av typ 30 minuter blivit ordentligt flirtad med av flertalet olika män. 

Jag har sånna dagar ibland. När folk raggar både till höger och vänster. Vore lite spännande att veta varför. Är det nått man utstrålar? Ägglossning? Eller är det bara för att folk är frustrerade efter att inte ha fått sig ett nyp efter helgen? ;)

( Haha! Eller så är den enkla förklaringen att jag bara är så förbaskat jäkla snygg!! ;) )

Såg en tjej på bussen. Hon hade en lite mörkare hudton och således en ganska så fyllig mun.

Min ena tjej satt och tittade på henne och viskar sedan till mig "mamma, varför har hon mycket större mun än dig?"

Jag svarar först att det är otrevligt att prata om folk och att stirra. Men jag förklarar sen att alla människor ser olika ut och att vissa har fylliga läppar och andra nästan inga alls. 

Hon tyckte det var mycket märkligt att hon hade fylligare läppar än mig och konstaterade att flickan som satt på bussen helt uppenbarligen hade 

"Dragit i sina läppar för att få dom större!" 

Så jävla gulligt. 

I allt det knasiga...

Är det som skor sig på andra. 

Som medvetet väljer att hugga en i ryggen för att själva framstå som braiga och omtänksamma personer. Det är för jävligt. Det är så jävla jävla illa och man kan bli så jävla jävla arg. 

Så utstuderat. Som värsta jävla planen om att medvetet vilja sabotera. Elakt är det. Så fruktansvärt jävla elakt. 

Det finns fan inte en enda jävla vettig tanke med det...inte en enda! 

Elak.se 

Melodifestivalen.

Godis. 

Och soffhäng. 

Jag är inte speciellt intresserad egentligen men vad gör man inte för minigrisarna.

<3 

 

Satt på jobbet häromdagen och tittade på "Hos Malou vid 10" eller vad det heter. Handlade om en tjej med självskadebeteende. Både en kärlek till blod men även i form av svält och så vidare.

 

Hon hade även tidigare fått en borderlinediagnos. Hon menade att det snarare borde kallas någonting i stil med emotionell personlighetsstörning. Hon studerade till socionom och menade att alla socionomer borde ha en stor inkänningsförmåga för att kunna utföra ett bra jobb.

 

Ni som följt mig vet att jag tidigare bloggat om HSP. Higly Sensitive Person (eller nått liknande). Jag är absolut inte borderline, ville bara säga det på en gång innan ni börjar undra.

Men jag tänker att hon kanske faktiskt har en poäng.

 

Faktiskt.

 

De jag har studerat med är en himla blandning av människor. Vilket är bra. Men jag anser också att det absolut finns de i min klass som borde ha sökt sig till andra yrken. Som kommer att sitta på ett socialkontor om 10 år som riktiga "sockärringar" och gnälla över livet, deras egna relationer, ha fula kläder, vara kritiska och misstänksamma till alla klienter som kommer och så vidare. En missnöjd människa kort och gott.

 

Det jag menar är att man bör kunna känna in människor ganska så bra för att kunna göra ett bra jobb.

Jag är duktig på att känna in människor.

Jag är en bra människokännare.

Jag har fel ibland, men det är fan riktigt jävla sällan.

Jag behöver spendera typ fem minuter, om ens det, med en individ för att kunna dra personlighetsdragen.

Det är lite sjukt faktiskt.

Jag gör det liksom automatiskt.

 

Jag har haft fel typ 2 gånger i mitt liv.

 

Jag är känslig.

Därför tror jag att jag blir en bra socionom.

 

Jag vet inte riktigt vart jag ville komma med detta. Men bloggen är till för mig.

Mitt ventialtionhål.

Ibland i alla fall.