Jag är ju typ lite schizofren när det kommer till musik. Å ena sidan älskar jag den lite "udda-känslofyllda-kanske lite alternativa-gitarriga-lidelsefulla-håll om mig-sköna röster-känna i hjärtat" varianten. Å andra sidan älskar jag massproducerad "halvnaken-flicka-dansar-alltid-i-videon"-musik. Har två exempel.

Denna är ju typ hur bra som helst och jag dör lite varje gång jag hör den. På ett bra sätt. Vill sjunka ner genom stolen och bara vara. Bara finnas. Krypa upp i någons knä och bara existera för stunden.




Och sen lyssnar jag på denna och blir som förvandlad till någonting helt annat. Blir sprallig och vill dansa. Vill flyga. Vill snurra runt som värsta ballerinan. Japp, schizofrent.




Jag vill gärna tro att jag inte är ensam om denna musikaliska schizofreni men det verkar som att de flesta håller sig någorlunda till sin genre liksom. Jag får väl helt enkelt skylla på att jag är öppen för det mesta?!