Ja, som rubriken lyder, varför gillar man vissa mer än andra? Man kan träffa nån som är snäll och sådär men ändå klickar det liksom inte. Pratar inte endast om det andra könet nu utan om alla. Och vissa gillar man som bara den. Kanske trots massor av olikheter?

Men vad är det avgörande? Och alla teorier om att man måste ha ett meningsfullt utbyte är bara blaj i mina öron. (sidospår: Har massor av meningslösa relationer som inte ger mig nått. Sen kanske det är det som är poängen för mig...att jag ger men inte får nått tillbaka. Men ärligt...det är rätt så tröttsamt att hela tiden ge av sig själv och inte få nått tillbaka. Det är jag alltför duktig på...att ge för mycket av mig själv alltså.)

Men för att återgå. Varför gillar man nån? Liksom...varför? Och varför känner man avsmak inför andra? Sånna man inte känner? För det tror jag vi alla gör, jag är inget undantag. Jag kan irritera brallorna av mig på folk jag inte känner. Sådär så det liksom pyser ur öronen...Och det gör säkert du me. Ljug inte för dig själv nu...visst är det så?