Läser tidningen på internet och slås av alla dessa jäkla rubriker. Borde nu också tillägga att det kanske inte handlar om någon seriös morgontidning utan mer av den okvalitativa sorten. Nämner inga namn...
"säg nej till apelsinlår!"
"så enkelt gick anna ner 26 kilo"
"gå ner i vikt med vanlig mat"
"svenskar besatta av vikt"
"hetaste badmodet"
"varför väljer han porr-när jag är så sugen...?"
"bränn fett på 15 minuter"
"lever du med en psykopat?"
"så enkelt kan du tappa 5 kilo i månaden"
"han var otrogen på bröllopet"
"så sparar du tusenlappar på årets resa!"
"därför äter du för mycket mat"
"kom igång efter helgen-tappa ett kilo i veckan!"
"proppa i sig semlor-ren förnedring"
Men alltså, vad signalerar detta? Finns ju en del andra artiklar också men dessa dominerade förstasidan. Lite tragiskt inser jag också att man, kanske framförallt som, tjej kommer att trycka på flera av ovan nämnda artiklar. Beach 2012 here I come! Eller? Man ska vara smal, banta, ha snygga kläder, vara sugen, inte äta för mycket, träna bort celluliter, rasa i vikt med enkla knep och metoder, inte vara tillsammans med puckon, spara massa pengar på att bränna pengar och absolut inte äta semlor. Tänk...allt kretsar kring vårt yttre. Hur vi ska vara smala, för smal är väl lika med snygg? Är du smal är du snygg och om du är snygg kommer du tjäna mer pengar och kunna spendera samtidigt som du faktiskt kommer att spara...ehh..? Men halllå!! Läser folk det här undrar jag? Uppenbarligen....men alltså...åh, tappar fotfästet lite känner jag. Bisarrt är vad det är.
Jag kommer att spendera min dag i soffan. Lägga upp fötterna på bordet. Inte tänka på beach 2012. Intala mig själv att de runtomkring mig älskar mig för den jag är. Jag kommer titta på massa film och sakta njuta fullt ut av en nyinköpt semla bara för att det är så himla härligt. Härligt att leva och slippa alla jäkla krav. Inte göra någonting vettigt och njuta av varje sekund.
Sen att jag får ångest i morgon över att jag bara struntade i alla måsten...det tar jag itu med då. Det är långt kvar tills dess. Och ännu längre kvar till beach 2012. Jag tar det en annan dag...
Som sagt. Ibland bara blir det så att man skrattar åt allt. Tänkte delge er med vad som får mig att skratta ner mig själv ikväll i alla fall. Alltså...vissa bilder är ju bara sååå...ja...
Hur svårt kan det vara liksom? Tänker killar och tjejer så olika? Vad är grejen liksom?
Har ju funderat en del på sistone. Inte så att jag inte funderat innan sistone men ändå. Liksom på skillnader. Mellan könen. Motsatta kön alltså. Vi har nog lite olika sätt att hantera saker. Vi tjejer, vi vill gärna älta saker om och om och om och om och om och om igen. Killarna, de vill hitta en lösning och utesluta ältandet. Lösningen är kort, simpel och rakt på sak. Det är ju knappast vad vi vill höra eller kanske ens behöver? Vi vill ju prata om det....diskutera och liksom gärna gnälla lite. Killar gnäller inte. De konstaterar ett problem och löser det.
Vi gillar att gnälla....och älta. Vi vill gärna höra "rätt" saker. Och få vi höra fel saker när vi inte vill höra fel saker så...ja, vad händer då gott folk?
är helt klart överskattat. Ville bara säga det. Sen förstår jag ju att det kan vara bra och så men ändå.
Jag har nu insett att jag aldrig kommer att bli en sån där. En sån som älskar att gå på gym. Jag tror, att antingen så är man en sån eller så är man det inte. Jag tror inte att man liksom kan bli en sån. Utan man föds in i det. Man andas träning och hälsa 24/7. Det gör inte jag. Andas träning och hälsa alltså. Sen kan jag tycka att det är viktigt att vara aktiv och äta lagom men nee...träning och strikta dieter är inget för mig!
Jag försvarar mig genom att säga att det tar 3 timmar att gå en vända till gymmet. Man ska dit, byta om, träna, duscha, basta, klä på sig och sen gå hem. Ja, ungefär 3 timmar tar det (och nej, jag står inte 20 minuter framför spegeln och sminkar mig).
Min förklaring till mig själv är att de som finner glädje i att springa på bandet i 45 minuter eller lyfta vikter i en timme måste ha ett himlans tråkigt liv!
Dagen började med att jag steg upp och kände ett akut behov av
Efter att jag insett att jag varken hade treo, alvedon eller ipren var det bara att gilla läget liksom. Efter en stund begav jag mig till denna...
Som jag för övrigt rekommenderar alla att köpa! Jensen Ambassadör kontinental är den bästa säng jag någonsin legat i. Punkt! Vaknade sedan klockan två. Gick mig iväg och köpte lite mat. Tyvärr glömde jag köpa
Vilket kanske hade varit behövligt idag?
Efter att ha ätit en
Kollade jag lite på
Vilket jag kommer att fortsätta göra resten av kvällen. Men inte utan min
Är det bara jag som är knasig i bollen eller kan ni bli sådär galet bubbligt glada för...typ ingenting? Kanske har någon varit spontant trevlig (inte för att folk i allmänhet är otrevliga), någon har sagt någonting snällt, du hjälpte en dam över gatan eller ett paket kom på posten. Ja, typ vad som helst.
Jag kan bli sådär överglad att jag liksom inte vet vart jag ska ta vägen. Jag bara ja...hjärtat ler. Låter så töntigt men så är det. Behöver inte vara mycket som gör det. Men någonting...annorlunda. Någonting som ja...inte tillhör vardagen liksom. Men som man blir överraskad av. Eller man behöver inte ens bli det. Jag kan bli sådär så att jag typ vill stänga in mig på toaletten och hoppa lite (mycket) och skrika. Det gör jag givetvis inte...skrika alltså, för då tror väl nån att man dött. Haha, fatta den. Någon skriker på en toalett och kommer sen ut 3 minuter senare med ett leende på läpparna. Men jeeezus....haha, insåg ju nu vad det kan betyda. Och nej, jag tänkte INTE så...nej, nej...jag tänkte på hemskheter. Eller...vaddå? Vad tänkte du på? Äsch...
Men det är en skön känsla i alla fall. Att vara glad. Alla ska vara glada. Eller inte ska...men borde. Vara glada alltså. Ofta. Nästan alltid. Fast ibland kan man ju känna annorlunda....typ såhär...
Fast då borde man försöka vara glad ändå. För att komma över känslan. Glad är bäst. Nästan alltid i alla fall.
Japp, det finns de som sminkar sig på tåget. Bussen också kanske? Men alltså...jag står för att jag sminkar mig och sådär. Går typ aldrig smink utan bortsett från på sommaren när jag ser ut som en pepparkaka:D Taskig självkänsla whatever. Jag är kalassnygg med smink, så är det bara!
Såg en tjej i morse. Hon drog på foundation, concealer, puder, rouge, kajal, maskara och läppstift på tåget. Läppstiftet köper jag men resten...Jag tänker ju också att hon måste bli sjukt kladdig om fingrarna efter att ha smetat foundation i ansiktet. Vad gör hon med kladdet på fingrarna liksom? För inte hade hon någon våtservett tillhands eller så...hon lär ju knappast dra av gegget på byxorna. Hmm...tanken slog mig nu att hon kanske smetade av det på sätet som en annan 14-åring??
Jag kollade på svensk skräckis för någon dag sedan. Alltså, gud, när ska jag lära mig att jag inte tål sånna filmer? *suckar åt mig själv*
Jag har druckit massa kaffe idag. Magen är helt proppfull. Och för att komma till sak var jag ute och promenderade nu ikväll. Tanken slog mig att jag skulle kunna bli överfallen och knivstucken. (Det är där min allergi mot skräckisar kommer in, blir sjukt paranoid) Men så tänkte jag på det här...om jag skulle bli knivstucken i magen så kanske allt mitt kaffe skulle rinna ut. Magen är ju som en ballong för sjutton. Eller skulle kaffet inte kunna rinna ut för att hålet skulle vara för litet? Men vad händer då? Stannar det i kroppen och liksom flyter runt där inne...? Men om vi leker med tanken att överfallaren/fallarna skulle sticka mig i magsäcken. Skulle kaffet då inte rinna ut?
Var vilket fall som helst så ockuperad av denna tanke på väg hem så jag gick liksom och småfnissade åt mig själv. Sjuka jävla tanke! Men samtidigt blev jag uppriktigt nyfiken...vill ju inte gärna ge min förövare nöjet att se vad jag har i magen...
Ja, som rubriken lyder, varför gillar man vissa mer än andra? Man kan träffa nån som är snäll och sådär men ändå klickar det liksom inte. Pratar inte endast om det andra könet nu utan om alla. Och vissa gillar man som bara den. Kanske trots massor av olikheter?
Men vad är det avgörande? Och alla teorier om att man måste ha ett meningsfullt utbyte är bara blaj i mina öron. (sidospår: Har massor av meningslösa relationer som inte ger mig nått. Sen kanske det är det som är poängen för mig...att jag ger men inte får nått tillbaka. Men ärligt...det är rätt så tröttsamt att hela tiden ge av sig själv och inte få nått tillbaka. Det är jag alltför duktig på...att ge för mycket av mig själv alltså.)
Men för att återgå. Varför gillar man nån? Liksom...varför? Och varför känner man avsmak inför andra? Sånna man inte känner? För det tror jag vi alla gör, jag är inget undantag. Jag kan irritera brallorna av mig på folk jag inte känner. Sådär så det liksom pyser ur öronen...Och det gör säkert du me. Ljug inte för dig själv nu...visst är det så?
Jag var i ett centrum härom dagen. Röda skyltar överallt. Stora bokstäver som skriker ut REA överallt. Kraften att stå emot att springa in i alla butiker och se om det fanns några fynd att göra sög musten ur mig. Var tvungen att sova lite när jag kom hem bara för att återfå lite energi.
Ja, jag erkänner, jag är en shoppaholic.
Jag är fullkomligt besatt av att köpa nya saker. Och nej, det är ingen fix idé vid dyra märkesprylar. Lite tragiskt inser jag efter att ha rensat min klädkammare att jag har mängder av plagg där lappen fortfarande hänger kvar, använder MAX 10% av det som faktiskt hänger där inne.... Ja, som ni kanske förstår rör det sig om kläder...och skor. Jag är besatt av pumps och höga klackar. Inte för att jag använder skor med klack men det är så himlans snyggt att titta på. Jag känner tillfredställelse av att bara gå in i min, numera städade, klädkammare och bara titta på alla fina saker. Sjukt är det. Fullkommligt bisarrt.
Men är det inte lustigt? Alla röda skyltar alltså...de har ju röd- och vitrandiga dukar på restauranger för att öka aptiten. Undrar om butikerna tillämpar samma tillvägagångssätt när det handlar om skyltar. De vill liksom öka vår aptit att gå in i butiken och köpa nått.
Men jag stod emot...blev lite nätshopping på kvällen men det hör abslut inte hit. Nej, det är nått helt annat...
Jag har tänkt mycket på det här på sista tiden. Folk som skrattar. Inte liksom såhär skrattar ibland över att någonting är roligt eller så. Utan de som sktattar HELA tiden. De ler liksom konstant och skrattar åt typ allt. Jag menar, hur jävla roligt har dessa människor? Vad är det som är så roligt när man hälsar att de måste skratta?
Jag anser inte att jag är en butterkaka som aldrig skrattar men hallå. Sluta skratta! Missförstå mig rätt, jag gillar glada människor och folk som njuter av livet men det känns liksom så...inte normalt.
Jag har börjat studera dessa människor lite närmare. Och min slutsats är att de faktiskt inte är sådär himlans glada som de vill att alla ska tro. Eller så är det så att de bara försöker lura sig själva. Men nej, jag går inte på det. Tyvärr. Det är knäppt.
Åkte buss igår. Passerade hållplatsen där alla som studerar ekonomi kliver på. Alltså, det roliga är ju att man typ kan se vilka som studerar ekonomi. Alla som kliver på har en stil "attityd" som förmedlar att de planerar att ta över världen. Killarna försöker se lite sliriga ut i sina formsydda kavajer och töserna lite klassiskt-modemedvetna. Men det är någonting annat, de förmedlar liksom en känsla av (ursäkta på förhand) noll personlighet. Som att de har en pinne i rumpan (de fö borde gå till läkaren för att plocka ut). Lite stela sådär. Trista.
Trenden att dricka latte med snyggklädda mammalediga är absurd. Träffas på ett fik, le så stort att kinderna ser ut att spricka, gå klädd i jordnära färger för att inte sticka ut, prata lyxkonsumtion, fippla lite med mobilen för att se om någon ringt eller smsat, promenera mycket för att du "måste få tillbaka figuren", prata om hur duuuuuktig ditt barn är som lärt sig sitta/gå/äta riktig mat/prata/med mera och vara sådär allmänt check.
Nej du, verkligheten bakom ser inte ut så och man lurar ingen. Dessa mammor vill framstå som värsta "supermorsorna". Realitycheck...så är det inte. Bakom stängda dörrar forsar tårarna av orkeslöshet. Varför detta begär av att framstå som någonting annat undrar jag?
Och allt detta jäkla trams med att jämföra vad ens ungar kan. Allvarligt, spelar det någon roll om Linus lär sig gå före Lukas? Vad ska ni mammor göra åt det liksom? Barnen blir till ett projekt som ska visas upp och få beröm.
Vafan, åh, så trött man blir. Låt barnen vara barn. Trist att se föräldrars taskiga självförtroende kompenseras genom att förstöra det mest värdefulla man har. Barnen.
Jag skrattar så jag nästan kissar på mig. Seriöst alltså. Det här tycker jag är så sjukt kul...
Alltså...hur tänkte han här liksom? Å stolt ser han ut också. Jag döööör...Å om det är så att han liksom gillar att klä sig i tjejkläder är ju det ok men då fattar jag inte varför han har kvar skägget...nej kära vänner. Gå aldrig klädda såhär!
så måste jag ju nämna vad som hände mig på tåget hem idag. Visserligen är buss och tåg inte samma sak. Men ändå. För er som inte vet skillnaden är en buss som en jättelång bil med massa massa säten där man inte behöver säkerhetsbälte. Tåg brukar köra på en räls, finns olika varianter, vissa under jord och vissa ovan. Det är en massa fyrkantiga billiknande saker som sitter ihop, vagnar kallas det.
Jag kommer in på tåget och ser att det endast finns ett fåtal platser kvar. Går fram till en ledig och ser att det ligger ett par vantar tillhörande farbrorn som satt på andra sätet. Detta kunde jag avgöra då han satt med en hand över vantarna. Jag frågar snällt om jag möjligen kan få sitta där och pekar på sätet. Han mumlar någonting ohörbart sen säger han "ja men...jag har ju mina vantar där" Jag står kvar o bara gapar. Han tar detta förmodligen som en demonstrativ markering från min sida. Vilket det faktiskt inte var. Jag blev så paff att jag bara liksom stelnade....händelsevid med munnen på vid gavel av chocken.
WHAT? Är du klok eller?
Jag funderade på att säga någonting i stil med "Farbror kanske borde överväga att åka bil istället" men lät bli. Onödigt...men om han hade sagt någonting mer hade jag nog inte kunnat hålla mig. En vårta hade han på hakan också. Säkert därför han var sur.
Alla står och väntar på bussen. Rör sig som nervösa flockdjur när den (bussen alltså) närmar sig. Tittar på alla andra för att se ifall de också uppmärksammat att bussen är på ingång. Först till kvarn. Ingen vill riskera att inte få åka med för att det inte fanns tillräckligt med plats för alla. När bussen inte kommer skapas en typ av skum gemenskap. Alla är upprörda och söker desperat efter förklaringen i andras ögon. Vill ha svar. Folk börjar prata med varandra och beklaga sig över att bussen inte kommer och eventuella möjliga förklaringar till detta...
Väl på bussen scannar man alla tänkbara sittplatser för att hitta den rätta. Finns det inga lediga platser och man måste sätta sig brevid någon annan scannar man istället individerna för att hitta den man helst vill sätta sig brevid. Dom med massa massa piercings, tuppkam, nitar och cool hållning är ofta det sista valet. Varför kan man fråga sig? Är dom farliga kanske? Jaja, vilket fall som är de alltid stirrobjekt för att gamla tanter. Jävla tanter som måste glo så nedrans.
Eller tjejen med handväska på platsen brevid som med suck och stön flytar på den. Kanske vänder hon sig om för att se ifall det verkligen inte finns några andra platser lediga...som att hon misstror dig...
Det är hel vetenskap att åka buss. Var man ska sitta och hur man ska gå tillväga för att komma med. Min rekommendation- Stå! Eller gå!
Ibland har man sånna dagar. Dagar som bara är botten. När allt går fel. Eller när allt är fel. När man helst av allt vill krypa ner i sängen och bara vara. Sjukt depressivt I know! Tror inte bara jag lider av schizofreni utan också av bipolär sjukdom. Haha, åh, vad positiv jag känner mig. Men å andra sidan skyller jag min aningens negativa inställning till min horribla förkylning. Ja, så är det. Idag är det synd om mig.
Ibland, bara ibland så tror jag att jag är schizofren. På riktigt alltså. Typ som idag. Vissa dagar när jag är ute så tittar folk. Mer än annars. Till en början trodde jag att det handlade om att jag typ missat att sätta maskara på ena ögat eller nått...för det hade ju varit skitkul om det varit så....ehh...?? Men nej, så var det inte.
Min andra förklaring är att jag är så himlans galet snygg att människor bara inte kan låta bli att stirra. Fast det känns ju rätt ego. Kanske utsöndrar jag vissa hormoner ibland som drar blickarna till sig. Har hört att det finns såna parfymer. Tveksamt om de fungerar däremot...sitter nog mer i huvudet. Fast kanske har det med hormoner att göra ändå...brukar vanligvis inträffa...ja, en viss tid om man säger så. Hmm...*funderar*
Jag låser nog in mig själv resten av dagen...och drar nog ner persiennerna för säkerhets skull. Bara ifall att. Tror jag ska släcka lite också så inte grannarna ser att jag är hemma. Och ring inte...jag kommer, precis som jag skrev, låtsas att jag inte är hemma...
Har kastat ur granen, kollade faktiskt extra noga innan så inte grannen stod nedanför. Pyntet är borta, min stora jultomte i hallen är nerbäddad, adventsljusstakar och stjärnor har bytts ut mot mina vanlig lampor. Bara gardinerna kvar nu tror jag...Men visst är det väl konstigt. Så mycket jobb för så kort tid. Pyntade i början av december, granen dagen innan julafton och så nu...mitten av januari ska allt ner. Och egentligen är jag ju lite sen...det skulle redan ha varit borta nu.
Inte ens en månad! Allt detta för mindre än en månad! (syftar till julgranen) Rena galenskapen ju!! Överväger att skaffa plastgran som får stå från september till februari. Då får man ju åtminstone njuta lite av det...Men hur kokos i bollen skulle inte det vara? "Hej, välkommen hem till mig, jag har julgran i september" Ehh...??
Jaja, det är väl bara att gilla läget. Och inte lär man ha lärt sig till nästa år. Blir lika exalterad då och ska göra allt och lite till en gång till. Åh, fatta alla gamlingar som är typ 80 och har gjort det hela sitt liv. Suck...bli man någonsin klok?
Idag erkände jag min hemlighet för min partner. Vi låg i soffan och jag berättade att jag var tvungen att prata med honom. "Jaha" fick jag till svar. Jag berättade att jag inte riktigt viste hur jag skulle säga det...att det var lite svårt liksom. Han såg likgiltig ut. Jag fortsatte och berättade att han inte skulle bli upprörd...
Sen kom bomben. Jag berättade som det var, snabbt för att inte tappa bort mig och för att inte bli avbruten.
"Jag vill rensa klädkammaren i det andra sovrummet och sätta in kläderna där för att sedan kasta ut garderoben. Sen vill jag ställa in det gamla skåpet från källaren där och sen vill jag ha ett till likadant skåp i vårat sovrum där vi har lakan och sängkläder".
Så, nu var det sagt...han bara tittade på mig och sa "jaha, jag trodde det handlade om någonting heeelt annat med tanke på hur du la upp det". Och det var väl inga problem. Pust, jag som seriöst trodde han började tröttna på mina fixideér om att göra om hela tiden...Och nu när jag tänker efter...kanske är det också läge att ta upp förslaget om att måla om i vardagsrummet? När vi ändå håller på så att säga...
Idag är det fredag den 13e (phew, som att nån missat det?) och so far so good. Men ni bör ju ändå stanna hemma och verkligen se till att låsa fönster och dörrar. Msn.se listade massa anledningar till att inte gå ut idag. Jag gör min egen lista.
Seriemördare
Halka
Krig
Katter
Storm
Gangsters
Förfrysning
Spårande tog och bilar
Att grannen kastar ut sin gran genom fönstret när du är nedanför. Fatta att behöva förklara för sjukvården att du fått en gran i huvudet liksom. Ha, som att nån skulle tro dig...
Såhär skulle det kunna gå till: Du springer från en seriemördare och hamnar mitt i ett krig med massa gangsters. Du lyckas ändå ta dig därifrån oskadd. När du ska korsa vägen halkar du och blir påkörd av en slirande bil. Som tur är överlever du och kastas bara en bit därifrån. Tyvärr hamnar du under grannens fönster just då h-on/an kastar ut sin julgran. Omtumlad försöker du kämpa sista biten hem men det är storm och svinkallt så du förfryser dina armar och ben och kommer tyvärr inte ända fram. Där sitter katten och väntar på dig...Och alla vet ju att katter inte är att leka med.
Så, fundera nu noga. Vill du verkligen gå ut idag och vistas bland överspända nervösa människor som alla anstränger sig för att inget ska gå fel? Jag ska stanna hemma. Får kvinnligt sällskap. Det innebär en himlans massa skitsnack, lite godis kanske, lagom mycket vin, några bra filmer vi knappt kommer att koncentrera oss på och bara massa massa trevligt!
Stod och väntade på bussen idag. Det kom en flicka och ställde sig i samma busskur. Bland det sötaste jag sett tror jag. På riktigt alltså. Sen, för att göra en lång historia kort, kliver vi på bussen, straxt därpå kliver det på andra ungdomar och sätter sig tvärs över gången och blablabla. Hon satt och "tjuvtittade" på de andra flickorna och granskade dom uppifrån och ner både en och två gånger, du vet, så där riktigt studerade dom. Det kommer på några till efter ett tag och hon lyser upp som en sol men vissnar lika fort när hon ser att de ansluter sig till det andra sällskapet. Blicken hon hade då var som att hon bar världen på sina axlar.
Jag hade lust att gå fram och krama henne och säga att allt kommer att bli bra.
Läste en bok igår. Det är en bok med olika rim och ramsor för barn. Läste där ett rim om gamla drottning Juliana som skulle åka tunnelbana. Sen går den igenom olika befintliga stationer och vad hon gjorde på varje station. Lättsam och lagom underhållande men sen läser jag det här :
"När hon kom till T-centralen sa hon: Jag tror jag blir galen. När hon kom till Vårby gård då behövde hon läkarvård"
Jag började skratta och kunde knappt sluta. Där jag bor är allt som ligger söder om Östermalm farligt och kriminellt. Du får räkna med att bli rånad om du vistas där efter klockan 18. Alla som varit lite längre söderut har blivit rånade eller känner någon som har det eller känner någon som känner någon som varit där och blivit rånad. Alla blir rånade. Ungefär som i Turkiet. Där blir man också rånad, alla har blivit det.
Givetvis tror jag själv inte på detta nonsens. Jag tror helt enkelt att man blir rånad överallt. Lika bra att stanna hemma och aldrig gå ut kanske. Men kul var den iaf, rimmet man ska lära sin barn...
En Annan Dag...vi tar det en annan dag, jag gör det en annan dag, en annan dag kommer jag att...Förklaringarna och formuleringarna är många. Kontentan är att man gör det sen.
Skyller absolut på spanskans manjana. Jag vet också att det inte stavas så men jag kan inte göra fjongen på datorn (fortfarande otekniskt snille med andra ord) så det får skrivas som det uttalas.
Inte för att jag tror jag är ensam på att skjuta på saker direkt. Hur många av er har inte sagt "jag gör det sen" va? Ha, just det! Det må ses som en obotlig sjukdom (iaf av de jag lever med) men jag har klarat mig ganska bra hittills. Inga allvarliga sjukdomar (bortsett från de som inte kan påverkas av min förmåga att skjuta på saker), inga allvarliga situationer, inga världsproblem och inga katastrofer. Ingen biggie med andra ord...tänkte bara säga det.
Jag har haft många diskussioner om detta. Vad är ont? Att vara elak? Beräknande? Dum? Taskig? Sadistisk? Vad är gott då? Motsatsen till ont? Snäll, omtänksam, givmild??
Hm, återigen får jag i alla fall se människans fula sida. Tänk att man kan tro så gott om någon, av flera anledningar, och så visar det sig att bilden bara var...ja någonting annat. Någon man trodde var snäll och ville gott visar sitt fula tryne och besvikelsen är ett faktum. Jag har så jävla svårt att förstå dessa människor som vill en illa, vill förstöra, vill håna, göra narr av, vill "sätta en på pottan", som inte vill att det ska gå bra för andra.
HURT PEOPLE HURT!
Japp, så är det. Helt övertygad. Det visar sig alltid att det är så, så varför skulle det inte stämma? Alla de som på ett eller annat sätt vill/strävar efter/försöker fälla krokben och göra illa andra är de som lider själva. Ofta i tystnad.
Jag är en sjukt god människokännare. För god kanske...men ibland så har även jag fel. Nu har jag inte fel så väldigt ofta, angående någonting alltså (min. anmärkning). Men även den bästa felar. Haha, nejdå...jag har ingen föreställning om att jag är bäst. Långt därifrån...
Vill för övrigt bara varna er alla där ute för den här vita sörjan som verkar finnas överallt. Den är livsfarlig! Det säger bara "PANG" och så...ja. Trillar man dit liksom. Ni måste skydda er, valet av skydd är givetvis valfritt. Håll er inne, använd spikskor eller gå som att du precis varit på koloskopi. Men kom ihåg vad jag sa när du ligger där...den är farlig!
Som rubriken säger. Vad är en onödig pryl? Är det någonting man inte vill ha, inte behöver, som inte fyller någon funktion eller vad är det? Jag har hittat den sak jag anser vara mest onödig hittills.
PUCHI PUCHI
Japp, den heter så. Det är alltså en typ av återställbar bubbelplast som går att trycka på igen och igen och igen och igen och...you get it. Hallå....alltså, vem köper detta? Reklamen säger att man nu kan sitta på tåget utan att behöva ta med sig 4 meter bubbelplast och att denna är helt tyst så man kan knäppa loss ordentligt utan att störa andra. Jag vet inte vad ni tycker men jag skulle nog fundera mer över knäpparens hälsa om jag såg någon med denna än över någon som de facto sitter med bubbelplast. För det förekommer ju så ofta att folk sitter med det på tåget.
Bland det bästa som finns är att vakna och inse att man kan fortsätta sova. Eller känna att man kan titta lite på tv... och sen sova. Eller ligga kvar i sängen och läsa och att det inte gör någonting om man somnar. Ingen stress, ingen klocka som ringer, inga tider att passa, inga måsten...Det är bland det bästa som finns. Och så glass en solig dag då förståss. Eller att känna solen värma upp huden en solig dag. Eller att bada en solig dag. En solig dag helt enkelt, det är också ganska bra.
Jag såg en "Idot på resa" igår. Du vet sånhär svt play. Det var sådär. Andra avsnittet första säsongen var absolut bäst, utan tvekan!! Han var i Kina (tror jag?) och åt vidriga saker. Då skrattar jag mig dubbel. Men han sa en sak igår jag tyckte var intressant. Han sa att han gillar när han drömmer mardrömmar för när han sen vaknar inser han att hans liv är mycket bättre än i drömmen. Är det så?
Jag anser nog att drömmar gör gott. Att vi drömmer för att bli kvitt spänningar, krav och mycket annat vi inte är kapabla till i vaket tillstånd. Det sägs att vi drömmer tex sexdrömmar för att lätta på våra spänningar...tror fa¤ det är sant. Eller...?
Fatta vad sjukt att drömma mardrömmar varje natt bara för att vi själva ska må lite bättre. För att vi ska känna att "pust, vilken tur att jag inte har det SÅ illa!" Nej, tacka vet jag drömmar om rosa moln och blommor;)
Har vi inte sjukt mycket krav på oss? Jag menar typ...hela tiden. Några exempel:
1. Bra mamma 2. Bra fru/flickvän 3. Bra kollega/studiekamrat/chef 4. Duktig på att laga mat (gäller framförallt tjejer) 5. Städa bra/ordentligt (aka. det ska inte vara skitigt hemma hos dig) 6. Snygg (se nummer 7) 7. Smal (se nummer 6) 8. Glad (se nummer 1, 2, 3, 19 och 20) 9. Framgångsrik i det du gör 10. Väluppfostrad 11. Vältalig 12. Vara påläst 13. Ha ett fint hem 14. Köra en snygg bil (se nummer 9 och 17) 15. Lyssna på socialt accepterad musik (se nummer 10 och 16) 16. Känna till de sociala regler som finns (se nummer 10) 17. Ha god/mycket god ekonomi (se nummer 9 och 12) 18. Vara ordningssam ( se nummer 5 och 13) 19. Goda relationer till alla runt omkring (se nummer 1, 2, 3, 9, 10 och 20) 20. Ha vänner (se 6, 7, 8, 13 underlättar, 14 är en hjälp på traven, 15, 16 och 19 uppenbarligen) 21. Ha en fantastisk hobby 22. Ha ett kretivt och njutbart sexliv 23. En...
Ska jag fortsätta eller? Vad händer när folk skiter i alla krav? Ligger hemma på soffan, struntar i karriär, inte köper en bil alternativt kör en riktig rishög, lyssnar på deprimerande tung sorgsen skrikande musik, inte har några hobbies, skiter i människorna runt omkring, struntar i alla de sociala regler som finns, bor i en lopphög, alltid äter hämtmat och lever på bidrag? Jo, då är man samhällets bottenskrap. Och vem i hela friden har sagt att det ska vara så då? Tänk om man vill leva så? Tänk om man njuter av det...ja, tänk, tänk.
Min frizon. Mina tankar. Mina åsikter. Min blogg. Mina ord. Skriver om allt och inget, på mitt sätt. Ett ton sarkasm, och kanske lite humor - det gör livet lite härligare.
