En Annan Dag

Satt på bussen förra veckan. 

Det kliver på ett äldre par och mannen beklagade sig högljutt att alla på bussen satt en och en på sätena. 

(Först vill jag poängtera att detta uttalande är ganska så löjligt. Om det finns lediga "sektioner" går man väl inte och sätter sig med någon annan heller.)

Det fina här var i alla fall att en ganska ung kille, 25-årsåldern, klädd i träningskläder (såg lite badboy ut) genast reser på sig och erbjuder sitt säte. Så himla vackert. 

Jag kan känna att människorna idag är ganska egoistiska. Dom tänker för det mesta på sig själva rakt igenom. Ibland blommar dom upp och visar fina sidor men sen kommer den där egoistiska sidan fram igen. 

Vet inte vad det handlar om riktigt. Lathet? Att dom är bortskämda? Att dom inte orkar? Att dom inte bryr sig? 

Vetefan faktiskt. Vet bara att jag tycker det är fult. Det är en ful egenskap som folk borde lägga av med asap. 

Är det inte så att vi som föräldrar ansvarar för näringsintaget för våra barn? Är det inte vår uppgift att som föräldrar se till att barnen orkar med det barn ska orka och att barnen håller någon slags normalvikt? 

Har den sista tiden sett flera feta barn. Ja, feta. 

Har en 2-åring som bor i samma område som mig. 

Han är typ så fet att magen övergår i fötter. Det är skrämmande. Han kommer vaggandes tillsammans med hans föräldrar som är lika feta dom. Jag säger inte att man som förälder måste vara pinnsmal, det jag säger att att man måste se till att barnen inte lider. Att vara fet är ett val man gör. Du kan välja bort onyttig mat och du kan välja att motionera. Men hur är det med barnen, har de samma valmöjlighet? 

Såg en pojke idag på bussen. Han kanske var 10-ish. Han var ungefär dubbelt så stor som mig. Och då är jag ändå inte pinnsmal. 

 

Om man blev tvingad, under pistolhot, att tatuera in en låttext i svanken med stora svarta bokstäver,

vad skulle man då välja?

 

- Du ger mig bra vibrationer?

- Om sanningen ska fram, vill du ligga med mig då?

- Får jag int en körv så hoppa jag i älva?

- Pants off in the hallway?

-I'm sticking it in?

- I've been locked out of heaven?

 

Eller annat jättebra förslag?

 

 

Går en reklam på tv nu som jag tror handlar om att man på flera hotell kan twittra, instagramma och facebooka. 

Jag blir liksom lite arg. 

Ska man inte umgås med sitt sällskap istället? 

Tycker det är ganska tragiskt att människan är så beroende av dessa sociala medier. 

Hur vet man att man har en snygg-dag?

Svar: När man inom loppet av typ 30 minuter blivit ordentligt flirtad med av flertalet olika män. 

Jag har sånna dagar ibland. När folk raggar både till höger och vänster. Vore lite spännande att veta varför. Är det nått man utstrålar? Ägglossning? Eller är det bara för att folk är frustrerade efter att inte ha fått sig ett nyp efter helgen? ;)

( Haha! Eller så är den enkla förklaringen att jag bara är så förbaskat jäkla snygg!! ;) )

Är det som skor sig på andra. 

Som medvetet väljer att hugga en i ryggen för att själva framstå som braiga och omtänksamma personer. Det är för jävligt. Det är så jävla jävla illa och man kan bli så jävla jävla arg. 

Så utstuderat. Som värsta jävla planen om att medvetet vilja sabotera. Elakt är det. Så fruktansvärt jävla elakt. 

Det finns fan inte en enda jävla vettig tanke med det...inte en enda! 

Elak.se 

 

Satt på jobbet häromdagen och tittade på "Hos Malou vid 10" eller vad det heter. Handlade om en tjej med självskadebeteende. Både en kärlek till blod men även i form av svält och så vidare.

 

Hon hade även tidigare fått en borderlinediagnos. Hon menade att det snarare borde kallas någonting i stil med emotionell personlighetsstörning. Hon studerade till socionom och menade att alla socionomer borde ha en stor inkänningsförmåga för att kunna utföra ett bra jobb.

 

Ni som följt mig vet att jag tidigare bloggat om HSP. Higly Sensitive Person (eller nått liknande). Jag är absolut inte borderline, ville bara säga det på en gång innan ni börjar undra.

Men jag tänker att hon kanske faktiskt har en poäng.

 

Faktiskt.

 

De jag har studerat med är en himla blandning av människor. Vilket är bra. Men jag anser också att det absolut finns de i min klass som borde ha sökt sig till andra yrken. Som kommer att sitta på ett socialkontor om 10 år som riktiga "sockärringar" och gnälla över livet, deras egna relationer, ha fula kläder, vara kritiska och misstänksamma till alla klienter som kommer och så vidare. En missnöjd människa kort och gott.

 

Det jag menar är att man bör kunna känna in människor ganska så bra för att kunna göra ett bra jobb.

Jag är duktig på att känna in människor.

Jag är en bra människokännare.

Jag har fel ibland, men det är fan riktigt jävla sällan.

Jag behöver spendera typ fem minuter, om ens det, med en individ för att kunna dra personlighetsdragen.

Det är lite sjukt faktiskt.

Jag gör det liksom automatiskt.

 

Jag har haft fel typ 2 gånger i mitt liv.

 

Jag är känslig.

Därför tror jag att jag blir en bra socionom.

 

Jag vet inte riktigt vart jag ville komma med detta. Men bloggen är till för mig.

Mitt ventialtionhål.

Ibland i alla fall.

 

 

 

"Tack för att du får mig att skratta när jag inte ens vill le"

 

 

Ja, det hade man i typ 3an.

Men ändå.

 

Dessa fina fina vänner man har. Som alltid finns där.

Som stöttar en när man mår dåligt.

Som skrattar med en när man mår bra.

Som stöttar när man har det tufft.

Som hjälper en upp ur skiten.

Som springer med en och skriker ut all lycka man känner.

Som skänker en ljus.

Som sitter med en i de mörkaste rummen.

Som håller din hand när du behöver det.

Som släpper när du står på egna ben.

Som peppar vid rätt tillfällen och som berättar när någonting är fel,  

när folk runtom en gör fel och när jag gör fel.

Som aldrig nedvärderar en eller ens omgivning.

Som liksom alltid finns där.

 

Fina oförstörda.

Som aldrig förstör.

Som alltid vill ens bästa.

Alltid VILL ENS BÄSTA.

 

Det är fina vänner det.

Jag har en sån.

Hon är min fina.

Hon är allt det och lite till.

En stöttepelare.

En sån som aldirg dömmer.

 

Vare sig mig eller andra.

 

Hon är bra fin hon.

 

 

 

 

 

 

 

Blir ibland ganska så irriterad när jag åker kommunalt med mina barn. Det finns andra mammor och/eller pappor som också gör det och jag slås ofta av en tanke.

Eller snarare kanske observation, som varje gång gör mig lika arg.

 

Egentligen är det löjligt att gå omkring och bli arg på folk men fan, jag kan ttne låta bli i dessa fall!

 

På både tåg och bussar finns det väldigt tydliga skyltar om att barnen skall kliva av först. Jag tycker att det är ganska uppenbart varför barnen skall kliva av först. Och för er som inte fattar så handlar det helt sonika om att barnen inte skall lämnas kvar på bussen. Att man liksom skall försäkra sig om att barnen hinner av. En vuxen syns bättre och har dessutom styrkan, reaktionen och modet att skrika åt chauffören om han stänger dörrarna för tidigt.

 

Mina barn skulle förmodligen bryta ihop och inte hinna reagera och det skulle nog ta en stund innan någon annan reagerar också.

 

Därför, just därför fattar jag inte dessa föräldrar som kliver av själva först. Framförallt inte när det handlar om små barn. Idioter eller vadå? Alltså, det finns jättetydliga skyltar, som jag kan tycka inte borde behövas. Men uppenbarligen gör dom det. Även om vissa tycks skita i skyltarna och prioritera sig själva först. Men seriöst liksom...vad är det för fel på er?

 

 

 

 

 

Ställer upp för varandra. Man finns där och erbjuder en stödjande och stöttande hand när det behövs. 

Man hjälper till när det krisar och finns tillgänglig. 

Man hjälper, inte stjälper. 

Så är det bara. 

Ganska enkelt va? 

Eller? 

Ibland undrar man hur folk är funtade. På riktigt. 

Så kan man (jag) ju absolut känna ibland...

Såg just en reklam för bindor. Att man som kvinna sover dåligt på natten när man blöder och därför skall köpa ett visst märke som med sin unika form kommer göra att man kan sova gott. 

Dels kan jag inte hålla med om att man sover dåligt. Alltså, det är ju inte en tillfällig fysisk förändring som påverkar vårt psyke liksom. För det är väl ändå oftast psyket som gör att vi sover dåligt. Om vi inte räknar yttre faktorer som att ha rubbat sin dygnsrytm osv. 

En annan sak jag genast tänkte på är varför kvinnan skall behöva betala för detta elände. Det finns nog inte en enda jäkla kvinna som njuter av denna tid under månaden. Det är mest till besvär. Och männen, vad har de för extra utgifter? Vi kvinnor blir liksom straffade i dubbel bemärkelse. 

Nej. Jag går inte runt och tänker på detta. Och nej, jag stör mig inte generellt på detta. Och nej, det handlar inte om mycket pengar. Men ändå...tanken slog mig. 

Det nya året. 

"Nya friska tag" sägs det. 

Vissa gillar det. Andra får ångest. 

Pratade om detta härom dagen med någon som kände det sistnämnda. 

Måste man tänka att nu...det är nu det gäller? Det är ett år som alla andra. Det är en siffra som förändrats. Hur mycket vikt kan, eller kanske bör, man lägga vid en siffra? 

Många siffror spelar roll. Hyra. Lön. Kanske siffror på vågen. På prislappen. 

Men sen då? 

Det är ett nytt år. 

Orkar man inte komma med nya friska tag...måste man det då? 

Blir man det?

Starkare av det som inte dödar en. Allt skit liksom. 

Oavsett vad det gäller. 

Allas skit är deras egna. Alla upplever saker olika. Alla resonerar olika. Alla tänker olika. Alla känner olika. 

Ingen kan säga hur någon annan upplever någonting. Någonsin. 

Men frågan kvarstår. Det klassiska ordspråket...

Blir man starkare? 

Såg en bild. Ganska bra faktiskt. 

Stod nått i stil med "när hen slutar bli arg, det är då du ska oroa dig. Det är nämligen då personen inte bryr sig längre". 

Ganska kloka ord. För precis så är det ju. Man suckar mest. Orkar inte lägga energi på att bli arg. Känslorna brusar inte upp. Just för att man faktiskt inte orkar. Man bryr sig inte...

Var inne en sväng på facebook idag. Och blev faktiskt nästan lite ledsen...

och ganska äcklad. Om sanningen ska fram.

Folk spenderade sina 12-slag med att uppdatera sina statusar. Seriöst liksom?  Man firar väl med dom man är med? Eller den man är med? 

Seriöst. Som alla dessa kvinnor som uppdaterar från förlossningen när ungen är på väg ut. 

Tycker att folk borde tagga ner lite och kanske leva i nuet...fokusera på var du är, vem du är med osv. 

Jeez liksom...

Skulle skriva om en helt annan sak i mitt förra inlägg ju. Egentligen. Jag kom av mig. Skyller på att set är tidigt och att flickan inte fått så många timmars sömn. Jag kom liksom av mig och skrev  nått helt annat. 

Därav den udda rubriken till inlägget! 

(Kan som kanske bekant inte korrigera på mobilen. Suck.)