Brukar jag läsa. Ibland. Slutar alltid med att barnen somnar innan jag ens hunnit halvvägs. Men jag kan liksom inte lägga ifrån mig boken. Sinnessjukt bra. Den väcker massor. Ingen som läser kan lämnas oberörd. Den som inte reagerar är inte mänsklig.

När jag närmar mig sista sidan så sitter jag alltid med gråten i halsen. Sista stycket grinar jag som en 5-årig. Fulgråt liksom. Hulkandes, högljutt snyftandes. Tårarna bara kommer hur mycket jag än vill att de ska ligga kvar innanför ögonlocken. Det går inte att göra någoting åt.

Med detta sagt tänkte jag egentligen bara berätta att ni inte ska läsa denna bok för era barn. Läs den för er egen skull istället. Om de skulle råka vara vakna när ni kommer till slutet kommer de att lida men för resten av sina liv. Så ni vet!