En Annan Dag

Tankar, Funderingar, Reflektioner...

Gränsen är hårfin.

Kategori: Tankar


Man ska vara snäll. Tycker jag. Uppenbarligen har inte riktigt alla den inställningen. Vilket jag faktiskt inte kan förstå. 

Jag ursäktar de som lider av allvarlig psykisk funktionsnedsättning. Och de som är förståndshandijappade. Det går jag med på - om alla hästar inte står i stallet kan det vara svårt att hänga med liksom. 

Men annars. Vuxna människor liksom? Har ju förr hört talas om vuxenmobbning. Det är väl något typ av samlingsbegrepp för allt det där taskiga tänker jag. Men att det faktiskt förekommer...jag hade hoppats det var en myt. Klart det finns idioter, det finns det alltid. Men att utstuderat vara ganska taskig, som vuxen, ja...

Och samma sak gäller väl för vuxna, att bara titta på...det är lika illa som att vara  direkt taskig? Ibland kanske? 

Nej du. Jag finner faktiskt ingen förklaring. Annat än att man antingen mår så dåligt själv att man liksom har ett skriande behov av att vara taskig. Eller så är man helt jävla slut i huvudet. Punkt. 


Ärlighet.

Kategori: Tankar



Är det inte ganska intressant hur folk tycks tänja på sanningen. Ganska så ofta. 

Man säger saker man tror den andre vill höra. Saker man tror inte kommer såra. Man förbättrar lite. Man undviker att berätta saker. Man hittar på. Och vissa ljuger. Andra. Människor. RÄTT. UPP. I. ANSIKTET. Bara för att det låter bättre. Man förskönar sanningen. Eller förskönar omständigheter. Undviker. Och låtsas som att det regnar. 

Ingen människa är någon ängel. Alla har vi hemligheter. Vissa tycks dock bära på större än andra. Vissa tycks behöva dölja/försköna/hitta på mer än andra.

Känns det som ett vettigt sätt att leva sitt liv eller? Sanningen kommer ju alltid, alltid fram. Alltid.  




Så JÄVLA fint!

Kategori: Tankar


Så jävla fint. 

Det var allt. 



Och så lite smör.

Kategori: Tankar


Citatet nedan figurerar i olika former till olika bilder. Men det är lika bra för det. Kanske inte alltid handlar om att imponera på folk genom materiella saker. Men likväl. Denna sjuka besatthet över att vara omtyckt, vilja vara till lags och att hela tiden vara tillgänglig. 

Att smöra in sig. Vilja vara eftertraktad. Spela allan ballan för att verka häftig. Att hela tiden vara tillgänglig. Att liksom ha nått sjukligt begär efter att alltid vara "med" för att inte missa nått. Att vända kappan efter vinden när man ser/hör nått man gillar.

Vakna liksom. 
Lev livet istället. 
Man lever en gång. Varför leva för alla andra istället för sig själv? 



Full kärlek.

Kategori: Tankar


Hittade en rolig bild. Och den är ju ganska så mitt i prick. Bortsett från att folk kanske inte stänger av telefonen utan bara låter bli att titta på den...? 





Smart tänkt.

Kategori: Allmänt


Det här med att man ska behandla folk som man själv vill bli behandlad. Jo, det kan ju vara smart. Eller bra. Ibland. Faktiskt. 
Eller kanske faktiskt inte?

Jag kan inte låta bli att ibland tänka, eller känna, att när någon beter sig dåligt, illa, dumt, taskigt...
you name it, 
Varför i hela fridens namn ska man då själv fortsätta vara bra liksom? 

Mer frihet till folket. Behandla folk runtom dig så som dom behandlar dig. Alltså, det jag menar är att om någon är oschysst behöver du nödvändigtvis inte vara oschysst tillbaka. Men du behöver heller inte anstränga dig för att vara trevlig eller tillmötesgående. Varför lägga den energin på en person liksom? 

Blir man dåligt bemött eller taskigt behandlad...då kan man väl skita i personen och köra sitt eget race liksom. Varför lägga tid på någon som uppenbarligen inte lägger tid på dig? 
(dagens fråga...)

Det var allt. 




*titel saknas*

Kategori: Allmänt


Dagen D.

Kategori: Allmänt


Idag är en fin dag. Tror jag. 

Jag har stridit och bråkat. Överklagat och yttrat mig och till slut vunnit i högsta instans. Nu går beslutet, som var till min fördel, inte att överklaga. 

Om min motpart nu väljer att vika sig. Om de ger med sig och faktiskt går mig till mötes, det återstår att se. Om inte känner jag någon som ringer varenda tidning i hela Stockholm. 

Men som sagt. Nu tar vi ett djupt andetag och konfronterar fienden. 

Jag må se söt och snäll ut. Jag ÄR rätt söt och snäll. Men ingen jävel ska komma och tro att dom kan sätta sig på mig. Då bråkar dom med fel person. Jag tål mycket, men vissa saker är bara inte okej. Jag synar bluffar och när folk tror att dom kan spela bort mig...ja, då spelar dom mot fel blondin. 


Psykisk sjukdom.

Kategori: Allmänt


Är så vansinnigt jävla läskigt ibland. 

Jobbar, som kanske bekant, för tillfället med psykiskt sjuka individer. Folk som bor på institution/stödboende. Vissa sjukare än andra, beroende på vilken "avdelning" dom bor på såklart. 

Men det dagliga arbetet. Jisses. Ibland alltså. Man förstår inte. Man kanske inte ska förstå. Det är förmodligen inte ens meningen att förstå. 

För oss "friska" är det en tämligen enkel sak att springa ner till affären och handla till exempel. Men för någon som lider av paranoid schizofreni är det inte lika enkelt kan jag lova. 

1. Man måste vara i god dagsform.
2. Man måste scanna av närområdet så det inte finns folk som övervakar eller spionerar på en. 
3. Man måste gå lite fram och tillbaka för att se om någon kommer framrusandes ut ur en buske/träd/vedbod.
4. Man måste noggrant undersöka bankomaten för att utesluta eventuell övervakning. 
5. Man ber "personalen" vända sig om för att inte riskera att hen ser koden.
6. Vi ska inte heller glömma att man inte kan ta ut pengar om det finns någon annan i närheten. 
7. Man måste gå tillbaka till bankomaten X antal gånger för att se att den fortfarande ser likadan ut. 
8. Man står utanför mataffären en lång stund och kollar i personerna runtomkring, 
9. Man stirrar ut kassörskorna - dom kan vara utklädda monster. 
10. Man har våldsam förföljelsemani inne i butiken och vänder sig om stup i kvarten för att utesluta att man är förföljd.
11. Man köper exakt samma varor varje gång för att man på nått sätt tycker att det känns säkert. 
12. Trots detta synar man det man köper för att vara absolut säker på att ingen mixtrat med varorna. Att ingen ska ha kunnat förgifta det man köper. 
13. Man kan absolut inte köpa någon slags vätska, den kan ju vara förgiftad. 
14. Man rusar till kassan.
15. Man granskar kassörska noggrant eftersom man misstänker att hen annars kommer sno varor.
16. Eller förgifta varorna.
17. Eller lura en på pengar. 
18. Man packar skitsnabbt.
19. Sen springer man hem.
20. Sen kollar man en sista gång innan man  går in genom dörren att ingen har förföljt en. 

(Vill i efterhand tillägga att jag glömt en hel massa, som proceduren med att låsa dörren, eller idéer om att man ska ha skorna knutna på ett visst sätt fram tills en speciell plats där man sedan måste knyta om dom eller att man absolut måste gå samma väg på samma sätt för att...ja, för att man måste det. För att "någon" säger det.)

Att leva såhär. Att inte kunna dricka vanligt vatten. Att inte kunna gå ut. Att gömma sig i buskar för att man tror att flygplanen är ute efter en. Att tro att det finns satelliter utplacerade för att övervaka en. Att vara tvungen att krypa längst med hyllorna i butiker för att försäkra sig om att det inte sitter övervakningskameror under hyllorna. Att hela hela hela tiden tro att folk är ute efter en...det kan nog ingen frisk människa förstå hur det är. 

Jag har fått en insyn. Ändå kan jag inte riktig förstå. När jag får berättat för mig att folk i hemlighet opererat in övervakningschipp i kroppen på dom. Att det finns onda människor som kommer på besök endast för att skada, när man hör om hur insekter kryper in i munnen och fullkomligt invaderar kroppen. Ja, då får man lite perspektiv på livet vill jag lova. 


3 sängar, 3 nätter...

Kategori: Tankar


Nope, ingen sänghoppare, även om det kanske kan verka så. Jag ser det mer som...att vara på resande fot.

1a sägen är tryggast, 2 bästa sällskapet och 3e definitivt skönast. Låter nästan som en gåta va? Fast jag kommer inte fråga "vart är jag?"

Det vet bara jag. Ligger kvar och njuter. Det är mörkt ute och jag kommer knappt ihåg sista gången jag vaknade och kunde njuta mig kvar med en god bok. Det mina vänner, det är vardagslyx!


Musik.

Kategori: Tankar


Lyssnar på musik. Och min ena dotter säger "varför sjunger dom så ledsamt mamma?". Ja, svarar jag...för att viss musik är så.

Hon undrade sedan "är det någon som har dött eller?"

Tänk att musiken kan vara så mycket känslor.

Läste ganska så nyligen att musik är hur känslor låter. Ganska vackert. Och också helt rätt faktiskt...

Nalle Puh.

Kategori: Tankar


Har ju typ seriöst de sötaste citaten. Har letat citat och ordspråk sista tiden till...ja, till någonting. Och detta är ju så himla himla fint. Inget jag kommer att använda till någonting. Någonsin. Men det var ju hur gulligt som helst. Och visst, så kan man ju känna. Ibland. Med vissa. Så länge dom finns i ens liv. Sen kvittar det väl. Men tanken är ju fin. Jättefin. Ganska romantiskt faktiskt.

Och ja. Jag är en sucker för romantiskt bullshit.

Kärlek.

Kategori: Tankar


Frågade min ena dotter om hon och en kille hon hängt med fortfarande är kära. Och jag får det märkligaste flinet jag någonsin sett. Hon liksom grimaserar på ett underligt vis. Hon kniper ihop ögonen jättejättehårt och visar upp allt tandkött. Svårt att förklara riktigt...såg sjukt konstigt ut i alla fall...

Frågade igen och hon svarar att "näää...han är kär i en annan tjej nu". Jaha tyckte jag...vilken tjej då? Och hon grimaserar ännu mer och börjar liksom fnittra och säger att "XX är inte kär i en tjej...han är bara kär i massa killar nu".

Jaha, okej...frågade om det var någon speciell och jag fick några namn.

Men tänker ändå på detta med sexualitet bland barn. Eller...det är fel ord. Helt fel ord. Dom har ingen sexualitet, enligt mig. Freud skulle väl hävda anorlunda. Men för att komma till sak. Det jag menar, eller kanske tänker, är att allt är så oskyldigt. Så oformat och så opåverkat. Att kärlek är kärlek liksom.

Min andra dotter har vid ett flertal tillfällen sagt att hon ska gifta sig med sin bästa kompis. Hon är kär i en himlans massa killar. Och någon enstaka tjej ibland. Men hon ska gifta sig med sin bästis - som är en tjej.

Tänk vad praktiskt egentligen. Att gifta sig med sin bästa kompis. Skita i kärleken liksom. Om lusten pockar på får man väl lösa det genom ett krogbesök eller två? Men att liksom dela en vardag med någon man genuint tycker om. Som man delar åsikter med. Som man aldrig behöver kärleksbråka med. Aldrig några hard feelings om den andre varit på krogen och roat sig. Inga konflikter om andra utanför som vill sabba någonting. Man bara lever. Sida vid sida.

Kanske vore nått va?

Åldersskillnad.

Kategori: Tankar


Har tänk på en sak de sista dagarna.

Åldersskillnad. Har det någon betydelse och i så fall, hur stor betydelse? Är det okej att dejta/vara tillsammans med någon som är 10 år yngre/äldre? I vilken ålder bör man vara för att det inte ska märkas liksom?

Och sen tänker jag på detta fenomen med "äldre" män som gillar yngre kvinnor. När blir skillnaden för stor liksom? Känner till två personer som båda valt en betydligt äldre man. Ena mannen (gubben) är väl typ pensionär snart. Och hon har väl inte ens fyllt trettio liksom.

Ibland handlar det säkert om pengar. Och kanske lite pappakänslor, vilket jag tycker är lite snasty för att vara ärlig. Om man letar efter en pappafigur alltså. Pengarna ser jag mer som en ömsesidig affärsuppgörelse. Även om det inte heller kanske är helt okej, fast det är ändå skillnad - där står det en medveten kvinna bakom beslutet på ett annat sätt. Sen finns det säkert de par där det faktiskt finns kärlek. Äkta, berusande himlastormande kärlek. Det ska jag inte förneka...

Men att dejta någon, eller träffas spontant, som är typ 20 år äldre. Eller yngre för den delen.

Jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är okej eller inte...

Filosoferande barn.

Kategori: Tankar


"Man kan se kärlek i hennes ögon" säger min dotter på 5 år.

Hur ser man kärlek i någons ögon, det undrar jag. Hann inte med att fråga henne innan hon hade försvunnit iväg med sin syster.

Men ändå...varifrån får barn allt? Och återigen...hur ser man kärlek i någons ögon? Ögonen är själens spegel. Ögonen kan säga mycket. Men kärlek? Det är väl mottagaren i så fall som ser den och ingen annan?

Mitt liv.

Kategori: Tankar


Är nu raderat. Allt som hänt det senaste året finns inte längre.

Min mobil är nu tömd på allt. Verkligen allt. Inga bilder. Inga telefonnummer. Inga sms. Inga mms. Inga anteckningar. Inga sparade saker. Inga videosar. Ingen ingenting. Inga appar. Inga minnen eller spår av mig eller det som varit.

Helt blank.

Dax att börja om då...

Fredag den 13e.

Kategori: Tankar


Behöver jag säga mer?

Klart att allt går åt skogen när det är fredag den 13e liksom.

Hade man väl kunnat lista ut med ett lillfinger. Ja, alltså...nu visste jag ju inte att det var det tills för typ 3 minuter sedan. Men det förklarar väl all skit som hänt.

Eller vad tror ni?

Dagens roliga.

Kategori: Tankar


Var till centrum och skulle lämna in min fån eftersom den är helt knasig. "ojoj, garantin har gått ut" säger killen i butiken. "Ja, men jag har 3 års reklamationsrätt" svarar jag.

Han menar på att Apple har sina egna regler och att det är svårt att reklamera. Men att vi alltid kan göra ett försök. Tyvärr reparerar dom inte telefonerna utan dom kastas och skickar ut nya. Kul. Tänkte jag. Allt på telefonen försvinner mao. Jo, tyckte killen. Gå hem och säkerhetskopiera allt.

Jaha, och hur fan gör man det då. Kul.

När mobilen går sönder.

Kategori: Tankar


Suck. Stånk och stön. Min mobil har gått sönder. Satte mig för en timme sedan och började skriva av det jag ville ha kvar från mina anteckningar.

Kastade det mesta faktiskt. Hur mycket skit är det möjligt att samla på sig egentligen? Roliga citat är väl det som är kul att spara på typ.

Tänkte lägga över lite bilder på datorn också ifall de skulle försvinna vid reparation. 2500 bilder. Sedan jag tömde den sist. Snark. Men jaja, lika bra. Det om nått skulle vara sorg om jag förlorade. Resten struntar jag i faktiskt...men mina bilder skulle vara sorg.

Alltså. Snacka om att man förlitar sig för mycket på sin telefon. Som västa kompisen liksom. Usch vad tragiskt. Faktiskt.

Matmissbruk.

Kategori: Tankar

 
Ja. Matmissbruk. Finns det många som har. Jag är typ en av dom.
 
OED. Det är min diagnos. Helt påhittad, av mig själv,. Men så stört bra. Inte att man (jag) lider av den utan att jag äntligen kommit på en benämning för vad jag lider av.
 
OED. Det står för "Over Eating Disorder". Ganska bra va? Och jag skulle gissa att det är betydligt fler än jag som lider av denna.
 
Skillnaden från annat matmissbruk? Ja, anorexia handlar ju om att äta så lite som möjligt och bullimi om att kräkas. OED handlar om att äta tills man nästan kräks, och sen sluta äta. Så...nackdelen med att lida av OED jämfört med de andra ätstörningarna är ju enbart att man inte blir smal. Fatta skönt om man liksom blev smal på kuppen. Om man kunde äta massor och sen rasa i vikt. Jag vill inte gärna spy, det tycker jag är ganska äckligt och jag vill inte svälta mig själv eftersom jag ääääälskar mat. Fan, inte lätt detta. Vad skulle ni välja?
 
Jag kanske skall satsa på amorexi istället, om jag vill bli smal alltså. Eller vad tror ni? Fast då var det ju dethär med att jag gillar mat...
 
Nej, till er som tror jag är absolut korkad så är jag inte det. Ätstörningar är allvarliga grejer. Faktiskt. Jag försöker bara lätta på mitt eget samvete genom att skämta bort det. Tror jag. Kanske. Eller nått.
 
Men varför kan man inte sluta äta i tid liksom? Det är ju den stora frågan? Eller egentligen typ varför folk krigar...det är nog en större fråga. Men ni fattar va? Inlägget liksom...
 
Detta med mat. Att det ska vara så svårt. Så komplicerat. Att det ska vara så svårt att välja rätt. Äta rätt. Och inte hålla på och trixa så mycket.