En Annan Dag

Får jag höra att jag är medicin för själen. Att min existens är bättre än riktig medicin.

Det var ju lite fint faktiskt.

Tänka lite positivt även om vissa dagar känns jävligt tunga?

Hittade ett ordspråk förra veckan jag tyckte var så jättefint. Men vet faktiskt inte om jag håller med.

Hur är det, kan man hitta lycka och glädje på insidan som tar bort det onda? Det smärtsamma? Det dumma? Olustiga?

Eller är det så att tiden läker alla sår? Vad är tid då? Hur mäter man det? Fråga en femåring hur lång tid det tar tills det är dags för lördagsgodis. Eller fråga kvinnan som levt med en man i tio år som slår henne blodig varje helg. Eller fråga mamman sex månader efter förlossningen. Alla lär nog ha ganska så olika uppfattningar, tror ni inte?

Ibland är det ju så att man måste välja. Att stanna eller gå liksom. Att face-a eller vända ryggen. Att orka mer eller inte orka.

Hur mycket är det värt? Vad är värt? Är någonting värt?

Ibland...ibland blir man ju lite störd på folk. Folk beter sig både omoget, egoistiskt och faktiskt ganska så jävla tokigt ibland.

Konsten att då knipa käft trots att man egentligen vill skrika...ja, det är en konst.

Att folk är så jävla tröga och tänker så galet fel. Vad är det för fel på folk? Och just det här med att dom tänker fel. Hur kommer det sig. Seriöst, hur kommer det sig?

Har svårt att se att jag är den enda vettiga, men ibland känns det fan så. Är folk så jävla taskigt uppfostrade, har så skruvat tankesätt, så egoistiska och så dumma verkligen? Eller är det ett medvetet val?

Jag blir inte klok på världen ibland.

39 graders feber.
Frossa, svettas, frossa, svettas, frossa.
Ont i hela kroppen.
Migrän.
Snurrig i kolan.
Svårt att stå och gå.
Svårt, typ omöjligt, att svälja.

Finns det ett bättre sätt att inleda veckan på eller?

Ungdomarnas högtid. Deras tillfälle att supa. Bli fulla. Ligga packade i en buske eller två.

Varför är det så egentligen?

Hm. Länge sedan för mig. Kunde inte haft en bättre Valborg. Seriöst. Grillad god mat med typ skitfint folk.

Djupa diskussioner. Lättsamma diskussioner. Bra diskussioner. Intressanta diskussioner.

En bra Valborg med andra ord. En Valborg som den ska vara.

Och hur svårt är inte det då? Även om man vet liksom...?

Äcklar mig. Det finns egoism och egoism. Men när egoismen går ut över andra. När andra drabbas av att man tänker på sig själv och sin egen njutning, då är man riktigt jävla mycket ute och cyklar.

Det finns få saker som äcklar mig. Denna typ av egoism är en av dom få sakerna.

Jag är som sagt som mest kreativ nattetid. Så när, om inte nattetid, passar det utmärkt bra att helt spontant möblera om?

Var lite skeptisk till en början men nu, nu mina vänner trivs jag som fisken! Så himla härligt!

Jag älskar mitt hem. Så jävla mycket. Mitt, mitt, mitt. Mitt hem. Min Borg. Min fristad. Bara, bara mitt. Jag bestämmer. Ingen annan har någonting att säga till om. Alls. Här kan jag vara jag utan att behöva tassa på tå för någon annan. Så jävla, jävla härligt! <3

Detta fenomen som kallas Facebook alltså. Det är ju sjukt.

Har på kul kollat hur ofta folk är inne- det är ju helt sick. Folk sitter ju uppkopplade dygnet runt.

Vad tror ni, att ni kommer gå miste om typ världens händelse eller?

Nej du, jag har ledsnat lite. Faktiskt. Känner mig ganska mätt. Jag kommer inte missa årets händelse. Jag kommer inte att missa någons fantastiska uppdatering. Jag kommer inte att missa alla partybilder. Dom finns kvar...

Vad har hänt med oss egentligen?