Jag ogillar presenter. Spontana sådana i alla fall. Blir liksom lite stressad och tänker att jag måste verka glad även om presenten är skit men att det kommer synas sååååå tydligt att jag inte gillar den.
Blev spontant överraskad.
Denna var dock lite söt. På fler än ett sätt ❤️😍❤️
Länge sedan jag skrev i dig inser jag. Jag har varit upptagen med annat. Eller andra...men jag lovar att jag ska bli bättre!
Så sjukt fina människor det finns. Jag har haft en helt galet bra helg och umgåtts med helt sanslöst fina människor.
Människor är underbara.
Det finns bara ett minus. Och det är väl att det är måndag idag. Spelar ingen roll att jag trivs med mitt jobb - det är lika tungt med måndagar ändå! Tur det blir en kort vecka. 2-dagarsvecka. Det är faktiskt kort. Sen har flickan någon trevlig aktivitet varje dag denna vecka. Ja, faktiskt. Varje dag. Helt galet egentligen. Mest längtar jag tills på onsdag. Och tisdag. Och torsdag. Och fredag såklart. Och sen lördag.
Människan är en varelse. En levande sak liksom. Kött och blod och lite organ. På det kommer sen lite uppväxt och lite livserfarenhet. Och lite miljö. Och lite omgivning.
Men vad är det som gör att en passar bättre med en annan då? Uppväxt och miljö är en ganska så avgörande faktor. Lika barn leka bäst ni vet. Men sen då...vad är det sen?
Varför dras man till vissa och inte till andra? Hur kommer det sig att man kan tycka att en person är så fruktansvärt ohälsosamt attraktiv och en annan inte. Förstår ni vad jag menar? Det där jävla klicket. Vad består det av egentligen?
Mvh/
Hon som undrar men egentligen skiter i det och älskar klicket för det!
Fick en låt messad till mig härom dagen. Ljuvlig låt.
Hur kommer det sig att man kan känna låten i sig? Att man känner det sången förmedlar? Och att vissa låtar förmedlar så mycket mer än musik? Mer en känsla liksom. Eller...ja, en "känsla".
Ibland krävs det endast en blick för att man skall fatta.
En enda blick kan säga så mycket. Skrämmande egentligen. Hur väl man kan avläsa andra människor. Eller hur väl andra känner en. Eller hur lätt det är att tolka signaler.
Läskigt. Men ibland sjukt nyttigt. Så en fattar liksom.
Alltså. Jag är typ aldrig sjuk. Inte mer än att jag är lite snorig och hostig kanske. Men vad är det som händer?
När man vaknar och känner sig kräksjuk liksom.
Nä, inte fräscht!
Apropå kräks. Har någon lyssnat på dokumentären som handlar om bantningshysterin i Sverige?
Nu kan vi snacka sjukt!
En man har uppfunnit en mänsklig tarm-tapp. Som en öltapp fast till tarmen. Han har någon slags tapp på magen, efter att han ätit (hemma, på restaurang, hos vänner osv) kopplar han superenkelt på en slang som han sedan drar ner i toaletten. Efter det öppnar han tappen och "VIPS" så åker all mat ut. Som att kräkas liksom fast genom magen...
Fräscht.se
Hur är människan funtad ibland, det undrar jag. Mannen har tagit patent på tarmtappen och säljer lite överallt i världen. Någon megahit har det ju knappast blivit eftersom den ännu inte är omtalad men ändå.
Ett sant WHAT THE FUCK-moment!
Hur långt är människan beredd att gå för att uppnå skönhet?
(Om vi nu förutsätter att skönhet är en slimmad och trimmad kropp alltså)
Man hör folk prata, säga saker, skriva saker, smsa saker, lägga ut på nätet och så vidare...som är skit.
Alltså. Folk argumenterar emot sig själva. Fattar inte hur man inte själv fattar.
Att göra det någon gång, jaja, har säkert jag också gjort. Någon gång. Men att det blir ett repetitivt mönster...det är inte sunt. Eller okej. Det är nästan lite sjukt.
Varför liksom? Allt detta jävla skitsnack. Seriöst?!?
VAD ÄR PROBLEMET?
Har man svårt att stå för det man säger/skriver? Faller man för stunden och skiter i det? Är man egoist och tänker på sin egen njutning?
Min frizon. Mina tankar. Mina åsikter. Min blogg. Mina ord. Skriver om allt och inget, på mitt sätt. Ett ton sarkasm, och kanske lite humor - det gör livet lite härligare.