Läste en artikel i SvD om HS-personer. För er som inte känner till detta står det för "Higly sensitive". Egentligen heter det HSP där p'et står för persons. Men ganska intressant läsning.

Handlar om att man är lite känsligare än andra. Att man tar in fler intryck, att man tänker och funderar lite mer, att man har lätt för att känna av andras sinnesstämningar, att man läser av personer och situationer på ett annat sätt. Efter krävande situationer kan man bli trött då nervsystemet fått för många intryck och man blir lätt nedstämd då man har svårt att sortera alla yttre intryck man snappar upp.

Såhär står det på nätet:

En högkänslig skapar djupare kontakt på två timmar än andra kan göra på en hel kväll. Högkänslighet är på många sätt en gåva, men om man inte skapar plats i sitt liv att njuta av fördelarna med att vara högkänslig blir det tungt. Många utvecklar sin kreativitet, något som är viktigt för en HSP-person. Därför är det viktigt att få utlopp för sin kreativitet, skriva, måla, dansa, spela ett instrument, sjunga. Då får man ut känslorna ur kroppen och blir mer harmonisk.

Högkänsliga personer bearbetar all information utifrån sina fem sinnen på ett
annorlunda och djupare sätt än andra, och de tycker om att begrunda saker och
ting. Dessa två skillnader gör dem gärna till intuitiva, kreativa och
samvetsgranna personer som bryr sig om andra.

Som person har de ofta en låg självkänsla samt höga krav på sig själva. De njuter ofta av ensamheten men är ofta ändå väldigt sociala. Cirka en tredjedel är utåtriktade men upplever kallprat som frustrerande.

Du lägger märke till fler subtiliteter än andra. Detta beror huvudsakligen på att din hjärna reflekterar över och bearbetar alla intryck på ett djupare plan. Oavsett om du bär glasögon eller inte ser du mer än andra, därför att du helt enkelt noterar mer.

---

Jag känner ju att det är lite typiskt. Att man liksom återigen vill placera in människor i fack. Att man hittar en förklaring till varför vissa är på ett visst sätt. Måste man förklara allt? Kan man inte bara få vara som man är? Samtidigt var det intressant. Måste medge att jag känner mig träffad.