Klippa sig lite...
Kategori: Allmänt
Har tänkt på en sak. Liksom en lite knasig sak. Eller egentligen tänker jag ju massor, precis som de flesta andra. Men jaja, ni fattar.
Det här med att barn klipper av sig håret. Vad är det med det? Mina barn har klippt av sig håret. Den ena klippte kort bara på halva huvudet, skitsnyggt liksom. Den andra klippte av varenda en av sina långa gyllene korkskruvar. Det vart liksom mer som en hjälm på huvudet. En hårhjälm. Ojämnt, taggigt, kort och lite mera kort. Hon gick helt klart från att ha haft världens finaste hår till eventuellt världens fulaste. *fäller en tår vid minnet*
Men nu till min fundering. Jag klippte håret på mig själv när jag var liten. Äpplet faller inte så långt ifrån trädet tänker ni kanske men det slutar inte med mig. Nej. När jag studerar barnen på dagis ser jag detta fenomen. När jag studerar mina barns kompisar ser jag detta fenomen och...när jag pratar med mina vuxna vänner berättar de att deras hår har genomgått samma tragiska öde. (När de var barn alltså.)
Vad är grejen? Att klippa sig i håret. Jag kan itne heller låta bli att reflektera över att jag faktiskt har en (nästan) vuxen syster som fortfarande klipper sitt hår. Inte alls som när man var barn men hon kan liksom sitta med saxen och klippa de kluvna hårtoppar hon har. Eller tror sig ha. Nej, vill på en gång påpeka att hon inte lider av någon typ av sjukdom. Men hårklippardriften verkar ju helt uppenbart finnas kvar.
Vad är grejen med att alla ungar envisas med att klippa sitt hår? Ja, vad är grejen?
