Ja, får man det?

Såg en mamma för någon dag sedan. Hon hade problem med att få med sig barnen från dagis. De skrek och vägrade gå. Hon tar ena ungen i armen och släpar den efter sig och den andra föser hon framför sig med foten. När de kommit 5 meter springer ena ungen till sandlådan. Den andra släpar hon fortfarande i armen. Då det andra barnet inte vill komma säger hon nått i stil med "jag åker nu, om du inte kommer får du vara kvar". Ungen reagerar inte. Mammam går ut genom grinden, går till bilen, spänner fast det barnet (som nu skriker som en stucken gris) hon släpat med sig och sätter sig sen själv i bilen. Sen vet jag inte mer...

Men hallå liksom?!! Man FÅR FAKTISKT INTE GÖRA SÅ!! Jag tål inte mammor som hotar sina barn med att överge dom. Jag gör verkligen inte det. Att säga "om du inte kommer nu går jag utan dig" ger mig rysningar. Jag känner hur jag liksom får lite svårt att låta bli att stirra på personen som sagt så.

Barnen, till de som hotar, vet också att mamman faktiskt inte kommer att åka (hoppas jag). Samtidigt så hotar man med att överge barnet. Kul för den ungen. Skitkul...barnet måste verkligen känna sig älskad och behövd. Nej gott folk, så FÅR man faktiskt inte göra!

Jag köper läget att orken tryter och att humöret inte alltid är på topp men hallå...det är ett barn för guds skull!