Yes, så var vardagen tillbaka. Känns lite som att få en örfil efter att ha varit ledig från livet under helgen.

Nu är det åter till stressade frukostar, panik-små-jogg till tåget för att hinna i tid, stress hem, sitta med pennor under ögonlocken för att inte somna på soffan innan middagen, små-ångest över att inte kunna laga mat när det nalkas middag, oro över att somna sittandes när jag läser godnattsaga, svordommar när jag inser att jag har skolarbete att göra istället för att titta på vadsomhelst på tv, och orken att sedan lägga sig när man egentligen vill (borde?) kladda med brun-utan-sol, måla naglarna (vilket jag fö MÅSTE göra) lägga över lite ny musik på mp3'n, förbereda morgondagens outfit...

Åh, mitt en-gång-för-länge-sedan fantastiska vardag har bytts ut mot...någonting annat. Har hört talas om att det kallas för att vara vuxen. Typiskt att vuxna ska vara så himlans tråkiga bara. En massa måsten och "to do's".

Varför tvätta liksom? Varför betala räkningar? Varför komma i tid? Varför äta? Lev lite på den vilda sidan. Strunta i allt det där och se vad som händer vettja. Fast...ehh...vänta lite nu. Hur blir det då? Då blir man ju en mager hemlös en som luktar jävligt illa och som aldrig kommer få ett jobb. Nej, jag återgår nog snällt till att betala mina räkningar, tvätta, laga mat (även om den både smakar och ser ut som bajs) och kommer i tid så framtida arbetsgivare är beredda att ge mig en chans. Åhhh.....