Bara för att jag pratat om bussen...
Kategori: Tankar
Jag kommer in på tåget och ser att det endast finns ett fåtal platser kvar. Går fram till en ledig och ser att det ligger ett par vantar tillhörande farbrorn som satt på andra sätet. Detta kunde jag avgöra då han satt med en hand över vantarna. Jag frågar snällt om jag möjligen kan få sitta där och pekar på sätet. Han mumlar någonting ohörbart sen säger han "ja men...jag har ju mina vantar där" Jag står kvar o bara gapar. Han tar detta förmodligen som en demonstrativ markering från min sida. Vilket det faktiskt inte var. Jag blev så paff att jag bara liksom stelnade....händelsevid med munnen på vid gavel av chocken.
WHAT?
Är du klok eller?
Är du klok eller?
Jag funderade på att säga någonting i stil med "Farbror kanske borde överväga att åka bil istället" men lät bli. Onödigt...men om han hade sagt någonting mer hade jag nog inte kunnat hålla mig. En vårta hade han på hakan också. Säkert därför han var sur.
