En Annan Dag

Barnvagnsmaffian. Ni vet. Dom där vansinniga mammorna som genom sina barnvagnar hävdar sin plats. De kör helt obarmhärtigt över alla som står i deras väg...

Jag har stött på det nya fenomenet "rollatormaffian". Gamlingar med rollator som med flit kör på en för att visa att dom vill komma fram. Jo, det är sant! Helt sjukt. Och som "hyfsat normal" brukar man ju vika undan för någon med rollator. Men det gör mig så jävla arg att man på grund av ett "handikapp" anser sig ha mer rätt till vissa saker. Som att ta sig fram till jordgubbarna! Jag stod och hjälpte en person med att lägga ner lådor med jordgubbar i en påse. Jag känner hur jag blir påkörd. Ignorerar och tänker det var en olyckshändelse. Jag blir påkörd igen och vänder mig då om för att ta emot ursäkten. Där står det en liten jävla surgubbe och blänger argt. Jag samlar krafter och ler vänligt (eftersom han uppenbarligen har ont/problem med kroppen). Han blänger på mig surt och kör fram sin rollator på mig IGEN. Medvetet!! Jag blir då riktigt förbannad, frågar vad som är mest fel på honom, kroppen eller huvudet? Jag tar sedan tag i rollatorn och kastar iväg den så den landar i högen med bananer en bit bort samtidigt som jag garvar högt och säger "hur kaxig är du nu gubbjävel?!".

Eller så gjorde jag inte alls det. Jag stod förmodligen kvar. Rabblade massa fula ord i huvudet, gav honom en trött blick och fortsatte med det jag gjorde. Eventuellt tog jag lite längre tid på mig...som straff. 

Men alltså. Alla klagar på tonåringarna idag. Mammor med barnvagn. Och så vidare. Och är det inte gamlingarna som klagar mest? Seriöst, borde inte dom själva reflektera över hur de beter sig? Eller har de tjänat samhället tillräckligt för att nu återgå till "jag är fem år och det är synd om mig"? 

Skärpning. 

Märkliga saker kan man vara med om. Massa märkliga saker. 

En märklig sak hände mig igår. Jag var på galej. Jag känner mig iakttagen så jag snurrar runt och mycket riktigt står där en kille och tittar på mig. (Jag tyckte han kändes aningens bekant men än idag kan jag fortfarande inte placera honom.) Jaja, så kan det vara. Jag står i alla fall kvar på min plats. Killen kommer närmre och försöker liksom närma sig från sidan. Han står och pillar med mobilen, vilket var och varannan människa gör idag så det var väl inget märkligt. 

Det som var märkligt däremot är att jag efter en stund tittar på honom och inser att han står med mobilen riktad mot mitt ansikte. Han har den liksom själv i ansiktshöjd...ungefär som att han filmade. När han ser att jag tittar på honom snurrar han runt med mobilen, fortfarande i ansiktshöjd. Han sänker sedan mobilen snabbt och går iväg några meter. Efter det ställer han sig och messar. 

Alltså. Övervägde att gå fram och fråga honom om han just filmat/tagit kort på mig men omständigheterna var så att jag inte kunde. 

Så jävla sjukt!