En Annan Dag

Tankar, Funderingar, Reflektioner...

Det förflutna.

Kategori: Allmänt

 
Alltså, jag har funderat lite idag. 
 
Hur mycket påverkar det förflutna våra liv? Eller låter vi oss påverkas frivilligt? Vill vi påverkas? Vill vi ens släppa? Glömma? Gå vidare? 
 
De som varit med om skit- blir de bra människor bara för att de kämpar för att inte bli så? Eller kan det vara så att de kämpar för mycket och hamnar där ändå? De som blivit mobbade, fortsätter de vara "udda" resten av livet bara för att de kämpar så förbaskat för att passa in?
 
Jag tänker att det liksom blir lite så ibland. Att man kämpar för att bli kvitt spöken och för att passa in. Men i själva verket blir det precis så som man vill att det inte ska bli. 
 
Om man blivit mobbad och får barn vill man inte att barnet ska bli mobbat. Man kämpar då för att barnet inte ska bli det, men det är just vad det kommer bli för att ungen blir så udda och sticker ut så mycket. Om man själv varit mobbad det när man blir äldre, man vill då liksom verkligen verkligen passa in och gör således allt för att göra det. Problemet är att man försöker föööör hårt och resultatet blir att man fortsätter stå ensam för att ingen orkar med en gaphals som söker bekräftelse 24/7. 
 
De som växer upp i trasiga familjer lovar sig själva att inte hamna där en dag själva. Men sen hittar man en kille/tjej och blir kär. Problemet är bara att man har med sig familjemönster hemmifrån som liksom förföljer en och den nya relationen blir precis lika dysfunktionell som ens ursprungsfamilj. Det är så man växt upp. Det är det mönster man är van vid. Det är så man har lärt sig att älska. Det dysfunktionella är det vanliga. Det verkliga.
 
Äpplet faller inte så långt ifrån trädet. Hur lätt är det att rulla vidare liksom? Lite längre bort...?
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: